Apeldalen 13: Slutet

Detta blev kampanjens sista spelmöte. Vi visste redan innan att det skulle bli det och var alla väl förberedda för det när vi började spela. Rollpersonerna var på väg in i Apeldalen, för att konfrontera Zonen, vilket vi väl alla hade vetat var på gång ända sedan början av berättelsen.

Alla våra frågeställningar var viktiga i detta skede, men de frågeställningar som särskilt stod i centrum för detta sista spelmöte var:

  • Vad händer med den Kapakätna?
  • Hur kommer blockaden att brytas?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?

Scen 1 – I det kardinalslösa kardinalshemmet

En besökare annonseras mitt i natten. Det visar sig vara taxiark Acharya som besöker Tomoe i hemlighet för att be henne att hjälpa deras angrepp mot Apeldalen. Kurians trupper kommer att vandra in samman med zoroasterdyrkarna, vilket kommer att möta motstånd.

Acharya ber Tomoe att se till att hålla rådet distraherat, så de inte stör angreppet. Tomoe går med på detta, då det även är hennes mål. Acharya är tacksam och frågar om Tomoe vet någonting om en Baraka som sitter fängslad. Tomoe säger att han har ett gott hjärta och för all del bör frisläppas. Taxiarken accepterar det.

Scen 2 – I Kurians kvarter

Dörren till Barakas cell öppnas och i motljuset står Kayo och Kanti. Baraka har denna gång inte torterats, men har likväl ingen önskan att vara kvar. Kanti säger att de ska brfria honom, men Kayo tvekar fortfarande.

Baraka föreslår impulsivt, för att vinna Kayos stöd, att denne kan sätta en bombkrage på honom. Kayo tycker att det låter som en utmärkt idé, till Barakas förtvivlan.

Scen 3 – I zoroasterdyrkarnas sanctum

Roshan försöker att sova så gott hon kan, vilket inte är mycket. När morgonen kommer är hon tidigt uppe. I helgedomen finner hon Ariam sittandes i meditation och de talar. De talar om rädsla och om vad som väntar dem under dagen.

Roshan bekänner att hon är livrädd för Zonen och för att ge sig in i den. Ariam lyssnar utan att döma och frågar henne om vad hon vill att de ska göra om Zonen skulle få grepp om henne.

Utan att tveka säger Roshan: döda mig. Det är inte jag.

Scen 4 – Utanför rådskammaren

Ariam har bett att få träffa Tomoe utan rådskammaren. Han har besökt rådets sammanträde i full rustning och sedan gått därifrån.

Ariam tar farväl av Tomoe och hoppas att hon ska hjälpa dem så gott det går. Han erbjuder att utnämna henne till sin efterträdare, för att hon ska kunna verka i rådet. Hon slås stum av storheten i hans gest och tilliten han visar och det sker.

De pratar, men det uppstår kontinuerliga tystnader och dessa tysta ögonblick inrymmer en oändlig tyngd. Bägge talar som om det är sista gången de ska träffas och inga ord passar.

Scen 5 – Utanför luftslussen

De marscherande härarna – zoroasterdyrkarna och Kurians styrkor – samlas utanför en luftsluss in till Apeldalen. Stämningen är tryckt, men ändå förväntansfull. Roshan står och spanar efter Baraka och de återses glatt. Roshan tar Baraka till sig och de går tillsammans in i Apeldalen.

Scen 6 – I rådskammaren

Tomoe tar sin plats i rådskammaren, men tillkännager inte sin nya position. Hon lyssnar på hur rådet bråkar och tjafsar, angående Kurians val att gå in i Apeldalen. De är splittrade mellan linjen att fördöma det, företrädd av Nishat, och kardinalens linje att inte agera alls.

Då ingenting som riskerar att hota expeditionen ej ännu har framkommit, lyssnar Tomoe.

Scen 7 – I Apeldalen, nedhållna

Baraka och Roshan finner sig nedhållna av eld från ghuler, i vad som en gång har varit en bostad. Väggar är övervuxna med kapak och en frodig bädd av mögel täcker en fläck av golvet. Luftslussen stängdes när bara hälften av trupperna hade kommit igenom och majoriteten av Kurians styrkor har stängts utanför Apeldalen. Nu är de överfallna av en svärm ghuler som är fler än dem.

Roshan ser blott en lösning. Hon ber Baraka att skydda henne, sätter sig vid mögelbädden och äter av den färska kapaken. Hon bryter därmed till sist sin Sanning ”Rädd för den Kapakätna”.

Hon känner närvaron av alla ghuler runtom dem. Det är en väldig, tusenhövdad gemenskap, som vill ha henne ibland sig. Zonen talar med henne i skepnaden av eld och marmorpelare och hon är en myra inför den. Den kräver att hon ska gå med dess väldiga och svarar inte på något annat. Hon undgår, trots sin fruktan att göra Zonen vred.

Baraka viskar åt Roshan att hon ska köpa tid åt honom. Han trycker en fjärrutlösar på bombkragen i hennes hand, varefter har försvinner upp i ventilationssystemen på jakt efter hjärtat. Roshan ger sig in i en konflikt med Zonen för att uppehålla den från Baraka och vinner: Baraka kommer att nå Hjärtat.

När Roshan vaknar får hon panik då hon inser att Baraka är borta och finner Ariam, för att övertala honom om att de måste bege sig mot hjärtat och finna Baraka. Ariam vill inte, då han anser att det vore vansinne att bege sig djupare in som det nu ser ut, men Roshan vinner Konflikten: utan Baraka kommer de ändå inte att finna hjärtat, så de måste ge sig efter honom.

Scen 8 – I rådskammare

Nyheten om att hären som vandrade mot Apeldalen har kluvits når rådet, vilket återigen väcker debatt. Nishat menar att ingenting ska göras och att zoroasterdyrkarna bör få dö inne i Zonen om det nu är vad de vill.

Tomoe framträder emellertid och vänder sig mot detta. Hon avslöjar att hon har blivit vald till Ariams efterträdare och pläderar för att Nya Galileen istället ska hjälpa zoroasterdyrkarna och Kurian, vilka är deras syskon i tron. Hon tilltalar Suu Kyi direkt, för att visa att detta är ett tillfälle att lägga undan gammalt groll.

Wilhelm spelar sitt enda större arkana: XX – Domen. Därmed vinner Tomoe tydligt konflikten. Alla inväntar Suu Kyis reaktion och när hon nickar dras resten av dem med. Nya Galileen ska undsätta den angripande hären.

Scen 9 – I ventilationstunnlarna & den stora moskén

Baraka finner vant sin väg genom ventilationstunnlarna. Där uppe sträcker sig kapakrötterna genom gångarna och väggarna är täckta av kapak. Desto längre in han kommer, desto mer tjockvuxen är kapaken och den sista biten innan han når den stora moskén pulsar han genom det våta möglet, som når honom upp till anklarna.

Moskén är övervuxen av kapak. Genom den saffransgula spordimman släpar ghuler fram kroppar till altaret. Där det tidigare stod en tom bärstol, tronar ett berg av kadaver i olika stadier av föruttnelse, övervuxna av kopparmöglet.

Baraka tar en rejäl sup, tar sig ner bland sporerna och försöker ta sig förbi ghulerna, fram till altaret. Ghulerna försöker givetvis att fånga honom. Mats deklarerar att Baraka kämpar för en sanning och spelar sitt enda större arkana från handen: 0 – Narren.

Och så får Barakas resa ett passande slut: han infångas av ghulerna, när han dumdristigt försöker springa förbi dem. De sliter av honom hans andningsfilter och begraver hans ansikte i spordimman.

Scen 10 – Inne i Apeldalen

Med understöd från Nya Galileens styrkor har Kurians trupper lyckats kämpa sig fram till zoroasterdyrkarnas ansatta skara. Deras framfart har satt Zonen i kaos och drivit tillbaka ghulerna. Tillsammans med Nya Galileens styrkor är majoriteten av rådsledamöter, däribland Tomoe och kardinal Mattitayos. Deras marsch fram ledsagas av församlingens kastratkör som sjunger sorgsna suror.

Tomoe och Roshan återser varandra och talar tacksamt. De söker efter Ariam, men finner honom ingenstans.

Sakta kämpar sig Nya Galileens styrkor fram till den stora moskén, apterar sprängladdningar därinne och spränger den samman, så att den delen av stationen kollapsar.

Scen 11 – Återigen, i Apeldalen

En stund senare har församlingens styrkor satt upp läger inne i Apeldalen. Ghulerna är nu splittrade och förvirrade och man håller sakta på att rensa ut Apeldalen.

Kanti kommer till Roshan och säger att de har funnit Baraka. Roshan frågar i vilket skick han befinner sig och då Kanti inte vill svara kräver Roshan att tas till honom.

Baraka, eller det som en gång var Baraka, står bunden med ett halvdussin andra ghuler. Hans ögon är vilda och känner inte igen Roshan. Hon står länge och tittar på honom, med detonatorn till bombkragen i sin hand. Roshan är osäker på huruvida den ännu fungerar eller ej. Efter en lång stund trycker hon av; det är bara ghuler. Säger Baraka ”Tack” ögonblicket innan kragen detonerar? Kanske. Hans överkropp exploderar, tillsammans med några av de ghuler som står nära honom.

Illamående och tvekan uppfyller Roshan, då hon ser på resterna av sin vän. Det var inte bara ghuler.

Scen 12 – Slutligen, i Apeldalen

Samtidigt, vid härlägret, söker Mattitayos upp sin hustru. Tomoe är med sin nya flock och kardinalen får söka upp henne. De har inte talats vid sedan kvällen innan och Mattitayos ser på sin hustru med nyfunnen beundran. Hennes tal inför rådet har gjort henne till någonting mer än vad hon en gång har varit.

Följaktligen finner hon sig inte längre dragen till sin make. Han ber henne komma hem med honom, men hon markerar sitt avstånd. Hon har nu, säger hon, sin plikt att uppfylla: att företräda och hjälpa de decimerade zoroasterdyrkarna, i Ariams frånvaro. Hon använder mjuka men definitiva ord och Mattitayos slits mellan att acceptera detta ofrånkomliga faktum och ett våldsamt trots. Det förstnämnda segrar och han vandrar tyst bort från sin hustru.

Epiloger

Roshans minnen är för fruktansvärda för henne. Vistelsen i Nya Galileen är befläckad av händelserna i Apeldalen och zonen. Hon finner plats på ett skepp som Apokryfa för en annan himlakropp. Exakt vart är inte viktigt, bara det är långt bort.

Tomoe fortsätter att leva med zoroastrianerna som deras representant, tills dess att Ariam kommer tillbaka eller deras sekt är nog återuppbyggd för att stå utan hennes hjälp. Hon lever för Fijowna, som med åren blir en skarp filosof i Nya Galileen, som skärskådar församlingens alla sekter och ger sammanhang till viktiga frågor.

Barakas namn lever vidare i det allmänna medvetandet, som en förbrytare och misslyckad kappvändare. Någon martyr blev han inte.

Nya Galileen lyckas aldrig riktigt ta tag i det öppna sår som är att de har dräpt en levande zon. Detta framkallar fruktansvärda konflikten inom församlingen och det sker splittringar, utflyttningar och allmän oro.

Kapakmöglet försvinner gradvis ifrån Apeldalen, men de seglivade rötterna fortsätter att växa  genom stationens ventilationsgångar.

Annonser

Apeldalen 12: Zonens långa arm

Efter ett längre uppehåll träffades vi åter för att spela. Detta spelmöte byggde i mångt och mycket vidare på det föregående spelmötets händelser. De frågeställningar som vi fokuserade detta spelmöte var alltså samma som det föregående:

  • Vad tolererar Nya Galileen från Kurian?
  • Vad kommer av Fijownas och Tomoes återkomst?
  • Hur kommer Roshan att påverka zonen?

Scen 1 – I en vision…

Roshan vandrar i mörker. Hon resonerar att hon har dragits in i ännu en kapakvision och följer den till slutet. Hon känner andra runt omkring sig. Smärta från andra strålar in i henne och hon känner sin kropp slåss och kämpa. Några av de andra runtom henne försvinner. Hon vaknar sedan upp, förvirrad i en mörk korridor. Ingenstans ser hon några ljus. Hon vänder om och vandrar däråt hon verkade komma ifrån.

Snart finner hon en av stadens växlingsstationer, kastat i pandemonium. Sårade, döda och döende människor ligger därikring och hon inser att hon har varit inblandad i att anfalla denna plats. Visionen var inte en vision.

En vakt kommer ut och frågar vad hon gör. Roshan mörkar och försöker lugna ner honom. Snart anländer milisen, och frågar henne om vad hon har gjort. Roshan lyckas lura milisen att hon bara råkade vara i närheten och smiter sedan iväg, uppfylld av ångest.

Scen 2 – Hos zoroasterdyrkarna

Tomoe är bjuden till en privat minnesceremoni för martyrerna som föll mot Adiletts lärljungar hos zoroasterdyrkarna. Efteråt bjuder Ariam in Tomoe till att tala i enrum. Han frågar om hennes planer angående Baraka och om det är nödvändigt att dräpa Suu Kyi. Han ber inte om detaljer, för att visa att han litar på Tomoe. Tomoe intygar att det är nödvändigt och att han inte ska lägga sig i.

Ariam tvekar angående hur mycket han kan lita på Tomoe och vill ha intygelser om att Tomoe hjälper honom om saker och ting går dåligt för zoroasterdyrkarna. Tomoe väljer att ge upp i konflikten och lägger till ett motkrav: hon kommer att hjälpa Ariam, men då förväntar hon sig att han ska stå redo att hjälpa Fijowna och henne om skugga faller över dem.

Scen 3 – På skrovet

Baraka behöver tänka och vandrar därför på skrovet, utanför de gamla smugglartunnlarna. Det var länge sedan har var här och ännu längre sedan han vandrade till Apeldalen. Denna del av staden är ännu skadad efter att hans följare besatt den och åt av den levande kapaken.

Med Jupiter inför sin syn funderar han om det han ska göra är rätt eller fel. Ska han döda Suu Kyi? Ska han rentav dräpa den Kapakfödda? Han inser att saker och ting går dåligt när han agerar på eget initiativ och kommer till slutsatsen att han ska bli en dolk, som någon annan kan använda för att hjälpa Nya Galileen. Hans tvivel är bortblåsta.

Scen 4 – På kardinalens kontor

Efter sin nattliga upplevelse är Roshan uppjagad. Hon går till Mattitayos kontor och väntar på att han ska anlända. När han kommer berättar hon om vad som har hänt. Han berättar för henne om följderna: en hel sektor av Nya Galileen har blivit utan elektricitet och det kommer att ta tid laga. Hon ber honom att angripa zonen; Kurians angrepp verkar fungera och nu använder zonen de sätt den kan för att slå tillbaka.

Mattitayos ber istället Roshan att prata med Zonen och söka fred. Han vill inte ta ställning genom att angripa den levande kapaken. Roshan förlorar konflikten och lovar motvilligt att hon ska försöka förhandla med zonen. Trots alla rädslor från sitt forna liv konstaterar hon att hon måste gå in i Apeldalen. Hennes inre skriker av fruktan.

Scen 5 – I slussen

När Baraka återvänder från sin rymdpromenad väntar Tomoe vid luftslussen. Hon berättar att hon har gjort ett misstag genom att involvera honom och ber om att få tillbaka giftampullen. Baraka är nedslagen, då han just har bestämt sig för att bli en dolk åt någon annan. Han berättar att han önskar finna en väg att gottgöra sina tidigare handlingar för församlingens bästa. Emellertid lyckas Tomoe, efter att ha givit honom råd, att få honom att ge tillbaka giftampullen och överge sina tankar på martyrium.

Scen 6 – Hos zoroastrianerna

Roshan kommer till sitt hem hos zoroasterdyrkarna fylld av panik, för att hon ska prata med Zonen. Hon är i upplösningstillstånd då hon berättar om detta. Baraka tröstar henne, medan Kanti bjuder på algbrännvin och Ariam lyssnar.

De diskuterar det och kommer fram till att det är en öppning att förfölja. De svär på att de ska slå följe med henne in till Zonen. De kommer överens om att de tillsammans, dagen efter, ska ge sig in i zonen för att tala med den och om möjligt dräpa den. Särskilt Baraka börjar inse att detta nog är hans kall, då han inte får tjäna Tomoe.

Scen 7 – På taxiarkens kontor

Baraka ser sin möjlighet till upprättelse: att dräpa zonen. I hopp om att få hjälp beger han sig på eget initiativ till Kurian. Vakterna utanför hindrar honom, men han bröstar upp sig, säger vem han är och att han vill prata med taxiark Acharya. Vakterna är osäkra och han står på sig så att de godtar det och eskorterar honom till taxiarken.

Taxiark Acharya släpper in honom på sitt kontor och viftar bort vakterna som vill övervaka deras möte då hon ”inte tänker bli förförd som Ifen”. Hon börjar sedan att fråga ut Baraka om vem han är och vad han vill. Han berättar om sin plan på att ge sig in i zonen, söka upp den Kapakätna och spränga denna till småbitar. Därför ber han henne om hjälp, med understöd och sprängmedel. Taxiarken lyssnar noggrant.

Sedan vänder Acharya samtalet och frågar varför hon ska lita på honom. Han är ännu efterlyst, då han inte har gjort offentlig avbön. Han har inte rapporterats som levande eller förlåten. Ingen har gått i god för honom. I Taxiarkens ögon är han en apostat och kapakdyrkare som här kommer och ber om sprängmedel och understöd. Hur kan hon veta att detta inte är en fälla som han har gillrat med kapakdyrkarna, för att decimera Kurians styrka? Vem kan gå i god för honom?

Baraka inser sitt misstag. Han har ännu en gång låtit sin impulsiva natur ta kontroll över honom. Han säger ingenting och låter sig ledas i väg. Taxiarken sätter Baraka i en cell, i väntan på att kardinalen ska gå i god för honom.

Mats inser att Baraka har uttalat sin Lögn på Botgörare: ”Agera impulsivt” och stryker därför Sanningen.

Scen 8 – På Mattitayos’ kontor

Kardinalen har kallat till sig Tomoe för att reda ut endel frågetecken. Han berättar att taxiarken har hört av sig och bett honom gå i god för Barakas oskuld och Acharya har påmint honom om att Tomoe har lovat att han ska stå på hennes sida. Kardinalen har inte hört om Baraka. Han frågar om Baraka, vad hon vet och vad mer han har hållit dolt för henne. Han undrar varför Tomoe har lovat att han ska stödja taxiarken. Tomoe vill att han ska lita på henne och inte ställa så många frågor. Han vill dock inte.

Tomoe blir arg och frågar varför han inte har berättat om angreppet mot växlingsstationen. Förstår han inte att även Fijowna – deras dotter Fijowna – även hon är i farozonen för att tas av zonen? Vet han var deras dotter har varit i natt? Förstår han inte varför hon har sagt att de skulle stödja taxiarken? De kunde knappast göra någonting annat när deras dotter är utsatt.

Hon ber honom att ta detta hot på allvar och agera mot Apeldalen. Nu måste han ta ställning, innan Nya Galileen utsätts för värre angrepp. Han vill ännu inte ta ställning; han har ju fått Roshan att förhandla med zonen. Tomoe undrar i sitt inre om han är en ynkrygg eller en idiot.

Hon förlorar dock konflikten. Mattitayos vill hävda sin status som kardinal och lyssnar inte på sin hustru. Han väljer att inte agera. Därtill vägrar han gå i god för Baraka hos taxiarken, eftersom Tomoe inte givit honom någon god anledning till det.

Mats spelar under denna scen ett kort ur den större arkanan och etablerar att Fijowna kommer att dras in i nästa vision som zonen sänder ut.

Efterarbete

Vi går igenom Sanningar och Djärvheter. Roshan uppnår sex Djärvheter på sin Sanning ”Kapakdrömmare” och utvecklar därför Lögnen. Den är nu ”Acceptera att drömmen leder henne”, som en reaktion på detta spelmötes kontrollförlust.

Baraka har uttalat Lögnen till ”Botgörare” och ångrar sitt avfall från denna Sanning. I dess ställe får han Sanningen ”Syndabock”, i bemärkelsen att han strävar efter att ta på sig församlingens synder och därigenom rena sig.

Vi pratar om nästa spelmöte och att vi närmar oss slutet av denna kampanj. Nästa spelmöte är nog vårt sista eller näst sista spelmöte. Vi förbereder oss för att rollpersonerna äntrar Apeldalen och undrar vad som skall finnas därinne.

Efter GothCon 2018

Årets GothCon är över och det var återigen ett bra GothCon. För mig handlade mycket av konventet åt att spelleda Den yttersta domen: jag höll i tre pass av årets äventyr, vilka alla blev bra. Tolv spelare har avgjort Charybdis’ och familjen Hamiscoras framtid och alla verkar ha haft roligt.

Det blev tre bra och skilda spelpass. Strukturen i äventyret är såpass öppen att spelomgångarna fick olika utvecklingar, beroende på rollpersonernas val och vilka Sanningar som först bröts. Strukturerna var lika, men utfallen blev väldigt olika.

Vår första omgång slutade med att den repentianske Darius korsfästes av balianisterna, vilket blev startskottet till religiösa våldsamheter på Charybdis. Vår andra omgång slutade med att den väldigt fromma familjen Hamiscora uppgick i daglönarnas väckelse och slutade existera, vilket ruinerade dem. Den sista omgången slutade med att Darius kallade samman Alltinget, vilka enades om att utesluta familjen Hamiscora från Alltinget och sanktionera dem för deras religiösa ambitioner. Familjen överlevde då, men knöts nära de jovianska församlingarna.

Äventyret blev med andra bra, dramatiskt och med en del vackra, våndafyllda ögonblick. Nu ska jag sammanställa spelledaranteckningarna och göra smärre förändringar i äventyret för att göra det ännu lite bättre. Jag har det i ryggraden att skriva äventyr nu.

Med det sagt beslöt jag mig i lördags kväll för att jag inte kommer att skriva något fler till nästa år. Jag har skrivit 8 äventyr, varav 6 är riktigt bra och de andra kan bli det med lite omarbetning. Detta år gick det fortare än tidigare att skriva äventyret, mina designmål uppfylldes och mina designbeslut visade sig vara rätt för att understryka tematiken. Jag kan detta nu; det finns andra saker att göra, som att få färdigt spelet. Texten närmar sig att bli färdig. Reglerna ska förtydligas och skärpas lite, men är för det mesta välfungerande och behöver inte ändras mer än i presentationen. Namntabeller ska fyllas ut.

Det är dags att blicka vidare. När jag kom hem igår satte jag mig och skissade ihop någon sorts layout för en beta-pdf och gjorde en snabb layout på det första kapitlet: Kapitel 1.

Är det något jag ska orka fortsätta med? Nja. Men tankarna börjar oavsett kretsa kring att få spelet i folks händer och vilken form en faktisk produkt ska ha. Hur ska den se ut? Hur många böcker? Vilken stil? Jag sitter just nu och är djupt imponerad över Hjältarnas tid, som har anpassat bokupplägget för spelets syfte.

Följ med till Charybdis på Gothcon!

Efter fredagens speltest kan jag nu definitivt säga att jag kommer att ha med mig ett nytt äventyr till Gothcon. Det har tyvärr ännu inte fått ett officiellt namn, men storyn är klar. I år befinner vi oss på Charybdis, en urgröpt asteroid i Huvudbältet. Där har Xiaohan, det tidigare familjeöverhuvudet – jiangong – över familjen Hamiscora gått bort. Han var en gigant på Charybdis, som knöt nära band med balianisterna kring Jupiter och retade de repentianskt lagda familjerna. Tomrummet efter honom är stort

Detta tomrum förväntas nu familjen Hamiscoras nytillträdde jiangong Jastiss fylla, som nu tvingas ta ansvar för sin framlidne företrädares alla löften. Xiaohan har lovat vitt och brett till olika grupper på Charybdis; löften som Jastiss nu ska försöka infria eller avväga mellan.

Till hens officiella mottagning som ny jiangong, där Xiaohans aska skall förevisas, anländer nu representanter från olika fraktioner. Den balianistiska väckelsen bland daglönare är där för att utkräva det stöd som de har lovats, för att kunna etablera sig som en sann församling. Där är även den rivaliserande familjen bin Kasada, som anklagar Hamiscora för att ha hjälpt De sex profeternas kyrka att anfalla deras gruvoperationer. Nu ska de utkräva Sanning och upprättelse.

Vilken sida som jiangong Jastiss väljer och de allianser som formas kommer att avgöra Charybdis framtid. Kommer balianismen att bli en sann maktfaktor där eller ej? Kommer familjesystemet att förbli intakt? Kommer sanningen om överfallet mot bin Kasada att framkomma? Hur skall Hamiscoras anseende att påverkas? Vi kommer att se hur tungt forna släktled hänger på de levandes axlar.

Äventyret är skrivet för fyra spelare, samt mig som spelledare, och tar ungefär fem timmar att spela. Kom förbi Indierummet, så kör vi! Jag hoppas få spela åtminstone två omgångar av äventyret!

Utöver äventyret kommer jag även att ha med mig en utskrift av regelboken i dess nuvarande form och spånar gärna kring regler och hur man bäst lägger upp settingkapitel på ett sätt som bidrar till spel. Jag tar nog även med mig blanka rollformulär, om någon skulle vilja pröva på hur det är att starta en kampanj.

Om livet, spelets status och Gothcon

Varje liv har sina upp- och nergångar. Här på bloggen har det varit tyst om allt annat än vår kampanj under denna höst. Det är av den tråkiga anledningen att jag knappt har arbetat med spelets textmassa sedan i slutet av september.

Detta har en alldagligt tråkig anledning. Jag arbetar till vardags som högstadielärare och har denna hösttermin haft en fruktansvärd arbetsbelastning. Det har kort sagt inte funnits någon ork till att bedriva kreativt arbete på den fritid jag har. Situationen är bättre nu under vårterminen och jag har börjat komma igång med arbetet kring spelet igen. Under hösten har jag fått en del glada tillrop och konstruktiv feedback vilket har glatt mig och hållit DYD i tankarna. Därtill har vi ju spelat vår kampanj som har givit en del insikter.

Nå, vad ska göras med spelet? I somras skrev jag färdigt mycket av den textmassa som ska göras. Textmässigt ska jag arbeta om strukturen i kapitlet kring balianismen, då jag har som plan att använda en annan struktur som förhoppningvis bättre underlättar faktiskt spel. Det är den stora textmassan att skriva, vilket är befriande lite. Utöver det ska jag utveckla sanningsreglerna lite och skriva exempel och namnlistor. Den försvinnande majoriteten av spelet är skrivet och feedback från ett speltest i höstas ger info att det går att spela utifrån det som är skrivet.

Det börjar alltså bli dags att göra allvar av spelet. Detta får komma i år.

Nu då? Jag arbetar med ett äventyr till GothCon i år, en berättelse från Charybdis i Huvudbältet, där ett nytillträtt familjeöverhuvud står inför svårigheterna i att fylla skorna efter sin älskade och hatade företrädare. Dennes beslut kommer att påverka hela Charybdis framtid och sociala struktur. På fredag ska vi speltesta och jag har hoppas att det ska hålla. Då tar jag med äventyret till GothCon; sannolikt tar jag även med från något tidigare år. Som vanligt sitter jag i Indierummet.

 

 

Apeldalen 11: Förstärkningar

Vi träffades till sist och spelade, efter att huvudsakligen mitt liv hade kajkat ihop sig. Vi var sega innan vi kom igång den här kvällen, men när vi efter kebaben gick in-game rullade det snabbt på och vi spelade, trots ett kortare kvällspass en massa scener.

Innan vi gick in i fiktionen etablerade jag att vi har hoppat några dagar framåt i tiden. Under dessa dagar har Kurian blivit kraftigt förstärkt, av soldater med bakgrunder från hela Dar al-Balian, understödda av rådgivare från Väktargardet. Löjtnant Kayo entledigas har entledigats och i hans ställe har taxiark Acharya tagit befäl.

Det är som om Apeldalens utbrytarförsök har fått eventuella byråkratiska hinder eller interna konflikter att försvinna och Kurians förstärkningar har vällt in och snabbt förstärkt blockaden och börjat besitta och avspärra de delar av Nya Galileen där Adiletts lärljungar höll till.

Detta skapar oro. Suu Kyi och Ariam har närmat sig Kurian och varit djupt tillmötesgående; Tomoe har uppmanat sin make att också han närma sig dem, för att dessa inte ska få något inflytande. Denna bakgrund ur vägen, kan vi kasta oss in i händelserna in medias res. Våra frågor var:

  • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?

Denna sista fråga hann vi tyvärr inte besvara något detta spelmöte, men så är det ibland. Vart berättelsen går vet man inte förrän det har spelats.

Scen 1 – I en vision

Roshan väcks av en röst, som ber om hennes hjälp. När hon ser sig runt finner hon sig dock i ett mörker. Från långt borta i mörkret uppenbarar sig en figur: Klowi närmar sig och ber upprepade gånger om hjälp.

Roshan försöker dra sig undan, men klarar inte av att fly ur visionen. Istället stannar hon kvar och blir omfamnad av Klowi, som fattar tag om henne och frenetiskt ber om hennes hjälp. Roshan hör hur flera tjog fler röster svarar Klowi och inser att hon är blott en av många som ser denna vision.

Nyfiket ser Roshan upp mot Klowi, vars ansikte nu är förbytt av en flamma. Sedan får hon visioner av Apeldalen i förfall: vissnande kapak och kollapsade människor. Rösten fortsätter att be om hennes hjälp och beklagar sig över att de dödas därinne.

Scen 2 – I minneskapellet

Zoroasterdyrkarna håller en minnesceremoni för dem som föll i försvaret av blockaden av Apeldalen. Alla rollpersoner är närvarande, men ingen tar ton. Ariam berättar i tur och ordning om martyrerna och deras liv och Baraka memorerar deras namn.

När ordenssyskonen ska lämna kapellet stannar Kanti framför Baraka och stirrar ner honom. Baraka viker undan blicken utan att ge något motstånd.

Scen 3 – I kardinalshemmet

Mattitayos återvänder från ett rådsmöte och ber om att tala med Tomoe ensam. Han berättar bekymat att Suu Kyi insisterar på att Fijowna ska vittna om sina upplevelser hos apostaterna och be om förlåtelse, som alla andra som har varit hos Adiletts lärljungar. Han undrar hur han ska göra, för om han skyddar henne alltför tydligt riskerar det att väcka misstankar hos Kurian. Tomoe lugnar honom genom att konstatera att Fijowna måste vittna.

Inombords börjar hon planera att röja undan Suu Kyi.

Scen 4 – Hos zoroasterdyrkarna

Runt matbordet i sitt nya hem berättar Roshan om sin vision av Apeldalen. Hon döljer inget särskilt, men är tydlig med att hon fick visionen trots att hon inte har ätit kapak, vilket ingen av dem hört talas om tidigare. Då hon berättar att hon hörde att andra delade visionen, konstaterar hon och Ariam att de bör finna rätt på alla som har fått visioner av kapaken. Baraka vill hjälpa till och Ariam tillåter detta. Först ska han dock ta kontakt med kardinalen för att avlägga sin förlåtelse till församlingen.

Scen 5 – I badrummet, i kardinalshemmet

Tomoe frågar, medan hon reder ut Fijownas hår i badet, om Adilett. Varför gick Fijowna till apostaterna och vad upplevde hon egentligen där? Fijowna försöker att vifta bort det, men Adilett ser givetvis igenom sin dotter och pressar henne.

Fijowna bryter då ihop och berättar allt för Tomoe. Hur hon drogs dit av en nyfikenhet, en önskan om att alla kunde enas. Hon berättar hur hon delade kapak med Klowi och i den stunden kände en sådan enighet och gemenskap, en omfamning av tusentals själar, och hur det där iblad dem fanns en närvaro som var långt mer än bara de troende.

Tomoe berättar att hon kommer att behöva vittna och att hon ska tänka noggrannt kring vad hon säger. Tomoe understryker att Fijowna måste vara försktig.
– Inför vem? frågar Fijowna.
– Alla, Fijowna, svarar Tomoe. Alla.

Scen 6 – Bland de saliga

I hopp om att finna fler som har upplevt den Kapakätnas vision besöker Roshan och Baraka de Saliga, dit många av botgörarna har skickats. Visst finns det drömmare där, varav en är välbekant: Sunan, smugglaren som i sin bekännelse kastade smuts över Barakas namn.

Medan Roshan talar med honom i en cell håller sig Baraka undan. Sunan bekräftar att han har sett saker, men är tillknäppt om sina erfarenheter. Roshan försöker locka fram Sanningen ur honom, men förlorar konflikten och får gå därifrån utan framgång.

Scen 7 – Samtidigt, bland de saliga

Medan Roshan talar med Sunan stjäl Tomoe Baraka för en stund. Hon för honom till en annan cell, där de kan tala ostört. Tomoes många knogar vitnar då hon börjar fråga ut Baraka. Hon vill veta mer om Barakas avsikter om Fijowna och Baraka bekänner att han närmade sig henne i hopp om att nå Tomoe.

Baraka, ivrig att botgöra sig och i tron att Tomoe kana ge honom den audiens med kardinalen som Ariam sade åt honom att skaffa, ber om att få hjälpa Tomoe på något sätt. Tomoe frågar vad han är villig att göra för att hjälpa Nya Galileen och han svarar att han är villig att göra vad som helst, om det är till gagn för församlingen.

Tomoe tvekar ett ögonblick. Ska hon förlita sig på Baraka? Så beslutar hon sig för att ta chansen: hon ger honom ett litet rör fyllt av gift och med en hårstunn nål i korken. Denna, säger Tomoe, ska han använda för att mörda Suu Kyi. Baraka tar inte genast emot det: han frågar varför Suu Kyi måste dö, men nöjer sig med Tomoes förklaring att hon riskerar att splittra hela församlingen. Han tar emot röret och är i Tomoes tjänst.

Scen 8 – Slutligen, bland de saliga

Baraka och Roshan återses i korridoren och på Roshans fråga om var han har avrit berättar Baraka, som vanligt utan att tveka, att han har träffat Tomoe och att hon har givit honom en möjlighet att tjäna församlingen och bidra till sin botgörelse genom att ta Suu Kyi av daga.

Till en början tror inte Roshan att hon har hört rätt, men då Baraka upprepa sig blir hon utom sig. Hon försöker få honom att förstå det självklara: att saker och ting inte står rätt till och att han inte bara kan mörda någon – särskilt inte en rådsmedlem – bara för att kardinalshustrun ber honom om det!

Baraka vill dock inte lyssna på Roshans rimliga ord, då han har givits en möjlighet till botgörelse! Istället ämnar han att ge sig av för att påbörja sitt värv. Roshan lyckas emellertid, efter en konflikt, koppla grepp om honom och släpar honom bort till zoroaster-dyrkarnas kapitelhus, i hopp om att Ariam ska tala vett i honom.

Scen 9 – På taxiarkens kontor

Eftersom den nya taxiarken inte får tillåtas falla under Suu Kyis inflytande och eftersom Fijowna måste skyddas, besöker Tomoe taxiark Acharya. Bland Kurians gångar är det fullt av nya ansikten och god utrustning. Säkerheten är märkbart skärpt och hon blir stannad och kontrollerad på vägen in.

När hon anmäler sig vid taxiarkens kontor, avbryts ett möte som Acharya har med en grupp officerare och några av de medföljande väktargardisterna. Tomoe äntrar så och träffar den nya taxiarken. Taxiark Acharya är en väldigt kvinna, över två meter lång och bred över axlar, bröst och höfter,  klädd i en utsökt, marinblå klänning. Hon tar emot Tomoe vid divanerna och erbjuder henne frukt och te. När Tomoe tackar nej, då det ska vara ett kort besök, kallar in te oavsett och börjar skära upp en persika med en fruktkniv.

De småpratar glatt och Acharya lyssnar förstående på när Tomoe talar till henne, som en mor till en annan, och ber henne att skona Fijwona undan några publika framträdanden och inkvisitioner. Acharya förstår Tomoe och går med på det. I utbyte förväntar hon sig dock, som en gift kvinna till en annan, att Tomoe talar med sin make och ser till att han stödjer Kurians linje i att ta hand om Apeldalen. Tomoe intygar att Mattitayos kommer att göra det; så småpratar de glatt om annat och dricker sitt te.

Scen 10 – Hos zoroasterdyrkarna

Roshan släpar Baraka tillbaka till zoroasterdyrkarna där hon ber om att få träffa Ariam. Han sitter i meditation, men de stör honom för att berätta om vad Baraka har gjort. De tre sätter sig i enrum och Roshan får Baraka att berätta vad Tomoe har bett honom att göra.

Ariam lyssnar noggrant och resonerar sedan med Baraka om stabilitet och gör Baraka svårmodig. Ariam säger att Baraka måste fundera på att han och Suu Kyi endast har ett enda liv och hur de kan tillbringa dem på bästa sätt. Har Suu Kyi utfört så fruktansvärda synder eller är så farlig att hon inte kan ges en möjlighet att botgöra för sina brott? Baraka har givits en möjlighet att botgöra sina synder, trots de följder de har fått.

Baraka måste kunna besvara en fråga: är hon ett så stort hot mot stabiliteten att hon måste undanröjas för att rädda församlingen undan att störtas i kaos? Om svaret är ja är det rätt att dräpa henne. Om svaret är nej bör hon inte dräpas. Ariam känner inte till svaret, utan det kan bara Baraka lista ut. Ariam tar alltså inte avstånd från att döda Suu Kyi, men gör Baraka avsevärt mycket mer osäker.

Roshan är missnöjd. Detta var inte vad hon hoppats på.

Efterarbete

Vi utvärderar spelmötet och konstaterar att vi har börjat äntra en tredje del av berättelsen. Om den första delen var Adiletts mission och den andra delen var Adiletts lärljungar, verkar denna tredje del handla om följderna av denna schism. Vi börjar närma oss ett slut på denna kampanj. Likväl har vi inte besvarat någon fråga idag.

Vi går sedan vidare till Sanningsefterarbetet, där vi ställer frågor till Sanningar. Vi prövar att minska till två frågor:

  • Har vi lärt oss någonting nytt om Sanningen?
  • Har Sanningen fått rollpersonen att agera djärvt eller lämna sig sårbar?

För varje ”ja” som de övriga spelarna ger får den ett kryss. Detta fungerar väl och tar nog lång tid oavsett. Två frågor räcker, om man följaktligen sänker mängden Djärvheter som behövs för att utveckla Sanningen till 4. Nu har detta system satt sig och funkar fint: Sanningarna får lite mindre närvaro under spel och det är färre större arkana i cirkulation, men det gör också att alla Sanningar får en möjlighet att komma fram, då man tolkar infon som man gör.

Inga Lögner har uttalats, men Baraka skriver en Lögn till Sanningen ”Kapaktätna är ett hot” som han skrev förra spelmötet: ”Agera för att rädda Apeldalen”.

Hur ska så detta gå? Kommer Apeldalen att dö? Kommer Nya Galileen att acceptera detta? Vi får se.

Apeldalen 10: Kapakens röst

Det föregående spelmötet slutade med spännande skeenden: apostaterna hade krossats och tillfångatagits och Fijowna hade återvänt till de vaknas värld. Vi diskuterade innan spelmötet vilka begravningsceremonier Ariams zoroasterdyrkare har, då de inte kan lämna sina döda till asfåglarna. Vi kom fram till att de kremerar sina döda, men sedan låter de dödas ben vila i församlingens urnkammare (bättre namn).

Innan spelmötet åt vi ett väldigt gott julbord, sådär i januari, och var därför dästa och svårstartade. Vi slarvade därmed med öppningen och pratade inte om frågeställningar som det sig bör, men de som stod i fokus var:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Scen 1 – På ett torg

En stor del av Nya Galileen är ansamlade på ett av de större torgen. På torgets upphöjnad sitter kardinal Mattitayos ensam; runt torget sitter rådsledamöter, qadi, imamer och milisledare. Runt dessa trängs församlingens medlemmar, i våning på våning, i tusental. Församlingens väpnade syskon och milismedlemmar är utspridda för att hålla ordning. Kurian är inte närvarande.

Samtliga rollpersoner är på plats: Roshan och Baraka står var för sig undangömda i folkmassorna medan Tomoe sitter med Fijowna och rådsledamötena.

Som kardinalen hade deklarerat skulle alla som vänt sig från församlingen eller rest sin hand emot den, ges möjlighet att be om församlingens förlåtelse och givas den om den är ärlig. Han deklarerar att det straff som kommer att åläggas dem är att arbeta med de Saliga och andra nödvändiga sysslor, tills dess att de har insett sina misstag.

En efter en träder apostaterna fram till kardinal Mattitayos, som frågar dem om deras namn, deras synder och om de vill avsvära sig sin falska tro och be om syndernas förlåtelse. De är ömsom ångerfulla och ömsom trotsiga. Många väljer att be om förlåtelse, men en inte oansenlig mängd väljer döden. De svär, håller försvarstal, spottar kardinalen i ansiktet när han ber om ursäkt, och mer.

Några bekanta ansikten dyker upp: Sunan ber om förlåtelse och anklagar tårdrypande Baraka för att ha förlett honom. Baraka funderar på att framträda och uppmana alla till att välja förlåtelsen, men han tvekar. Han är rädd, och skamfylld och vågar ej. När sedan Elysiumpa, som hållits fången av Kurian efter att ha försökt befria Baraka innan upploppet, framträder åkallar han Barakas namn och talar så väl om honom. Baraka vill kliva fram och rädda sin vän, men fryser och vågar inte träda fram. Elysiumpa väljer rakryggat döden.

Avsides frågar Suu Kyi retfullt om Fijowna ska vittna, med hänvisning till att ju även hon befann sig hos apostaterna. Tomoe sätter dock emot å det grövsta och vinner Konflikten för att få henne att vara tyst.

Sist av alla vittnande skjuts Klowi fram i en rullstol. Hon är frånvarande, hennes hår är tovigt och smutsigt och hennes skrud är fläckad i halsen av kapaksaft. En supplikant talar för henne och börjar bekänna hennes brott. Innan han hinner be om förlåtelse å hennes vägnar rycker hon till och börjar tala med en utomvärldslig stämma. Hennes blanka ögon vandra över de ansamlade och verkar blicka in i varje hjärta som där står, och orden som kommer ut ur hennes mun verkar komma från den Kapakätna.

Hon hånar kardinalen och anklagar honom för att vilja dräpa Guds budbärare. Hon ställer sig upp på vacklande ben och gräver ur sin hårbotten fram lite färskt kapakmögel som hon erbjuder till kardinal Mattitayos. Han är tyst och darrar, osäker. Växer det alltså mögel på henne? Folkmassan skakar; somliga är vördnadsfullt tysta, medan andra följer Roshans exempel och flyr i vild panik. Innan hon har hunnit fram till Mattitayos har Ariams soldater tagit grepp om henne och Tomoe har tagit sig fram och tystat henne genom att diskret strypa henne till medvetslöshet.  Tomoe förkunnar att hon skall ges vård och tar henne till de Saliga.

Scen 2 – Bland de saliga

Tomoe ser till att Klowi sätts i en egen cell och planerar att tvätta av henne, för att undersöka om kapaken växer på henne. Hon tar med sig två assistenter, klär av henne och börjar sedan tvätta av henne noggrant.

Vid undersökning upptäcker Tomoe att kopparmöglet växer i Klowis hårbotten och hudveck. Hon skickar genast ut assistenterna och förbjuder alla från att ha kontakt med Klowi. Sedan tvättar hon av henne och sveper över alla hudveck med sprit, i hopp om döda kapaken.

Scen 3 – I zoroaster-dyrkarnas kapitelhus

Efter att ha sett vad hon fruktar är den Kapakätna ta Klowis kropp i besittning, har Roshan flytt till kapitelhuset där hon är i färd med att dricka sig full på gefionitiskt algbrännvin, för att glömma synen av Klowi.

Baraka dyker upp, bankandes på dörren, i hopp om att finna en säker plats att prata ut på, överlycklig att det var just Roshan där. Även han är gripen av vad han sett: alla de som har valt döden som en följd av hans ord. Roshan bjuder honom på algbrännvinet och han bekänner att han för svag, för att träda fram på torget och rädda sina följeslagare. Han bekänner även att det var han som skickade soldaterna mot Apeldalen. Roshan biter samman och döljer sin ilska, av medkänsla, och säger åt honom att inte nämna det för någon.

Baraka behöver en mentor, som kan hjälpa honom att hitta den väg han har tappat bort. De fortsätter prata i väntan på att Ariam skall komma.

Scen 4 – Återigen, bland de saliga

När Tomoe har lämnat Klowis cell våndas hon av sin osäkerhet. Vad ska hon göra åt den levande kapaken? Var det inte på detta sätt det började i Apeldalen? Hon funderar på hur hon ska göra och om hon ska söka hjälp, men rädslan får henne att vända sig om och snabbt gå tillbaka till cellen.

Medan den atonala körsången från de Saliga flyter fram genom korridoren utanför, finner Tomoe den kapakinfekterade Klowi ännu i sitt okontaktbara stadie. Tomoe går beslutsamt fram och börjar kväva henne.

Klowis kropp rycker till och försöker frigöra sig. En Konflikt uppstår, då Klowi, eller den som besitter hennes kropp, försöker smitta Tomoe. Klowis händer klöser vilt efter Tomoe i hopp om att skrapa sönder hennes hud, men misslyckas. Tomoe vinner konflikten och snart stillnar Klowis kropp under henne. Den atonala körsången kvarstår utanför cellen. Tomoe sveper Klowis kropp i lakanen och sitter sedan tills skiftbytet kommer för att byta av henne; tillsammans tar de Klowis kropp till krematoriet.

Scen 5 – Återigen, i kapitelhuset

I väntar på att de zoroastertrogna ska återvända dricker sig Roshan och Baraka berusade på algbrännvinet. När syskonen till sist återvänder, säger Roshan åt Baraka att vänta  medan hon går ut för att emot dem. Baraka, modig av spriten, följer dock efter, vilket inte är populärt.

När Kanti får syn på Baraka blir han vredgad och kastar sig över honom. Han anklagar Baraka för att bära ansvar för deras syskons död, genom att ha beordrat anfallet mot blockaden. Kanti vill döda Baraka, men Ariam skjuter undan Kanti och säger att han vill lyssna på Barakas ord.

Baraka bekänner sina svagheter och sina tvivel för Ariam. Han ber om att Ariams hjälp att botgöra sina synder och hjälpa till att bekämpa kapaken. Ariam tar inte emot detta lättsinnigt, utan skäller ut Baraka och kallar honom för vindflöjel, som bara söker efter någon att följa.

Då Baraka inte säger emot låter Ariam honom till slut beskriva sitt ärende mer utförligt. Baraka vill botgöra, genom att tjäna under Ariam. Med Roshans hjälp låter sig Ariam övertalas. Baraka skickas för att koka te. Där har Baraka brutit Sanningen ”Kapakdyrkare”.

Scen 6 – I kardinalshemmet

Efter kremeringen återvänder Tomoe till kardinalshemmet. Medan Fijowna & Xerxes sitter i salongen och arbetar som vanligt, går Tomoe till sitt sovrum och väntar på att hennes make ska infinna sig. När Mattitayos äntrar rummet, finner han att Tomoe har ställt fram en liten bänk. Han förstår vad hon menar: hon behöver bikta sig. De sätter sig den från varsin sidan, axel mot axel men med ansiktena pekandes åt motsatta håll. Så kan hon börja bekänna sina dåd.

Tomoe berättar att hon har nedrigt har dräpt Klowi, av fruktan för att det som skedde i Apeldalen även skulle ske i Nya Galileen. Hon berättar om sin rädsla och Mattitayos antar biktfaderns roll. Han slits mellan att vara chockerad att hon dräpt den levande kapakens kärl, och att vara en förstående biktfader.

Tomoe ber om hjälp att förstå och de resonerar kring situationen. Då Mattitayos ska förklara deras situation får han svårt att vara säker. Nya Gaileen balanserar, som han säger, mellan tvenne avgrunder: å ena sidan att Kurian tar över för att de inte lyckas undertrycka hotet, och å andra sidan att de förkastas av matriarkerna för att de motsätter sig kapaken. Tillsammans måste de vara kloka. Han ger henne förståelse och de lovar att ta hand om varandra.

Sedan ser de mot varandra, biktens karaktärsmasker faller av dem och de låter sin rädsla ta överhanden. De omfamnar varandra passionerat och faller i den äkta bäddens omfamning.

Efterarbete

Vi pratar om spelmötet. Det blev ett förhållandevis kort spelmöte, med en lång öppningsscen, som gav mycket stämning och knöt ihop trådarna från föregående spelmöte. Klowis och Elysiumpas öden har påverkat Baraka, som nu har ändrat sig.

Vi går igenom frågorna och konstaterar att vi har besvarat ”Vad kommer att hända med apostaterna?”: De är döda, återgångna till Asfåglarna eller i exil. De som inte avsvurit sig sin tro ska straffas med döden och de som benådats ska arbeta med de saliga.

Vad gäller Sanningarna följer vi som efter det förra spelmötet de tre frågorna som vi ställer till varje Sanning:

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

Vi markerar Djärvheter, men inga Sanningar utvecklas. Även detta spelmöte stöter vi dock på samma sak som skavde förra spelmötet: två av frågorna – spela djärvt och lämna sig sårbar – går ihop, då de är två sidor av samma mynt. Jag hade antagit att det inte skulle gå så väl, men jag ville speltesta en ytterligare gång först.

Hur ska frågorna ändras? Ett enkelt sätt är att slå ihop dem, och därefter antingen lägga till en ny tredje fråga eller helt enkelt behålla det vid två frågor och sänka antalet Djärvheter som behövs för en utveckling till fyra. Det andra alternativet lockar, för att korta efter-arbetestiden.

Vidare lade Malin fram tanken att det är de övriga spelarna som ska besvara frågor om rollpersoners Sanningar, snarare än den egna spelaren. När man är inne i sin rollperson är det svårt att avgöra om man spelat djärvt p.g.a. en sanning eller annat och en blick utifrån kan ha lättare att avgöra.

Vad gäller Lögner har Baraka uttalat Lögnen på ”Kapakätare”. Han väljer att omfamna lögnen och skriver ”Kapaken är ett hot”, vilket utgår ifrån innebörden i Lögnen.