Färdig(?)!

Att skriva under sommarlovet är en tradition. Nu står jag inför en märklig känsla: är jag klar? Alla stora texter är färdigskrivna, reglerna är designade och det enda jag håller på med är att rätta till i texter och småpilla i regelformuleringar. Men det första utkastet till texten är i klart, förutom namnlistor och Sanningslistor.

Efter ungefär tre års seriöst arbete med att mejsla ut en speltext är detta en oerhört märkligt känsla. Vad gör jag nu? Well, nu kan arbetet gå vidare till att göra en riktig produkt av det: spana efter konstnärer, få ut texten på remisser, skriva ihop instruktioner till enkvällsäventyren, o.s.v. Sedan kanske det kan hamna i folks händer. Det är skrämmande men roligt att föreställa sig att folk läser spelet; det är ju trots allt vad jag har arbetat mot.

Det känns dock tomt att inte skriva. Jag har börjat se över mitt gamla skrivprojekt il Perso, en äventyrsroman som utspelar sig i den andra renässansen. Den blev inte färdigskriven för sju år sedan och det var för att jag kände att den var vindlande och att jag inte hade ett tydligt slut. Likväl har den hängt kvar i mig och pockat. Nu har jag skissat upp hur jag kan avsluta berättelsen, samt hur man kan skriva om vissa delar av den föregående storyn för att göra den starkare. Att skissa upp det har känts roligt och givande och jag kommer kanske att utvidga det och försöka skriva färdigt romanen. Det är ju inte riktigt samma sak som att skriva rollspelet, men det finns ju en tydlig koppling. Främst känns det kul för mig.

Annonser

Att göra det enkelt att göra Sanningar

Det långa projektet, Balianism-kapitlet, har blivit färdigt i en ny variant. Det är än så länge lite väl långt, men att minska textmassa är ett senare arbete. Jag lämnar det kapitlet för tillfället och tittar så på de andra punkterna som jag har kvar att arbeta med.

Ett långvarigt arbete har varit att göra spelet begripligt för folk som kommer från utanför story now-traditionen. En av de svåra punkterna har varit Sanningar, som ju är centrala för spelet. Sanningar är rollpersonernas viktigaste övertygelser, sociala positioner och karaktärsdrag. Att hjälpa nya spelare att skapa bra Sanningar har varit knepigt (kanske för att jag har gjort det knepigt) men efter en arbetsdag tror jag mig ha funnit ett sätt att göra det enkelt.

I korthet, fungerar det såhär: när man skapar en kampanj väljer gruppen först en berättelseplats, som man ska spela på. Därefter presenterar man och diskuterar denna plats, samt besvarar frågor om platsen för att göra den till sin egen. Sedan skapar man rollpersoner.

När man då skapar en Sanning väljer man en av nedanstående drivkrafter och kombinerar det med ett element från spelvärlden, som man har tyckt varit intressant under diskussionerna: en person, en organisation, en religion, ett trossats eller annan företeelse i fiktionen. Drivkraften berättar hur rollpersonen förhåller sig till detta element. Drivkrafterna är dygder, synder, psykologiska behov eller sociala positioner, som kommer att hjälpa en att gestalta rollpersonen.

Drivkraft
Frälsning Lust Medmänsklig-het Vrede Underkastelse
Ödmjukhet Heder Högmod Maktlystnad Måttfullhet
Girighet Kontrollbehov Avund Kompromiss-vilja Fruktan
Gemenskaps-törst Begär Hat Rättskänsla Tillit
Sökande Tvivel Beroende Nyfikenhet Upprättelse
Makt Hämndbegär Privilegier Självdestruktiv-itet Ambition
Hopp Kärlek Tapperhet Klokhet Ärelystnad

Till exempel kan man skapa en rollperson till en kampanj i Kerakat såhär:

  • Religiös Sanning: Sökande + islam = Mystiker
  • Relationell Sanning: Tillit + Rollperson X = Förtrogen till X
  • Gemensam Sanning: Nyfikenhet + Zon = Kapakforskare
  • Frivillig: Lusta + biroll = Älskare till Parvis

Det finns mer diskuterat om hur man skapar bra Sanningar av olika slag, men denna grund tror jag kommer att göra Sanningsskapandet mer lättillgängligt. Det är en otrolig känsla när man når ett genombrott och – tror jag – knäcker en nöt som gäckat en i flera år. Jag hör gärna tankar om detta.

Apeldalen 13: Slutet

Detta blev kampanjens sista spelmöte. Vi visste redan innan att det skulle bli det och var alla väl förberedda för det när vi började spela. Rollpersonerna var på väg in i Apeldalen, för att konfrontera Zonen, vilket vi väl alla hade vetat var på gång ända sedan början av berättelsen.

Alla våra frågeställningar var viktiga i detta skede, men de frågeställningar som särskilt stod i centrum för detta sista spelmöte var:

  • Vad händer med den Kapakätna?
  • Hur kommer blockaden att brytas?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?

Scen 1 – I det kardinalslösa kardinalshemmet

En besökare annonseras mitt i natten. Det visar sig vara taxiark Acharya som besöker Tomoe i hemlighet för att be henne att hjälpa deras angrepp mot Apeldalen. Kurians trupper kommer att vandra in samman med zoroasterdyrkarna, vilket kommer att möta motstånd.

Acharya ber Tomoe att se till att hålla rådet distraherat, så de inte stör angreppet. Tomoe går med på detta, då det även är hennes mål. Acharya är tacksam och frågar om Tomoe vet någonting om en Baraka som sitter fängslad. Tomoe säger att han har ett gott hjärta och för all del bör frisläppas. Taxiarken accepterar det.

Scen 2 – I Kurians kvarter

Dörren till Barakas cell öppnas och i motljuset står Kayo och Kanti. Baraka har denna gång inte torterats, men har likväl ingen önskan att vara kvar. Kanti säger att de ska brfria honom, men Kayo tvekar fortfarande.

Baraka föreslår impulsivt, för att vinna Kayos stöd, att denne kan sätta en bombkrage på honom. Kayo tycker att det låter som en utmärkt idé, till Barakas förtvivlan.

Scen 3 – I zoroasterdyrkarnas sanctum

Roshan försöker att sova så gott hon kan, vilket inte är mycket. När morgonen kommer är hon tidigt uppe. I helgedomen finner hon Ariam sittandes i meditation och de talar. De talar om rädsla och om vad som väntar dem under dagen.

Roshan bekänner att hon är livrädd för Zonen och för att ge sig in i den. Ariam lyssnar utan att döma och frågar henne om vad hon vill att de ska göra om Zonen skulle få grepp om henne.

Utan att tveka säger Roshan: döda mig. Det är inte jag.

Scen 4 – Utanför rådskammaren

Ariam har bett att få träffa Tomoe utan rådskammaren. Han har besökt rådets sammanträde i full rustning och sedan gått därifrån.

Ariam tar farväl av Tomoe och hoppas att hon ska hjälpa dem så gott det går. Han erbjuder att utnämna henne till sin efterträdare, för att hon ska kunna verka i rådet. Hon slås stum av storheten i hans gest och tilliten han visar och det sker.

De pratar, men det uppstår kontinuerliga tystnader och dessa tysta ögonblick inrymmer en oändlig tyngd. Bägge talar som om det är sista gången de ska träffas och inga ord passar.

Scen 5 – Utanför luftslussen

De marscherande härarna – zoroasterdyrkarna och Kurians styrkor – samlas utanför en luftsluss in till Apeldalen. Stämningen är tryckt, men ändå förväntansfull. Roshan står och spanar efter Baraka och de återses glatt. Roshan tar Baraka till sig och de går tillsammans in i Apeldalen.

Scen 6 – I rådskammaren

Tomoe tar sin plats i rådskammaren, men tillkännager inte sin nya position. Hon lyssnar på hur rådet bråkar och tjafsar, angående Kurians val att gå in i Apeldalen. De är splittrade mellan linjen att fördöma det, företrädd av Nishat, och kardinalens linje att inte agera alls.

Då ingenting som riskerar att hota expeditionen ej ännu har framkommit, lyssnar Tomoe.

Scen 7 – I Apeldalen, nedhållna

Baraka och Roshan finner sig nedhållna av eld från ghuler, i vad som en gång har varit en bostad. Väggar är övervuxna med kapak och en frodig bädd av mögel täcker en fläck av golvet. Luftslussen stängdes när bara hälften av trupperna hade kommit igenom och majoriteten av Kurians styrkor har stängts utanför Apeldalen. Nu är de överfallna av en svärm ghuler som är fler än dem.

Roshan ser blott en lösning. Hon ber Baraka att skydda henne, sätter sig vid mögelbädden och äter av den färska kapaken. Hon bryter därmed till sist sin Sanning ”Rädd för den Kapakätna”.

Hon känner närvaron av alla ghuler runtom dem. Det är en väldig, tusenhövdad gemenskap, som vill ha henne ibland sig. Zonen talar med henne i skepnaden av eld och marmorpelare och hon är en myra inför den. Den kräver att hon ska gå med dess väldiga och svarar inte på något annat. Hon undgår, trots sin fruktan att göra Zonen vred.

Baraka viskar åt Roshan att hon ska köpa tid åt honom. Han trycker en fjärrutlösar på bombkragen i hennes hand, varefter har försvinner upp i ventilationssystemen på jakt efter hjärtat. Roshan ger sig in i en konflikt med Zonen för att uppehålla den från Baraka och vinner: Baraka kommer att nå Hjärtat.

När Roshan vaknar får hon panik då hon inser att Baraka är borta och finner Ariam, för att övertala honom om att de måste bege sig mot hjärtat och finna Baraka. Ariam vill inte, då han anser att det vore vansinne att bege sig djupare in som det nu ser ut, men Roshan vinner Konflikten: utan Baraka kommer de ändå inte att finna hjärtat, så de måste ge sig efter honom.

Scen 8 – I rådskammare

Nyheten om att hären som vandrade mot Apeldalen har kluvits når rådet, vilket återigen väcker debatt. Nishat menar att ingenting ska göras och att zoroasterdyrkarna bör få dö inne i Zonen om det nu är vad de vill.

Tomoe framträder emellertid och vänder sig mot detta. Hon avslöjar att hon har blivit vald till Ariams efterträdare och pläderar för att Nya Galileen istället ska hjälpa zoroasterdyrkarna och Kurian, vilka är deras syskon i tron. Hon tilltalar Suu Kyi direkt, för att visa att detta är ett tillfälle att lägga undan gammalt groll.

Wilhelm spelar sitt enda större arkana: XX – Domen. Därmed vinner Tomoe tydligt konflikten. Alla inväntar Suu Kyis reaktion och när hon nickar dras resten av dem med. Nya Galileen ska undsätta den angripande hären.

Scen 9 – I ventilationstunnlarna & den stora moskén

Baraka finner vant sin väg genom ventilationstunnlarna. Där uppe sträcker sig kapakrötterna genom gångarna och väggarna är täckta av kapak. Desto längre in han kommer, desto mer tjockvuxen är kapaken och den sista biten innan han når den stora moskén pulsar han genom det våta möglet, som når honom upp till anklarna.

Moskén är övervuxen av kapak. Genom den saffransgula spordimman släpar ghuler fram kroppar till altaret. Där det tidigare stod en tom bärstol, tronar ett berg av kadaver i olika stadier av föruttnelse, övervuxna av kopparmöglet.

Baraka tar en rejäl sup, tar sig ner bland sporerna och försöker ta sig förbi ghulerna, fram till altaret. Ghulerna försöker givetvis att fånga honom. Mats deklarerar att Baraka kämpar för en sanning och spelar sitt enda större arkana från handen: 0 – Narren.

Och så får Barakas resa ett passande slut: han infångas av ghulerna, när han dumdristigt försöker springa förbi dem. De sliter av honom hans andningsfilter och begraver hans ansikte i spordimman.

Scen 10 – Inne i Apeldalen

Med understöd från Nya Galileens styrkor har Kurians trupper lyckats kämpa sig fram till zoroasterdyrkarnas ansatta skara. Deras framfart har satt Zonen i kaos och drivit tillbaka ghulerna. Tillsammans med Nya Galileens styrkor är majoriteten av rådsledamöter, däribland Tomoe och kardinal Mattitayos. Deras marsch fram ledsagas av församlingens kastratkör som sjunger sorgsna suror.

Tomoe och Roshan återser varandra och talar tacksamt. De söker efter Ariam, men finner honom ingenstans.

Sakta kämpar sig Nya Galileens styrkor fram till den stora moskén, apterar sprängladdningar därinne och spränger den samman, så att den delen av stationen kollapsar.

Scen 11 – Återigen, i Apeldalen

En stund senare har församlingens styrkor satt upp läger inne i Apeldalen. Ghulerna är nu splittrade och förvirrade och man håller sakta på att rensa ut Apeldalen.

Kanti kommer till Roshan och säger att de har funnit Baraka. Roshan frågar i vilket skick han befinner sig och då Kanti inte vill svara kräver Roshan att tas till honom.

Baraka, eller det som en gång var Baraka, står bunden med ett halvdussin andra ghuler. Hans ögon är vilda och känner inte igen Roshan. Hon står länge och tittar på honom, med detonatorn till bombkragen i sin hand. Roshan är osäker på huruvida den ännu fungerar eller ej. Efter en lång stund trycker hon av; det är bara ghuler. Säger Baraka ”Tack” ögonblicket innan kragen detonerar? Kanske. Hans överkropp exploderar, tillsammans med några av de ghuler som står nära honom.

Illamående och tvekan uppfyller Roshan, då hon ser på resterna av sin vän. Det var inte bara ghuler.

Scen 12 – Slutligen, i Apeldalen

Samtidigt, vid härlägret, söker Mattitayos upp sin hustru. Tomoe är med sin nya flock och kardinalen får söka upp henne. De har inte talats vid sedan kvällen innan och Mattitayos ser på sin hustru med nyfunnen beundran. Hennes tal inför rådet har gjort henne till någonting mer än vad hon en gång har varit.

Följaktligen finner hon sig inte längre dragen till sin make. Han ber henne komma hem med honom, men hon markerar sitt avstånd. Hon har nu, säger hon, sin plikt att uppfylla: att företräda och hjälpa de decimerade zoroasterdyrkarna, i Ariams frånvaro. Hon använder mjuka men definitiva ord och Mattitayos slits mellan att acceptera detta ofrånkomliga faktum och ett våldsamt trots. Det förstnämnda segrar och han vandrar tyst bort från sin hustru.

Epiloger

Roshans minnen är för fruktansvärda för henne. Vistelsen i Nya Galileen är befläckad av händelserna i Apeldalen och zonen. Hon finner plats på ett skepp som Apokryfa för en annan himlakropp. Exakt vart är inte viktigt, bara det är långt bort.

Tomoe fortsätter att leva med zoroastrianerna som deras representant, tills dess att Ariam kommer tillbaka eller deras sekt är nog återuppbyggd för att stå utan hennes hjälp. Hon lever för Fijowna, som med åren blir en skarp filosof i Nya Galileen, som skärskådar församlingens alla sekter och ger sammanhang till viktiga frågor.

Barakas namn lever vidare i det allmänna medvetandet, som en förbrytare och misslyckad kappvändare. Någon martyr blev han inte.

Nya Galileen lyckas aldrig riktigt ta tag i det öppna sår som är att de har dräpt en levande zon. Detta framkallar fruktansvärda konflikten inom församlingen och det sker splittringar, utflyttningar och allmän oro.

Kapakmöglet försvinner gradvis ifrån Apeldalen, men de seglivade rötterna fortsätter att växa  genom stationens ventilationsgångar.

Apeldalen 12: Zonens långa arm

Efter ett längre uppehåll träffades vi åter för att spela. Detta spelmöte byggde i mångt och mycket vidare på det föregående spelmötets händelser. De frågeställningar som vi fokuserade detta spelmöte var alltså samma som det föregående:

  • Vad tolererar Nya Galileen från Kurian?
  • Vad kommer av Fijownas och Tomoes återkomst?
  • Hur kommer Roshan att påverka zonen?

Scen 1 – I en vision…

Roshan vandrar i mörker. Hon resonerar att hon har dragits in i ännu en kapakvision och följer den till slutet. Hon känner andra runt omkring sig. Smärta från andra strålar in i henne och hon känner sin kropp slåss och kämpa. Några av de andra runtom henne försvinner. Hon vaknar sedan upp, förvirrad i en mörk korridor. Ingenstans ser hon några ljus. Hon vänder om och vandrar däråt hon verkade komma ifrån.

Snart finner hon en av stadens växlingsstationer, kastat i pandemonium. Sårade, döda och döende människor ligger därikring och hon inser att hon har varit inblandad i att anfalla denna plats. Visionen var inte en vision.

En vakt kommer ut och frågar vad hon gör. Roshan mörkar och försöker lugna ner honom. Snart anländer milisen, och frågar henne om vad hon har gjort. Roshan lyckas lura milisen att hon bara råkade vara i närheten och smiter sedan iväg, uppfylld av ångest.

Scen 2 – Hos zoroasterdyrkarna

Tomoe är bjuden till en privat minnesceremoni för martyrerna som föll mot Adiletts lärljungar hos zoroasterdyrkarna. Efteråt bjuder Ariam in Tomoe till att tala i enrum. Han frågar om hennes planer angående Baraka och om det är nödvändigt att dräpa Suu Kyi. Han ber inte om detaljer, för att visa att han litar på Tomoe. Tomoe intygar att det är nödvändigt och att han inte ska lägga sig i.

Ariam tvekar angående hur mycket han kan lita på Tomoe och vill ha intygelser om att Tomoe hjälper honom om saker och ting går dåligt för zoroasterdyrkarna. Tomoe väljer att ge upp i konflikten och lägger till ett motkrav: hon kommer att hjälpa Ariam, men då förväntar hon sig att han ska stå redo att hjälpa Fijowna och henne om skugga faller över dem.

Scen 3 – På skrovet

Baraka behöver tänka och vandrar därför på skrovet, utanför de gamla smugglartunnlarna. Det var länge sedan har var här och ännu längre sedan han vandrade till Apeldalen. Denna del av staden är ännu skadad efter att hans följare besatt den och åt av den levande kapaken.

Med Jupiter inför sin syn funderar han om det han ska göra är rätt eller fel. Ska han döda Suu Kyi? Ska han rentav dräpa den Kapakfödda? Han inser att saker och ting går dåligt när han agerar på eget initiativ och kommer till slutsatsen att han ska bli en dolk, som någon annan kan använda för att hjälpa Nya Galileen. Hans tvivel är bortblåsta.

Scen 4 – På kardinalens kontor

Efter sin nattliga upplevelse är Roshan uppjagad. Hon går till Mattitayos kontor och väntar på att han ska anlända. När han kommer berättar hon om vad som har hänt. Han berättar för henne om följderna: en hel sektor av Nya Galileen har blivit utan elektricitet och det kommer att ta tid laga. Hon ber honom att angripa zonen; Kurians angrepp verkar fungera och nu använder zonen de sätt den kan för att slå tillbaka.

Mattitayos ber istället Roshan att prata med Zonen och söka fred. Han vill inte ta ställning genom att angripa den levande kapaken. Roshan förlorar konflikten och lovar motvilligt att hon ska försöka förhandla med zonen. Trots alla rädslor från sitt forna liv konstaterar hon att hon måste gå in i Apeldalen. Hennes inre skriker av fruktan.

Scen 5 – I slussen

När Baraka återvänder från sin rymdpromenad väntar Tomoe vid luftslussen. Hon berättar att hon har gjort ett misstag genom att involvera honom och ber om att få tillbaka giftampullen. Baraka är nedslagen, då han just har bestämt sig för att bli en dolk åt någon annan. Han berättar att han önskar finna en väg att gottgöra sina tidigare handlingar för församlingens bästa. Emellertid lyckas Tomoe, efter att ha givit honom råd, att få honom att ge tillbaka giftampullen och överge sina tankar på martyrium.

Scen 6 – Hos zoroastrianerna

Roshan kommer till sitt hem hos zoroasterdyrkarna fylld av panik, för att hon ska prata med Zonen. Hon är i upplösningstillstånd då hon berättar om detta. Baraka tröstar henne, medan Kanti bjuder på algbrännvin och Ariam lyssnar.

De diskuterar det och kommer fram till att det är en öppning att förfölja. De svär på att de ska slå följe med henne in till Zonen. De kommer överens om att de tillsammans, dagen efter, ska ge sig in i zonen för att tala med den och om möjligt dräpa den. Särskilt Baraka börjar inse att detta nog är hans kall, då han inte får tjäna Tomoe.

Scen 7 – På taxiarkens kontor

Baraka ser sin möjlighet till upprättelse: att dräpa zonen. I hopp om att få hjälp beger han sig på eget initiativ till Kurian. Vakterna utanför hindrar honom, men han bröstar upp sig, säger vem han är och att han vill prata med taxiark Acharya. Vakterna är osäkra och han står på sig så att de godtar det och eskorterar honom till taxiarken.

Taxiark Acharya släpper in honom på sitt kontor och viftar bort vakterna som vill övervaka deras möte då hon ”inte tänker bli förförd som Ifen”. Hon börjar sedan att fråga ut Baraka om vem han är och vad han vill. Han berättar om sin plan på att ge sig in i zonen, söka upp den Kapakätna och spränga denna till småbitar. Därför ber han henne om hjälp, med understöd och sprängmedel. Taxiarken lyssnar noggrant.

Sedan vänder Acharya samtalet och frågar varför hon ska lita på honom. Han är ännu efterlyst, då han inte har gjort offentlig avbön. Han har inte rapporterats som levande eller förlåten. Ingen har gått i god för honom. I Taxiarkens ögon är han en apostat och kapakdyrkare som här kommer och ber om sprängmedel och understöd. Hur kan hon veta att detta inte är en fälla som han har gillrat med kapakdyrkarna, för att decimera Kurians styrka? Vem kan gå i god för honom?

Baraka inser sitt misstag. Han har ännu en gång låtit sin impulsiva natur ta kontroll över honom. Han säger ingenting och låter sig ledas i väg. Taxiarken sätter Baraka i en cell, i väntan på att kardinalen ska gå i god för honom.

Mats inser att Baraka har uttalat sin Lögn på Botgörare: ”Agera impulsivt” och stryker därför Sanningen.

Scen 8 – På Mattitayos’ kontor

Kardinalen har kallat till sig Tomoe för att reda ut endel frågetecken. Han berättar att taxiarken har hört av sig och bett honom gå i god för Barakas oskuld och Acharya har påmint honom om att Tomoe har lovat att han ska stå på hennes sida. Kardinalen har inte hört om Baraka. Han frågar om Baraka, vad hon vet och vad mer han har hållit dolt för henne. Han undrar varför Tomoe har lovat att han ska stödja taxiarken. Tomoe vill att han ska lita på henne och inte ställa så många frågor. Han vill dock inte.

Tomoe blir arg och frågar varför han inte har berättat om angreppet mot växlingsstationen. Förstår han inte att även Fijowna – deras dotter Fijowna – även hon är i farozonen för att tas av zonen? Vet han var deras dotter har varit i natt? Förstår han inte varför hon har sagt att de skulle stödja taxiarken? De kunde knappast göra någonting annat när deras dotter är utsatt.

Hon ber honom att ta detta hot på allvar och agera mot Apeldalen. Nu måste han ta ställning, innan Nya Galileen utsätts för värre angrepp. Han vill ännu inte ta ställning; han har ju fått Roshan att förhandla med zonen. Tomoe undrar i sitt inre om han är en ynkrygg eller en idiot.

Hon förlorar dock konflikten. Mattitayos vill hävda sin status som kardinal och lyssnar inte på sin hustru. Han väljer att inte agera. Därtill vägrar han gå i god för Baraka hos taxiarken, eftersom Tomoe inte givit honom någon god anledning till det.

Mats spelar under denna scen ett kort ur den större arkanan och etablerar att Fijowna kommer att dras in i nästa vision som zonen sänder ut.

Efterarbete

Vi går igenom Sanningar och Djärvheter. Roshan uppnår sex Djärvheter på sin Sanning ”Kapakdrömmare” och utvecklar därför Lögnen. Den är nu ”Acceptera att drömmen leder henne”, som en reaktion på detta spelmötes kontrollförlust.

Baraka har uttalat Lögnen till ”Botgörare” och ångrar sitt avfall från denna Sanning. I dess ställe får han Sanningen ”Syndabock”, i bemärkelsen att han strävar efter att ta på sig församlingens synder och därigenom rena sig.

Vi pratar om nästa spelmöte och att vi närmar oss slutet av denna kampanj. Nästa spelmöte är nog vårt sista eller näst sista spelmöte. Vi förbereder oss för att rollpersonerna äntrar Apeldalen och undrar vad som skall finnas därinne.

Efter GothCon 2018

Årets GothCon är över och det var återigen ett bra GothCon. För mig handlade mycket av konventet åt att spelleda Den yttersta domen: jag höll i tre pass av årets äventyr, vilka alla blev bra. Tolv spelare har avgjort Charybdis’ och familjen Hamiscoras framtid och alla verkar ha haft roligt.

Det blev tre bra och skilda spelpass. Strukturen i äventyret är såpass öppen att spelomgångarna fick olika utvecklingar, beroende på rollpersonernas val och vilka Sanningar som först bröts. Strukturerna var lika, men utfallen blev väldigt olika.

Vår första omgång slutade med att den repentianske Darius korsfästes av balianisterna, vilket blev startskottet till religiösa våldsamheter på Charybdis. Vår andra omgång slutade med att den väldigt fromma familjen Hamiscora uppgick i daglönarnas väckelse och slutade existera, vilket ruinerade dem. Den sista omgången slutade med att Darius kallade samman Alltinget, vilka enades om att utesluta familjen Hamiscora från Alltinget och sanktionera dem för deras religiösa ambitioner. Familjen överlevde då, men knöts nära de jovianska församlingarna.

Äventyret blev med andra bra, dramatiskt och med en del vackra, våndafyllda ögonblick. Nu ska jag sammanställa spelledaranteckningarna och göra smärre förändringar i äventyret för att göra det ännu lite bättre. Jag har det i ryggraden att skriva äventyr nu.

Med det sagt beslöt jag mig i lördags kväll för att jag inte kommer att skriva något fler till nästa år. Jag har skrivit 8 äventyr, varav 6 är riktigt bra och de andra kan bli det med lite omarbetning. Detta år gick det fortare än tidigare att skriva äventyret, mina designmål uppfylldes och mina designbeslut visade sig vara rätt för att understryka tematiken. Jag kan detta nu; det finns andra saker att göra, som att få färdigt spelet. Texten närmar sig att bli färdig. Reglerna ska förtydligas och skärpas lite, men är för det mesta välfungerande och behöver inte ändras mer än i presentationen. Namntabeller ska fyllas ut.

Det är dags att blicka vidare. När jag kom hem igår satte jag mig och skissade ihop någon sorts layout för en beta-pdf och gjorde en snabb layout på det första kapitlet: Kapitel 1.

Är det något jag ska orka fortsätta med? Nja. Men tankarna börjar oavsett kretsa kring att få spelet i folks händer och vilken form en faktisk produkt ska ha. Hur ska den se ut? Hur många böcker? Vilken stil? Jag sitter just nu och är djupt imponerad över Hjältarnas tid, som har anpassat bokupplägget för spelets syfte.

Följ med till Charybdis på Gothcon!

Efter fredagens speltest kan jag nu definitivt säga att jag kommer att ha med mig ett nytt äventyr till Gothcon. Det har tyvärr ännu inte fått ett officiellt namn, men storyn är klar. I år befinner vi oss på Charybdis, en urgröpt asteroid i Huvudbältet. Där har Xiaohan, det tidigare familjeöverhuvudet – jiangong – över familjen Hamiscora gått bort. Han var en gigant på Charybdis, som knöt nära band med balianisterna kring Jupiter och retade de repentianskt lagda familjerna. Tomrummet efter honom är stort

Detta tomrum förväntas nu familjen Hamiscoras nytillträdde jiangong Jastiss fylla, som nu tvingas ta ansvar för sin framlidne företrädares alla löften. Xiaohan har lovat vitt och brett till olika grupper på Charybdis; löften som Jastiss nu ska försöka infria eller avväga mellan.

Till hens officiella mottagning som ny jiangong, där Xiaohans aska skall förevisas, anländer nu representanter från olika fraktioner. Den balianistiska väckelsen bland daglönare är där för att utkräva det stöd som de har lovats, för att kunna etablera sig som en sann församling. Där är även den rivaliserande familjen bin Kasada, som anklagar Hamiscora för att ha hjälpt De sex profeternas kyrka att anfalla deras gruvoperationer. Nu ska de utkräva Sanning och upprättelse.

Vilken sida som jiangong Jastiss väljer och de allianser som formas kommer att avgöra Charybdis framtid. Kommer balianismen att bli en sann maktfaktor där eller ej? Kommer familjesystemet att förbli intakt? Kommer sanningen om överfallet mot bin Kasada att framkomma? Hur skall Hamiscoras anseende att påverkas? Vi kommer att se hur tungt forna släktled hänger på de levandes axlar.

Äventyret är skrivet för fyra spelare, samt mig som spelledare, och tar ungefär fem timmar att spela. Kom förbi Indierummet, så kör vi! Jag hoppas få spela åtminstone två omgångar av äventyret!

Utöver äventyret kommer jag även att ha med mig en utskrift av regelboken i dess nuvarande form och spånar gärna kring regler och hur man bäst lägger upp settingkapitel på ett sätt som bidrar till spel. Jag tar nog även med mig blanka rollformulär, om någon skulle vilja pröva på hur det är att starta en kampanj.

Om livet, spelets status och Gothcon

Varje liv har sina upp- och nergångar. Här på bloggen har det varit tyst om allt annat än vår kampanj under denna höst. Det är av den tråkiga anledningen att jag knappt har arbetat med spelets textmassa sedan i slutet av september.

Detta har en alldagligt tråkig anledning. Jag arbetar till vardags som högstadielärare och har denna hösttermin haft en fruktansvärd arbetsbelastning. Det har kort sagt inte funnits någon ork till att bedriva kreativt arbete på den fritid jag har. Situationen är bättre nu under vårterminen och jag har börjat komma igång med arbetet kring spelet igen. Under hösten har jag fått en del glada tillrop och konstruktiv feedback vilket har glatt mig och hållit DYD i tankarna. Därtill har vi ju spelat vår kampanj som har givit en del insikter.

Nå, vad ska göras med spelet? I somras skrev jag färdigt mycket av den textmassa som ska göras. Textmässigt ska jag arbeta om strukturen i kapitlet kring balianismen, då jag har som plan att använda en annan struktur som förhoppningvis bättre underlättar faktiskt spel. Det är den stora textmassan att skriva, vilket är befriande lite. Utöver det ska jag utveckla sanningsreglerna lite och skriva exempel och namnlistor. Den försvinnande majoriteten av spelet är skrivet och feedback från ett speltest i höstas ger info att det går att spela utifrån det som är skrivet.

Det börjar alltså bli dags att göra allvar av spelet. Detta får komma i år.

Nu då? Jag arbetar med ett äventyr till GothCon i år, en berättelse från Charybdis i Huvudbältet, där ett nytillträtt familjeöverhuvud står inför svårigheterna i att fylla skorna efter sin älskade och hatade företrädare. Dennes beslut kommer att påverka hela Charybdis framtid och sociala struktur. På fredag ska vi speltesta och jag har hoppas att det ska hålla. Då tar jag med äventyret till GothCon; sannolikt tar jag även med från något tidigare år. Som vanligt sitter jag i Indierummet.