En titt på Apokryfa

Under året har jag brottats med hur man presenterar settingen på ett passande sätt: å ena sidan måste det vara spelvänligt, men å andra sidan vill man inte att det ska bli tunt. Resultatet innebär många försök och omskrivningar och oanvänt material.Svaret jag har funnit är tydliga berättelseplatser, med sina egna konflikter och företeelser.

Den första platsen är Kerakat, i Gangeszonens skugga, vilket skrevs under hösten och utifrån kritik omarbetas. Den andra platsen är Apokryfa, en O’Neill-cylinder i geostationärt omlopp ovanför den jovianska månen Europa, vilken är hjärtat i balianismen.

Som ett sätt att peppa mig själv och andra, tänkte jag under våren passa på att lägga upp lite textutdrag som visar var jag är. Jag tänkte börja med att visa utdrag från den texten:

En gemenskap av församlingar

Församlingen är den enhet som bestämmer hur livet kommer att te sig för de absolut flesta på Apokryfa. Det är genom sin församling som man finner arbete, försörjning, bostad och kärlek: arbete får du genom att tala med de äldste och de obefläckade, som talar med en av församlingens hantverkare som behöver en ny gesäll, tilldelar dig en uppgift vid församlingens hydroponiska odlingarna eller skickar ett rekommendationsbrev till en ayatollah eller abedissa. De gamla och svaga kan förlita sig på allmosor från församlingen och nyinflyttade kan finna en boplats hos sina medsyskon. Efter fredags- och söndagsbönerna överlägger äktenskapsmäklarna för att ingen skall behöva utelämnas till ensamheten.

Välj några arbeten är vanliga inom församlingen: tillverkning, hydroponi och matproduktion, reparationsarbete, jurist, handel, kopist, förfölja kättare med eld, programmerare, tjänstefolk åt bemedlade, skrovklättring, utbildning, barn- och äldreomsorg, sjukvård, finanser, polisarbete, diplomati, kuratorsarbete, eller annat. Är församlingen nog förmögen för att hålla sig med slavar?

Församlingen är en gemenskap av tjänster och gentjänster, ömsesidig hjälp, patroner och klienter. Av detta följer två saker: för det första att församlingar är koncentrerade till ett visst område, där de minsta kontrollerar ett kvarter och de större organiserar hela bosättningar och kan hålla sig med slavar. Den som vill tillhöra en annan sekt än den vars område man bor i kan finna sig uppvaktad, beskyddad, utfryst eller förföljd, beroende på förhållandena mellan församlingarna. För det andra att den som inte lever i enlighet med församlingens läror riskerar att tappa både hem och försörjning om detta framkommer.

Hur stor är rollpersonernas församling och var är den belägen? Hur ser familjer ut däri? Vilken relation har rollpersonerna till sina församlingar och dess företrädare?

Balianismen är en gemenskap av tiotusen sekter, vilka utforskar varsin väg till att undfly återfödelsens cykel. I varje kvarter tronar en ny sekt: somliga håller Buddhas läror högst och använder kapaken för att övervinna begäret som fjättrar dem, medan andra följer Noaks exempel och låter sina församlingar vara arker som förbereder sig på en tredje syndaflod medan andra öppnar sin famn till alla de som söker upplysning genom profeternas traditioner. Somliga sekter är smala, följandes en karismatisk profet, orakel eller ghul utan kontakt med utomstående, andra är breda och bjuder in imamer av olika skolor för att hålla predikan. Vissa bosättningar utgör celibata klosterordnar, andra lever i komplexa storfamiljer och ytterligare andra i parförhållanden.

Vilken eller vilka profeter och ledstjärnor är viktigast för rollpersonernas församlingar? Vilka trossatser är centrala? Vad särskiljer deras orden från dess rivaler? Vilken lärosats har rollpersonerna svårt att hålla med om? Använd gärna sekt-tabellerna på sidan XX.

Detta myller av sekter samarbetar och förföljer varandra om vartannat. Alla hänger de dock samman genom De sex profeternas kyrka, vartill de betalar sina kyrkoskatter. Ofta är mindre sekter allierade eller svurna till en större församling, vars alimer i sin tur är svurna till en kardinal eller ayatollah, vilken svarar inför Matriarkernas råd. På så sätt utgör Apokryfa en pyramid av sekter i vars topp Matriarkernas råd och deras Kuria tronar. I denna pyramid kan minoritetsreligioner leva i fred, så länge de finner skydd och stöd hos en inflytelserik församling. På detta sätt finns tusentals zensufier i Apokryfas mystiska ordnar medan många bespottar kardinal Chatterjee, för att hen håller kapakhatande muslimska församlingar under sina vingar.

Kyrkostaten försvaras av de väpnade ordnarna, vilka ofta är självstyrande klosterordnar. Dessa ordnar kan vara svurna till en församling, en ayatollah eller matriark, Kurian eller en sultan, eller rentav Gud själv. I tider av ofred förväntas de ställa upp för att kriga för Dar al-Balian, men till vardags sköter de Apokryfas polisarbete och inkvisition samt beskyddar församlingar vid konflikter mellan sekter.

Är berättelsens olika församlingar svurna till samma grupp eller företrädare och i sådana fall vem? Vilka minoriteter finns i närområdet? Vilken väpnad orden håller ordning i området? Vad måste man dölja från dem?


Så kan en av de längre rubrikerna se ut. Till Apokryfa är texten uppdelad i två sorters rubriker: platser med specifika konflikter och mer allmänna rubriker som ger struktur till livet på Apokryfa. Detta är av det sistnämnda, som i skissen följs av en rubrik om ett av märkligaste fenomenen: den Kapakätna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s