Apeldalen 6: de Saligas anleten

Under detta spelpass fortsatte vi bygga på den nya situation som vi etablerade under det föregående spelmötet. Tomoe har blivit en rollperson och vi vill knyta samman henne med de övriga rollpersonerna. För att uppnå detta siktade vi på att sätta förhållandevis korta scener och få se olika konstellationer av figurer.

Scen 1 – I kardinalshemmet

Tomoe arbetar i kardinalshemmet, med att ordna hushållet. Hon arbetar i tystnad i salongen medan läraren Xerxes sitter vid sitt arbetsbord i samma rum och skriver ett svar till Fijownas senaste uppsats.

Snart kommer Fijowna hem. Hon hälsar på de andra och lämnar över ett brev till sin mor, vilket hon berättar att en apostat har bett henne ge till henne. Tomoe säger ingenting – så upprörd blir hon av att höra att hennes dotter har träffat en apostat – och skickar iväg henne.

Först när hon har gjort färdigt sitt arbete läser hon brevet: en kort skrivelse från Klowi, som berömmer Tomoe för hennes klokskap och vädjar om att de ska träffas och försöka finna ett sätt att ena församlingen. Tomoe gör inget brevet, men knyter bandet som omgivit pappret om sin handled, för att tänka på det.

Scen 2 – Ibland apostaterna

Roshan minns sitt löfte till löjtnant Kayo, om att hjälpa till att få tag på apostaternas ledare, och vandrar målmedvetet mot Barakas boning. Allteftersom hon närmar sig deras högkvarter tjocknar kapakröken Adiletts slagord är skrivna på väggarna: ”Kärlek är att döda sina fiender”.

Apostaterna känner igen henne men de hindrar henne inte. När hon närmar sig Baraka möter hon två svurna syskon ur Apokryfazonens sohei i fulla kyrassrustningar,vilka hon inte hade hört om tidigare. Snabbt blir hon mottagen av en entusiastisk Baraka som är överlycklig att hon har sökt upp dem. Han ber entusiastiskt om hennes hjälp att fortsätta med Klowis arbete att övertyga Tomoe. Roshan krossar emellertid snabbt hans hopp.

För första gången talar hon helt ärligt: hon förklarar för Baraka vilka dåliga beslut han har tagit och hur svårt han gör för henne att hålla honom levande. Hans vädjan om hjälp ger hon inte mycket för, utan säger rakt ut att det hon tidigare sagt om de saliga – att det sägs att de är frälsta – är lögn och båg. Hennes ord skakar Baraka och hon pressar på och vädjar att han ska låta henne hjälpa honom. Hennes plan är enkel: om de ger Klowi till Kurian och Baraka hoppar av kommer kätteriet att ha tappat huvudet. Då kan han skonas.

Baraka skakar saktmodigt på huvudet och frågar Roshan: ”Är döden det vi ska frukta mest, eller är det ett liv utan mening?”

Han vägrar och det uppstår Konflikt, där Roshan vill att Baraka ska offra Klowi och Baraka vill att Roshan ska hjälpa honom. Baraka vinner just Konflikten och Roshan lovar att hjälpa övertyga Tomoe.

Scen 3 – Bland de saliga

Tomoe, ännu förvirrad av brevet hon fick dagen innan, går till sin värv bland de saliga. De hålls i en undanskymd del av staden, där de lever sina liv efter strikta rutiner vilka föreskriver när de ska stiga upp, äta, meditera och när dagens sex böner skall uträttas. De saliga deltar efter förmåga: somliga är klara större delen av dagen bara för att emellertid förlora sig i möglets grepp, medan de mest förlorade i kapaken är letargiska och okontaktbara eller rent av aggressiva.

Under ett bönemöte lyssnar Tomoe till Kanti, en av zoroastrianerna, som predikar om vikten att aldrig ge upp sina syskon utan ständigt kämpa för att rehabilitera dem; sannolikt predikar han mer till skötarna än till de saliga. Tomoe fingrar på sidenbandet runt sin arm och vänder på orden. Till sist finner hon någon slags frid och kan lugna sitt stormiga sinne.

Scen 4 – I gatan utanför de saligas kvarter

Då Tomoe lämnar sin tjänst hos de saliga väntar Baraka och Roshan någon gata bort. Baraka fäller ner sin huva och avslöjar sig för Kurians övervakningskamera. Han vet att tiden är knapp innan Kurian slår till och ber om Tomoes öra. Tomoe tvekar, men drar sig inte undan. Tålmodigt lyssnar hon på Barakas vädjan om hjälp och gör snabbt tydligt att de nog kommer ha svårt att komma överens.

Innan deras samtal har kommit någon längre väg ber dock Tomoe de andra att följa henne, då hon vill visa dem någonting. Hon vänder om och leder dem till de saliga.

Scen 5 – Återigen, bland de saliga

Tomoe leder runt Baraka och Roshan bland de saliga och visar upp de intagnas förtvivlan och lidande. Till sist stannar de utanför en cell, vari en kvinna sitter inspärrat; hennes ansikte är förstört och ärrat sedan hon i sin förtvivlan har löst sönder det. Hennes ögon blickar hoppfullt mot besökarna.

Tomoe insisterar på att alla Nya Galileens invånare skulle dela denna kvinnas öde om zonen skulle få utvidgas och att det är därför de måste kontrollera kapaken. Baraka är skakad av sina syner, men hävdar motsatsen: denna kvinna har nekats den gemenskap som möglet kan ge människan. Det är grymt att hålla henne inspärrad på detta sätt och driva henne till sina självskador.

Roshan försöker få Tomoe att mojna och tala för fred och samförstånd, men når ingent större framgång. Debatten böljar fram och tillbaka, tills dess att de förstår varandras positioner. Då Baraka vägrar ändra sig inser Tomoe att han inte kommer att vara hennes vän. Hon vandrar mållös därifrån och lämnar dem ensamma.

Roshan tar över Tomoes roll och försöker få Baraka att förstå sin position. Han lyssnar dock inte. Hans ögon är fästa på den ärrade kvinnan och han vill visa för Roshan att han har rätt, att en tuss av det heliga möglet skulle bota hennes sorg. Roshan briserar och de grälar högljutt en stund innan de blir avbrutna av skötare och flyr undan att bli upptäckta.

Intermezzo – skakade av de saliga

Under de kommande dagarna söker sig Baraka gång på gång tillbaka till de saligas kvarter, där han vandrar ibland dem, lyssnar till deras framstönade psalmer och försöker utröna deras tankar ur deras trötta ögon. Hans tankar finner varken svar eller ro. Ett vet han: nyckeln till kardinalen går genom hans familj. Om inte makan är villig att hjälpa dem får han vända sig till dottern.

Roshan går osäkert runt, osäker på vem hon ska vända sig till. Hon återvänder inte till Kurians kvarter, då hon inte vill behöva stå till svars inför löjtnant Kayo än. Vem ska hon vända sig till, nu när Tomoe verkar oframkomlig? Kardinalen? Ariam? Nishat? Hon vet inte. Hennes önskan att skydda både Baraka och motverka Apeldalen sätter henne i en knipa.

Scen 6 – Återigen, i kardinalshemmet

Även Tomoe är frustrerad. Hennes tankar vägrar vila sedan diskussionen med Baraka. Och även hennes interaktion med Roshan; äntligen förstår hon vad hennes make ser i sin älskarinna. Det är inte hennes ungdom eller skönhet som särskiljer henne – nej, det är hennes ärlighet, hennes förmåga att blotta sitt hjärta som Tomoe aldrig gjort. Till råga på allt bränner en av kokerskorna såsen till maten.

Kort sagt är hon på ett fruktansvärt humör, vilket går ut över familjelyckan. När Fijowna berömmer diktsamlingen av Jafar el-Rufi som hon håller på att läsa brister det för Tomoe: småaktigt sablar hon ner sin dotters åsikter och kallar el-Rufis verser för banala och ovärdiga Fijowna. Tomoe tar boken av henne och kastar den på elden.

Xerxes ser med förskräckelse hur denna vackert bundna bok förtärs av lågorna. När Fijowna ställer sig upp och ifrågasätter sin mors beteende ger Tomoe henne en rask örfil. Aldrig förut har hon burit hand på sin dotter och denna smäll har brutit någonting mellan dem. De äter i tystnad.

Efterarbete

Vi avslutar spelmötet med figuerna i botten: vilsna, frågvisa och med en frustration. Bra fördjupning inför nästa spelmöte, vilket bygger vidare på detta. Vad håller Kurian på med? Vad vill Kardinalen? Vad har Fijowna egentligen haft för samröre med apostaterna?

Under spelmötet har vi skrivit till några nya frågor, som uppkommit:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Hur kommer Zonen att påverka Apokryfa?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Därtill har det skrivits några Lögner. Baraka behöver Lögner till de nya Sanningar som han har fått. Till ”Församligens herde” skrivs ”Erkänna att han leder dem fel” och till ”Vill alliera sig med Tomoe” skrivs ”Ge upp hoppet om Tomoe”.

Därtill behöver Tomoe Lögner, då hon nu spelat ett fullt spelmöte utan Lögner. Till ”Orolig för Roshans inflytande” skrivs ”Låt Mattitayos gå till Roshan”, till ”Den kapakätna är ett hot” skrivs ”Acceptera överflödet av kapak” och till ”Maktlystnad” skrivs ”Sätt Fijowna före makten”. Sanningen ”Trons beskyddare” har vi ännu inte fått en känsla för, varför den lämnas därhän.

Roshans Sanningar ändras ingenting ännu, men hon har flera stycken som närmar sig att utvecklas. Snart når hon en brytpunkt.

Annonser

Apeldalen 5: Nya gemenskaper

Detta spelmöte var länge väntat; som en följd av schemakrockar hade vi inte kunnat få ihop något på länge. Efter det fjärde spelmötets dramatiska slut behövde vi börja på en ny kula. Det femte spelmötet blev kort, men innehållsrikt.

Efter att Adilett hade gått hädan tog Wilper över Tomoe, kardinal Mattitayos fru, som sin rollperson. Tidigare hade vi inte sett henne i berättelsen och det enda som etablerat var att hon fanns, hade fött en välskapt dotter vid namn Fijowna och ville straffa Roshan för hennes affär med kardinal Mattitayos.

Wilper utvecklade så Tomoe till en fullvärdig rollperson. Hon träffade sin blivande make Mattitayos medan han var vid seminariet och lärde sig snabbt hur hon skulle leda honom dit hon vill. Utan hennes hjälp och uppmuntran hade han näppeligen nått denna storhet. Idag har hon i praktiken ett stort inflytande över Nya Galileen, vilket de flesta rådsledamöterna är medvetna om men inte kan göra någonting åt.

I sin vardag arbetar hon med församlingens medlemmar vilka är förlorade i kapakdyrkan, de som är på randen att bli ghuler och nu är viljelösa kollin. Hon sörjer dem, till skillnad från många av sina syskon. Hennes Sanningar är:

  • Trons beskyddare. Tomoe lutar åt S:t Zoroasters skola, vilken förespråkar goda dåd i detta liv och måttlighet, inte minst vad gäller kapakbruk.
  • Orolig för Roshans inflytande. Hon fruktar vad Roshans affär med hennes make kan få för följder.
  • Den kapakätna är ett hot.
  • Maktlystnad.

Scen 1 – I kardinalshemmet

Vi ser insidan av kardinalens hem. På nedervåningen är en opulens värdig kardinalens ställning, där han tar emot sina besökare. På ovanvåningen väntar Tomoe och tar emot honom efter en dag av överläggningar och arbete. Hon tar emot hans utsmyckade ämbetsskrud och hänger undan den inför nästa dag. Sedan går de in i salongen.

Där sitter deras dotter Fijowna vid ett bord tillsammans med sin lärare Xerxes och diskuterar. Mattitayos börjar berätta om sina vedermödor och Tomoe lockar ut det ur honom. Han har bara idag blivit uppsökt av dussintals församlingsmedlemmar som kräver att han gör någonting åt apostaterna som vägrar lämna Nya Galileen, men han är rädd för oroligheter.

Tomoe ser inga problem med detta; är det inte dags att göra sig av med dem nu? En diskussion tar vid, vari Fijowna dras in och läraren Xerxes används som ett lärovittne. Fijowna antar rollen som motpart till Mattitayos försiktighet och Tomoe argumenterar genom att lägga in åtänkanden och hänvisningar.

Det hela avgörs genom en Konflikt, vilken Tomoe vinner. Kardinal Mattitayos hjärta har omvänts och han är beslutsam att driva ut apostaterna.

Scen 2 – I Barakas nyblivna högkvarter

Tillsammans med Baraka utträdde alla de som verkligen trodde på Adilett och många av de som verkligen tror på den Kapakätna. Kvarteren runt Barakas bostad är fyllda av utmattade sökare. Korridorerna är målade i gälla färger och på väggarna står skrivna citat av och hadither om aposteln Adilett i metershöga hanzi. Kapakångorna söta doft tränger överallt. En församling håller på att formas.

Baraka är dess outtalade ledaren, då han utträdde ur församlingen, trots att han själv inte vill framhäva sig. Någon predikant eller teolog är han inte. Denna stundande församlings religiösa ledsagare har istället blivit Klowi, som blev berörd då aposteln Adilett övertog hennes lidande. Hon har givits titeln Guds brud och leder sina åhörare i trans.

Det är knapert i församlingen, då det är den Gråtande ghulens asfåglar som har givits rätt att styra över Nya Galileen och därmed kontrollerar all matproduktion och tar emot alla försändningar. Tills vidare har apostaterna överlevt på donationer som har sänts från kapakdyrkare över hela Apokryfa. Dessa har, korrekt, förstått att apostaterna kontrollerar smuggelrutterna till Apeldalen och att den legitimerade församlingen inte kommer att hålla liv i Apeldalen längre.

In i denna osäkerhet marscherar nu något tjog soldater in, i fulla kyrassrustningar och med tung beväpning, deras visir uppfällda men ansikten dolda bakom slöjor. De presenterar sig som Apokryfazonens sohei och säger att de har sänts av Miiderakatedralen på Merkurius för att understödja den Kapakätna. Dess ledare, syster-kapten Etsuko Jakovitsu, sitter ner med Baraka för att erbjuda sin hjälp i kampen.

Då syster-kaptenen frågar efter en ledare slingrar sig dock Baraka och säger att han inte styr, att ingen egentligen styr. Med befälets självklarhet säger Etsuko Jakovitsu:

”Då tar vi kontroll här.”

Och Baraka tvekar. Detta var ju inte vad han ville! Han börjar argumentera emot och snart står en konflikt mellan dem. Baraka vinner dock och övertygar syster-kaptenen att Apokryfazonens sohei inte bara kan ta över. Istället etableras ett styrande råd, där de självklart har en plats. Och så är församlingen etablerad.

Scen 3 – På den framlidne taxiarkens kontor

Roshan blir uppkallad till löjtnant Kayo. Sedan taxiark Ifens bortgång har kurians styrkor varit osäkra och splittrade; befälskedjan har skakats och man har hållit en låg profil. Vad som kommer att ske har Roshan ännu inte fått höra; somliga viskar om att rådgivare från Kalifatet ska sändas till Nya Galileen för att förstärka Kurian. Tills vidare har löjtnant Kayo befälet: för omvärlden är han kompetent men har aldrig bevisat sig värdig någonting högre än en löjtnantstitel.

Löjtnanten tar emot Roshan och börjar med att på ett konfrontativt och knöligt sätt fråga vad hon egentligen gör åt Kurian. Hon blir stött och förklarar att hon har kontakter och kan medla, vilket intresserar taxiarken. På frågan om hon skulle kunna komma i kontakt med Baraka och Klowi svarar hon – Självklart!

Löjtnant Kayo blir överlycklig åt detta och förklarar sin plan: om de kan kapa ormens huvud, d.v.s. Baraka och Klowi, kommer kätteriet att falla samman. Han ber Roshan att lova att hjälpa till med detta och hon lovar, motvilligt, att hjälpa honom att fånga in dessa.

Efterarbete

Vi pratade kort om spelmötet och känslan i vart vi är på väg. Det blev en möte med lite spel och mycket etablerat. Sanningsmässigt väntar vi med att skriva Lögner till Tomoes Sanningar.

Däremot var det dags att ersätta Barakas religiösa Sanning, vars Lögn han uttalade under förra spelmötet, då han nu har gått ett spelmöte utan. Barakas exkommunicering och denna nya församling i vardande har tvingat honom att omvärdera sin plats i församlingen. Mats hittade en perfekt ersättning: Församlingens herde.