Apeldalen 7: Lugnets sista afton

Det står och väger. Lugnet försvinner. Vad ska bli av apostaternas sekt och Barakas försök att leva i fred? De frågor som stod i fokus för detta spelmöte var:

  • Vem är kardinalen?
  • Hur kommer det att gå för apostaterna?

Scen 1 – På löjtnantens kontor

Löjtnant Kayo har kallat till sig Roshan, för att fråga varför hon ännu inte har lämnat över de ledande apostaterna. Hon svävar på svaret och löjtnant Kayo ger henne en ovälkommen upplysning: han kan inte längre hålla kardinalens trupper väntande. De kommer att gå mot apostaterna vid gryningen. Roshan har till dess på sig att lura ut dem, om hon vill undvika en konfrontation.

Roshan frågar om de är medvetna om att apostaterna har fått förstärkning av sohei från Mmerkurius; det är han inte och tackar för upplysningen.

Scen 2 – I apostaternas rådskammare

På ena sidan den trånga rådskammaren, som tidigare varit Barakas sovrum, sitter syster-kapten Etsuko Jakovitsu och argumenterar för att den nya församlingen behöver förbereda sig för ett angrepp, genom att barrikera sig. På andra sidan sitter Klowi och argumenterar för att de måste visa sig villiga att enas med sina syskon och finna förståelse. I mitten är Baraka fångad, tyngd av ansvar och ovillig att ta ställning. I hans huvud är de ännu del av den Gråtande ghulens asfåglar, och uteslutningen av dem visar bara att de behövs för att leda dem på rätt köl.

Han tar Klowis parti och förespråkar lugn. Snart hoppas de att Fijowna ska komma till dem; då har de en möjlighet att diskutera med henne och förhoppningsvis påverka kardinalen. För att blidka syster-kapten Etsuko Jakovitsu föreslår Baraka att de ska bygga barrikader längre in i deras kvarter, där de inte lika lätt upptäcks. De vill inte verka avståndstagande. Hon accepterar det, men förklarar för Baraka att hon hoppas att han har rätt.

Scen 3 – I kardinalens salong

Långt in på natten sitter kardinal Mattitayos i salongen och ser över försändelser, rapporter och förslag. Hans församling mobiliserar till strid och han kan inte sova. Fijowna och Xerxes har sedan länge dragit sig tillbaka för kvällen, men Tomoe är kvar vid hans sida.

En förfrågning har kommit: vilka order ska ges till soldaterna? Ska de gå in snabbt och gripa alla upprorsmakare, eller ge sig till känna? Matittayos våndas och frågar sin fru: är det inte viktigt att de visar sig barmhärtiga och först ger alla valet att försaka denna apostasi innan de kapas ner.

Tomoe är av den motsatta åsikten: de visste precis vad de valde, när de lämnade församlingen. Alla som är kvar är övertygade kättare och ska kapas ner snabbt och skoningslöst.

Detta dras till en konflikt, som Tomoe förlorar. Mattitayos delar ut ordern att Nya Galileens här skall vänta på behörigt avstånd och ge alla möjlighet att avsvära sig sin falska tro, innan de går in. Tomoe muttrar inombords, men yppar inte ett ljud.

Scen 4 – I närheten av de saliga

I närheten av de saligas boning väntar Baraka på Roshan, i hopp om att kunna tala med henne och få henne att avstyra det hela. Hon blir överraskad, men söker att övertyga honom om att visa någon vilja att nedrusta, i hopp om att visa hopp. Hon avslöjar att anfallet kommer vid gryningen och att de måste visa underkastelse. Baraka ber henne gå till kardinalen och få honom att avbryta det och i utbyte mot det är han villig att förråda Apokryfazonens sohei till Kurian om det skulle innebära fred.

Baraka vinner konflikten, men hinner inte göra någonting av det. Bakom Baraka dyker två agenter från Kurian upp, som följt Roshan i väntan på att hon ska leda dem till Baraka som övertalat. De smyger sig på, trots att Roshan försöker få dem att försvinna. När samtalet når sin slutpunkt och Baraka går därifrån ropar de åt honom att stanna. Han börjar löpa och de drar sina pistoler.

Och Roshan ställer sig i vägen för soldaterna för att hjälpa Baraka fly. D.v.s. hon hjälper Baraka i Konflikten mellan vakterna och honom – till ingen nytta. Ett skott träffar Baraka, och fäller honom till marken, medan vakterna snabbt rusar över Roshan. De skäller ut henne för att hon skött sin roll så dåligt, men Baraka tror inte att han har blivit förrådd: han förbannar henne, men blinkar listigt med ena ögat.

Kurians soldater släpar iväg Baraka till sitt högkvarter.

Scen 5 – Återigen, i kardinalens salong

Bunden av sitt löfte till Baraka söker sig Roshan genast till kardinal Mattitayos. Då hon kommer med ett viktigt bud, visas hon upp i salongen. Där sitter nu Mattitayos, Tomoe och Roshan: kardinalen, den bedragna och bedragerskan. Tomoe drar sig tillbaka och låter kardinalen och Roshan diskutera.

Hon rapporterar att Baraka är infångad och i Kurians förvar, vilket gör Mattitayos överlycklig. Hon vill dock gå steget längre: hon vill hitta ett sätt att skona Barakas liv. Kardinalen undrar varför i hela fridens namn det är så viktigt och Roshan säger rakt ut: ”Han är min vän och jag är orolig för honom.” Men han är ju apostat?

Jo, medger Roshan, men det kan ändras på. Om han skulle avsvära sig denna tro? En konflikt uppstår, som Roshan vinner. Hon får ett löfte från kardinalen att Barakas liv kommer att skonas, om han på morgonen ställer sig inför sin forna församling, fördömer sitt kätteri och uppmanar dem att överge honom.

Tomoe har inte yppat ett ord, men hon har insett någonting: så rakt på sak har Mattitayos aldrig låtit en annan person tala. Roshan var genuin, ärlig och mötte honom som en person med egna känslor. Så har Tomoe aldrig gjort. Det är inte Roshans ungdom som drar honom till henne, utan hennes ärlighet – och det kan Tomoe inte ge honom.

Scen 6 – I kurians fängelse

Baraka kastas ner på en stol i ett av Kurians förhörsrum och spänns fast i den. Snart kommer löjtnant Kayo in. Han skriker och domderar och kräver information från Baraka. Vem? Var? Hur? Allt som kan hjälpa honom att krossa kätteriet. Han visar upp sin arbetsbänk, fylld av tortyrredskap förberedda just för honom. Baraka vägrar kuvas. Han nekar fortfarande.

Så Kayo börjar slå honom. Och slå, och slå, och slå, tills dess att en vakt som insett vad som pågår stormar in i rummet och berättar att löjtnanten behövs någon annanstans.

Scen 7 – Återigen, i kurians fängelse

Roshan söker snabbt upp Baraka och blir insläppt i hans cell. Hon väcker honom till liv och berättar vad kardinalen har sagt: han kan rädda sitt liv, om han bara avsvär sin tro! Baraka vägrar. Varför ska han göra det? Han leder sig församling rätt. De måste skydda den Kapakätna. Han frågar henne: varför är hon så rädd?

Roshan suckar tungt. Så tar hon fram en bit kapakmögel ur sin rensel. Det är dags att visa honom. De äter det heliga mögel gemensamt och snart faller deras kroppar bort. Som det orakel hon är visar Roshan honom Jerusalemzonen: de benvita kapakrötterna så långt ögat når, övervuxna av kopparmöglet varän biomassa har varit. De saffransgula sporerna drar fram i tunga moln.

Deras grupp vandrar gemensamt i dalgång. De är utmärglade, sjuka; deras kläder är trasiga och mångas hud bär en gulaktig ton efter att länge druckit var dag för att hålla zonen ute. På ett krön till höger står där på en rad ett dussin ghuler och stirrar med sina rovdjursaktiga blickar ner i dalen. De ser upp på en av dem, som bär deras mors ansikte, men bakom ansiktet finns ingenting kvar av henne.

Roshan visar honom allting. Hon visar all sin smärta och utsatthet, all sin sorg och sina förluster. Baraka tar in denna fantombil och de sanna känslor vilka bär upp den. Zonen försvinner, som det visionens staffage det är, och kvar är blott den djupaste sorg en människa kan uppleva och denna är på grund av Zonen. De enas i den och Roshan visar också varför hon hjälper Baraka: det är på grund av kärlek. Inte en romantisk sådan, utan en sant osjälvisk, god kärlek.

Scen 8 – På Fijownas rum

Då Fijowna inte har stigit upp i vanlig tid, går Tomoe för att se till sin dotter. Väl där finner hon en uppbäddad säng, men ingen dotter. Paniskt sliter hon täcken och kuddar av sängen i jakt på sin dotter. När hon till sitt accepterar att hon är försvunnen vrålar hon ut sin vrede över detta – förräderi? Kidnappning? Oavsett ska någon betala.

Scen 9 – Slutligen, i kurians fängelse

Roshan och Baraka väcks, då löjtnant Kayo trampar in i rummet. Deras ögon är  rödgråtna och sömngruset knastrar då de blinkar bort drömmen. Han har inget tålamod, utan vill helt enkelt veta om Baraka har bestämt sig. Ska han avsvära sig sin tro eller ska han bli kvar här i fängelset.

Baraka ser på Roshan och ställer sig upp. Han säger att han följer med –  och att det är Roshan som har räddat honom.

Efterarbete

Vi talar om det nästkommande spelmötet, då vi ju självfallet kommer att få ta reda på hur det apostatiska sekten ska ta detta hot. Vi diskuterar också att Tomoe personliga stora nu kommer att komma igång, då hon tvingas lämna hemmets härd som en följd av Fijownas försvinnande. Vi är peppade.

Några Sanningar har ändrats: Tomoe har bestämt en Lögn till sin Sanning ”Maktlystnad”: ”Sätt makten före Fijowna”. Därtill utvecklades Roshans Sanning ”Vill rädda Baraka”, som hon har slitit. Hon ändrar Lögnen till ”Låt honom offra sig själv”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s