Apeldalen 9: Mot Apeldalen!

Detta spelmöte följde naturligt på det föregående, som ju slutade med att Baraka gick in i för att konfrontera sohei och Tomoe ledde sin make till säkerhet. Vi plockar upp berättelsen precis från dess avslut.

Våra frågeställningar var som följer:

  • Vem kommer kapaken att ta?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Vad kommer sohei göra, i och med splittringen?

Vi prövade också att spela med ett par mindre regeländringar kring hur Djärvheter delas ut och hur Lögner fungerar för att utvärdera dem. Mer om det i slutet.

Scen 1 – Vid härlägret

Medan kardinal Mattitayos tas om hand av läkarna, håller Tomoe ömt om Fijowna, som ännu inte har kommit ut ur sitt långa kapakrus. Löjtnant Kayo önskar få Fijowna förhörd så snart som möjligt och vänder sig till Roshan, i egenskap av orakel. Hon går med på att hålla förhör, men utan entusiasm.

Tillsammans med en kurians soldat går Roshan fram till Tomoe och ber om att få låna Fijowna. “Självklart,” svarar Tomoe, “så fort hon har blivit bättre.” När Roshan försöker förklara att det inte är hennes order, vägrar Tomoe. Det blir en konflikt om saken, vilken Tomoe vinner genom att ställa till en scen som lockar till sig ledamot Ariam som talar för henne.

Tomoe tar sin dotter och beger sig hem.

Scen 2 – Bland Adiletts tjänare

Baraka befinner sig återigen bland sina följeslagare. Han vandrar djupare in bland sina lärljungar och möter en grupp som frågar honom vad de ska göra: ska de följa syster-kaplan Etsuko Jakovitsu eller ska de försöka sluta fred med församlingen?

Baraka försöker övertyga dem om att vända ryggen åt sohei och istället återförenas med asfåglarna, men de är svåra att övertyga. De förvirras av Barakas något osammanhängande utläggning, men han uppmuntrar dem om att minnas vem som var Adiletts sanna fiende: Kurian. Det är dem som de troende behöver angripa.

Till sist kan Baraka få dem att förstå, genom att ge dem ett mål. Nästan utan eftertanke säger han några ödesdigra ord: “angrip blockaden av Apeldalen!” De hörsammar entusiastiskt detta bud.

Scen 3 – Återigen, i härlägret

Så snart rapporterna om att Adiletts lärljungar angriper blockad av Apeldalen börjar Kurians och församlingens styrkor att panikslaget organisera en undsättning. Roshan drabbas av en sådan fruktan för vad som kan komma ut ur Apeldalen att hon anmäler sig som frivillig och övertygar Ariam om att hon kan hjälpa till att bekämpa apostaterna. Han godtar hennes förslag och hon ges en karbin att kämpa med.

Scen 4 – I Fijownas rum

Fijowna ligger nerbäddad i sin säng, med en orolig Tomoe vid sin sida. Hon är ännu inne i kapakdimmornas dvala och från hennes mun gengjuder apostaterans gälla stridsrop, då de angriper Kurians blockad. Fijowna skriker gällt och hennes kropp skakar av spasmer och intryck, då hon upplever apostaternas anfall genom det heliga möglet. Tomoe baddar hennes panna med en sval näsduk för att göra det så uthärdligt som möjligt för henne.

Scen 5 – I det inre sanctum

Till sist når Baraka det inre sanctum, där ledarskiktet för Adiletts lärljungar väntar. Sohei utanför släpper in honom utan att tveka. Väl inomhus blir han överraskad: det hus som var hans hem en gång är nu förvandlat till en krigscentral. Därifrån försöker Apokryfazonens sohei organisera motståndet mot asfåglarna; deras försök sinkas av att kommunikationen nu måste ske analogt.

Baraka finner sig öga mot öga med syster-kaplan Etsuko Jakovitsu och Valja. De välkomnar honom tillbaka och Etsuko Jakovitsu förlåter honom för att han sade åt församlingen att lägga ner sina vapen; hon förstår att han var tvungen att göra det för att skydda sig. Nu vill de dock veta vad han gör där och varför han har skickat lärljungarna att angripa blockaden. Vad hoppas han åstadkomma?

Baraka, börjar, i vanlig ordning att tala i lösa ordalag om tro och vägen framåt för församlingen, men Etsuko Jakovitsu avbryter honom. Hon talar som en taktiker och vill höra att han har en plan, snarare än bara ord: vad vill han uppnå? Vad är deras mål? Hur ska han få till en fred med asfåglarna?

Barakas inre religiösa kris och tvivel över kapaken kommer upp till ytan, vilket syster-kaplanen märker. Han talar om försoning och frälsning i allmänna termer och försöker få dem att angripa blockaden av Apeldalen, eftersom Kurian är deras gemensamma fiende.

Syster-kaplanen är tränad och tänker inte kasta bort sina syskons liv. Hon ifrågasätter och konflikt uppstår – en konflikt som Baraka förlorar. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu pressar honom vidare: vad vill han uppnå? Hur ska han uppnå fred med asfåglarna? Baraka bryter till sist samman och svarar ärligt: “genom att ge dem er.”

Detta planerade förräderi är den sista droppen. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu svartmålar Barakas förräderi och förkastar honom. Han är en svikare, svag i tron, som inte har kunnat bryta med de kätterska asfåglarna. Baraka ges möjlighet att lämna dem, men får inte återvända.

Han är utkastad ur denna andra gemenskap, som han hjälpte till att grunda.

Scen 6 – Striden vid blockaden

Roshan, Ariam och deras bundsförvanter närmar sig blockaderna mot Apeldalen och flankerar de angripande Adiletts lärljungar. Eftersom blockaden måste sträcka sig över större avstånd och flera nivåer blir striden utdragen och olika tung på olika platser. En försvårande omständighet är att den Kapakätnas trogna anfaller inifrån Apeldalen också, vilket gör saker svårare.

Vi hanterar striden som en enda Konflikt, mellan Roshan och spelledaren, där spelledarens Avsikt är att öppna slussarna och Roshans att oskadliggörs anfaller. Det sätts en hög svårighet; Roshan kämpar för en Sanning – Rädsla för den Kapakätna – och spelar sitt enda kort ur den större arkanan: XXI – Världen. Hon vinner Konflikten övertygande och beskriver hur asfåglarnas och kurians lyckas slå tillbaka anfallet.

Scen 7 – I Fijownas rum

En utmattad Tomoe hör till sist sin dotters röst och slappnar av. Fijowna mumlar svagt och försiktigt, men nyktert och som sig själv. Tomoe säger några betryggande ord till henne och uppmuntrar henne att sova. Sedan ger hon Fijowna en kyss på pannan och med sin dotter i säkert tillstånd går hon sedan och lägger sig, utmattad av sina ansträngningar.

Scen 8 – I Barakas gamla sovrum

Nedslagen av att ha blivit nedtalad av syster-kaplan Etsuko Jakovitsu söker Baraka upp Guds brud, Klowi. Det privilegiet tillåts honom. Han finner henne sovande i lugn och ro, inne i vad som en för en kort stund sedan var hans sovrum. Hon sover djupt, invaggad i kapakrusets omfamning. Hennes hår ligger utfläkt runt hennes huvud som en svart gloria; halslinningen på hennes vita särk är fläckad av kapaksafter som runnit från hennes mun.

Då Baraka försöker få kontakt med henne svarar hon inte, då hon är för djupt inne i ruset. Ska han ge sig in i ruset och möta henne där? Baraka tvekar. Mats etablerar att Baraka har gömt undan en flaska whisky i sitt rum, vilken Baraka tar fram och börjar hälla i Klowi, i hopp om att väcka henne ur transen.

Trots att han klunkar ner spriten i hennes mun och ger den tid att påverkas väcks hon inte. Hon blir inte mer kontaktbar än innan. Klowi har blivit Guds brud och uppgått i kapakens omfamning. Baraka inser att det enda sättet han kan få träffa henne igen är genom att äta det heliga möglet och möta henne i ruset – men är hon då samma Klowi? Han skriker förtvivlat och stormar ut ur det inre sanctum, bort från Adiletts lärljungar som har följt honom.

När han lämnar detta högkvarter tänker han på förstörelsen av Apokryfa, på grund av Zonen; på hur Asfåglarna har splittrats mot varandra; på hur Klowi har försvunnit eftersom hon har följt hans råd. Han erkänner för sig själv: “jag har lett min församling fel!” och uttalar Lögnen på sin Sanning “Församlingens herde”.

Scen 9 – Återigen, vid blockaden.

Ariam och Kayo grälar om straffet för krigsfångarna. Kayo är av åsikten att de har förkastat Kardinalens bud och därmed förtjänar att sändas till Paradisets portar för att återfödas i ett nytt liv. Ariam argumenterar emot, utifrån sina tankar grundade i S:t Zoroasters läror: tänk om de inte återföds, utan bara har ett enda liv? Då är det vår skyldighet att ge dem fler möjlighet att sona sina synder.

Roshan lägger sig i och backar upp ledamot Ariam. Kayo varnar Roshan för att ställning emot honom, men Roshan bryr sig inte i det. Konflikten vinns av Roshan och det beslutas att ingenting ska göras med krigsfångarna förrän kardinal Mattitayos har fått uttala sig. Kardinalens bud måste fortfarande anses stå kvar, då han inte har sagt någonting annat. Kurian har faktiskt ingen rätt att döma Asfåglarnas medlemmar, utan det är Kardinalens och församlingens ansvar. Roshan ska uppsöka honom genast.

Kayo sväljer bittert detta och förklarar för Roshan att hon inte längre är välkommen bland Kurian och behöver hitta en ny plats att sova på. Hon ger sig iväg, utan någon större sorg.

Scen 10 – I kardinalens hem.

Roshan ger sig genast av för att tala med kardinal Mattitayos om fångarnas öde. Kardinalen tar emot henne i sitt hem, i sitt vardagsrum, medan hans livmedicus tar hand om hans sår. Roshan beskriver genast situationen och Mattitayos hör på henne om fångarna. Han är kluven, då han inte vet hur han ska hantera situationen. Han vill förhindra mer död i sin församling, men är osäker. Nyheterna får honom att börja tvivla kring kapaken och han resonerar högt.

Mattitayos prövar olika tankar och synsätt och frågar Roshan om hennes tankar. Han är stressad och söker vägledning, men Roshan ger honom inga svar, utan väntar tyst. Frustrerad frågar han henne varför hon egentligen är där och frågar om hon inte ska hämta hans hustru istället, om hon inte ska vara till någon hjälp. Kort sagt, han sårar henne i hopp om att få någon reaktion, och vi inser skillnaden mellan hans relationer till Roshan och Tomoe.

Till sist försöker Roshan att uppmuntra hans tvivel kring kapaken och omvända honom till sitt synsätt, vilket leder till en Konflikt som hon förlorar. Mattitayos förkastar ej kapaken, utan håller fast vid sin tro. Vad gäller fångarna beslutar han att de får en sista chans att avsvära sig sin kätterska tro och göra botgöring genom att tjäna de Saliga. De som ej tar emot detta bud har avsagt sig sina liv.

Roshan sitter kvar hos honom en stund, i lugn och ro.

Efterarbete

Vi pratar en stund om vilka tunga konflikter vi hade detta spelmöte, där ett annat resultat hade kunnat resultera i att hela kampanjen omkullkastas. Dessa blev dock instängda. Likväl har vi besvarat en del frågeställningar: vi vet vem kardinalen är och vi vet att Klowi har tagits av kapaken, samt att sohei nu är isolerade och splittrade.

När det sedan kommer till Sanningsarbetet provar vi två varianter på regler. Först Lögner, där man har tre alternativ. I slutet av spelmötet väljer man vilket som passar bäst:

  • Ångrar rollpersonen sitt avfall? Skriv en ny Sanning med samma innebörd som den brutna, men spetsa till den.
  • Har rollpersonen omfamnat sitt avfall? Skriv en ny Sanning, som utgår ifrån Lögnen som har uttalats.
  • Är rollpersonen vilsen? Spela nästa spelmöte utan någon Sanning, för att visa att hen har tappat sitt rättesnöre. I slutet av nästa spelmöte skriver du en ny Sanning. 

Tidigare har endast det sista varit det rimliga. Baraka omfamnar sitt avfall kring ”Församlingen herde” och skriver genast Sanningen ”Botgörare”.

Tomoe skriver “Vägled Fijowna” (Lögn: låt Fijowna gå sin egen väg) för att ersätta sin ”Maktlystnad” som hon uttalade förra spelmötet.

Sedan talar vi om Djärvheter och provar en regeländring. Tidigare har dessa delats ut till de Sanningar som har spelats på i scener. Nu provar vi varianten att vi i slutet av spelmötet ställer tre frågor till varje Sanning. 

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

För varje ”ja” får Sanningen en Djärvhet, men inga har delats ut under mötet. Dessa besvarar vi utifrån en helhetsbild under hela spelmötet, för att å ena sidan ge Sanningar som har influerat rollpersoners agerande men på ett mer subtilt sätt möjlighet att utvecklas och för att å andra sidan minska mängden bookkeeping som behöver göras under spelmötet. En kort reflektion är att tanken är god men att just frågorna behöver anpassas för att inte gå in i varandra.

Tomoe utvecklar “Den kapakätna är ett hot” genom att ersätta lögnen med ”Acceptera missbruk av kapak”.

Roshan utvecklar “Rädd för den Kapakätna” genom att skriva en skarpare lögn: ”Att äta kapaken”. Det kommer att hamna i kläm med hennes roll som drömmare!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s