Apeldalen 11: Förstärkningar

Vi träffades till sist och spelade, efter att huvudsakligen mitt liv hade kajkat ihop sig. Vi var sega innan vi kom igång den här kvällen, men när vi efter kebaben gick in-game rullade det snabbt på och vi spelade, trots ett kortare kvällspass en massa scener.

Innan vi gick in i fiktionen etablerade jag att vi har hoppat några dagar framåt i tiden. Under dessa dagar har Kurian blivit kraftigt förstärkt, av soldater med bakgrunder från hela Dar al-Balian, understödda av rådgivare från Väktargardet. Löjtnant Kayo entledigas har entledigats och i hans ställe har taxiark Acharya tagit befäl.

Det är som om Apeldalens utbrytarförsök har fått eventuella byråkratiska hinder eller interna konflikter att försvinna och Kurians förstärkningar har vällt in och snabbt förstärkt blockaden och börjat besitta och avspärra de delar av Nya Galileen där Adiletts lärljungar höll till.

Detta skapar oro. Suu Kyi och Ariam har närmat sig Kurian och varit djupt tillmötesgående; Tomoe har uppmanat sin make att också han närma sig dem, för att dessa inte ska få något inflytande. Denna bakgrund ur vägen, kan vi kasta oss in i händelserna in medias res. Våra frågor var:

  • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?

Denna sista fråga hann vi tyvärr inte besvara något detta spelmöte, men så är det ibland. Vart berättelsen går vet man inte förrän det har spelats.

Scen 1 – I en vision

Roshan väcks av en röst, som ber om hennes hjälp. När hon ser sig runt finner hon sig dock i ett mörker. Från långt borta i mörkret uppenbarar sig en figur: Klowi närmar sig och ber upprepade gånger om hjälp.

Roshan försöker dra sig undan, men klarar inte av att fly ur visionen. Istället stannar hon kvar och blir omfamnad av Klowi, som fattar tag om henne och frenetiskt ber om hennes hjälp. Roshan hör hur flera tjog fler röster svarar Klowi och inser att hon är blott en av många som ser denna vision.

Nyfiket ser Roshan upp mot Klowi, vars ansikte nu är förbytt av en flamma. Sedan får hon visioner av Apeldalen i förfall: vissnande kapak och kollapsade människor. Rösten fortsätter att be om hennes hjälp och beklagar sig över att de dödas därinne.

Scen 2 – I minneskapellet

Zoroasterdyrkarna håller en minnesceremoni för dem som föll i försvaret av blockaden av Apeldalen. Alla rollpersoner är närvarande, men ingen tar ton. Ariam berättar i tur och ordning om martyrerna och deras liv och Baraka memorerar deras namn.

När ordenssyskonen ska lämna kapellet stannar Kanti framför Baraka och stirrar ner honom. Baraka viker undan blicken utan att ge något motstånd.

Scen 3 – I kardinalshemmet

Mattitayos återvänder från ett rådsmöte och ber om att tala med Tomoe ensam. Han berättar bekymat att Suu Kyi insisterar på att Fijowna ska vittna om sina upplevelser hos apostaterna och be om förlåtelse, som alla andra som har varit hos Adiletts lärljungar. Han undrar hur han ska göra, för om han skyddar henne alltför tydligt riskerar det att väcka misstankar hos Kurian. Tomoe lugnar honom genom att konstatera att Fijowna måste vittna.

Inombords börjar hon planera att röja undan Suu Kyi.

Scen 4 – Hos zoroasterdyrkarna

Runt matbordet i sitt nya hem berättar Roshan om sin vision av Apeldalen. Hon döljer inget särskilt, men är tydlig med att hon fick visionen trots att hon inte har ätit kapak, vilket ingen av dem hört talas om tidigare. Då hon berättar att hon hörde att andra delade visionen, konstaterar hon och Ariam att de bör finna rätt på alla som har fått visioner av kapaken. Baraka vill hjälpa till och Ariam tillåter detta. Först ska han dock ta kontakt med kardinalen för att avlägga sin förlåtelse till församlingen.

Scen 5 – I badrummet, i kardinalshemmet

Tomoe frågar, medan hon reder ut Fijownas hår i badet, om Adilett. Varför gick Fijowna till apostaterna och vad upplevde hon egentligen där? Fijowna försöker att vifta bort det, men Adilett ser givetvis igenom sin dotter och pressar henne.

Fijowna bryter då ihop och berättar allt för Tomoe. Hur hon drogs dit av en nyfikenhet, en önskan om att alla kunde enas. Hon berättar hur hon delade kapak med Klowi och i den stunden kände en sådan enighet och gemenskap, en omfamning av tusentals själar, och hur det där iblad dem fanns en närvaro som var långt mer än bara de troende.

Tomoe berättar att hon kommer att behöva vittna och att hon ska tänka noggrannt kring vad hon säger. Tomoe understryker att Fijowna måste vara försktig.
– Inför vem? frågar Fijowna.
– Alla, Fijowna, svarar Tomoe. Alla.

Scen 6 – Bland de saliga

I hopp om att finna fler som har upplevt den Kapakätnas vision besöker Roshan och Baraka de Saliga, dit många av botgörarna har skickats. Visst finns det drömmare där, varav en är välbekant: Sunan, smugglaren som i sin bekännelse kastade smuts över Barakas namn.

Medan Roshan talar med honom i en cell håller sig Baraka undan. Sunan bekräftar att han har sett saker, men är tillknäppt om sina erfarenheter. Roshan försöker locka fram Sanningen ur honom, men förlorar konflikten och får gå därifrån utan framgång.

Scen 7 – Samtidigt, bland de saliga

Medan Roshan talar med Sunan stjäl Tomoe Baraka för en stund. Hon för honom till en annan cell, där de kan tala ostört. Tomoes många knogar vitnar då hon börjar fråga ut Baraka. Hon vill veta mer om Barakas avsikter om Fijowna och Baraka bekänner att han närmade sig henne i hopp om att nå Tomoe.

Baraka, ivrig att botgöra sig och i tron att Tomoe kana ge honom den audiens med kardinalen som Ariam sade åt honom att skaffa, ber om att få hjälpa Tomoe på något sätt. Tomoe frågar vad han är villig att göra för att hjälpa Nya Galileen och han svarar att han är villig att göra vad som helst, om det är till gagn för församlingen.

Tomoe tvekar ett ögonblick. Ska hon förlita sig på Baraka? Så beslutar hon sig för att ta chansen: hon ger honom ett litet rör fyllt av gift och med en hårstunn nål i korken. Denna, säger Tomoe, ska han använda för att mörda Suu Kyi. Baraka tar inte genast emot det: han frågar varför Suu Kyi måste dö, men nöjer sig med Tomoes förklaring att hon riskerar att splittra hela församlingen. Han tar emot röret och är i Tomoes tjänst.

Scen 8 – Slutligen, bland de saliga

Baraka och Roshan återses i korridoren och på Roshans fråga om var han har avrit berättar Baraka, som vanligt utan att tveka, att han har träffat Tomoe och att hon har givit honom en möjlighet att tjäna församlingen och bidra till sin botgörelse genom att ta Suu Kyi av daga.

Till en början tror inte Roshan att hon har hört rätt, men då Baraka upprepa sig blir hon utom sig. Hon försöker få honom att förstå det självklara: att saker och ting inte står rätt till och att han inte bara kan mörda någon – särskilt inte en rådsmedlem – bara för att kardinalshustrun ber honom om det!

Baraka vill dock inte lyssna på Roshans rimliga ord, då han har givits en möjlighet till botgörelse! Istället ämnar han att ge sig av för att påbörja sitt värv. Roshan lyckas emellertid, efter en konflikt, koppla grepp om honom och släpar honom bort till zoroaster-dyrkarnas kapitelhus, i hopp om att Ariam ska tala vett i honom.

Scen 9 – På taxiarkens kontor

Eftersom den nya taxiarken inte får tillåtas falla under Suu Kyis inflytande och eftersom Fijowna måste skyddas, besöker Tomoe taxiark Acharya. Bland Kurians gångar är det fullt av nya ansikten och god utrustning. Säkerheten är märkbart skärpt och hon blir stannad och kontrollerad på vägen in.

När hon anmäler sig vid taxiarkens kontor, avbryts ett möte som Acharya har med en grupp officerare och några av de medföljande väktargardisterna. Tomoe äntrar så och träffar den nya taxiarken. Taxiark Acharya är en väldigt kvinna, över två meter lång och bred över axlar, bröst och höfter,  klädd i en utsökt, marinblå klänning. Hon tar emot Tomoe vid divanerna och erbjuder henne frukt och te. När Tomoe tackar nej, då det ska vara ett kort besök, kallar in te oavsett och börjar skära upp en persika med en fruktkniv.

De småpratar glatt och Acharya lyssnar förstående på när Tomoe talar till henne, som en mor till en annan, och ber henne att skona Fijwona undan några publika framträdanden och inkvisitioner. Acharya förstår Tomoe och går med på det. I utbyte förväntar hon sig dock, som en gift kvinna till en annan, att Tomoe talar med sin make och ser till att han stödjer Kurians linje i att ta hand om Apeldalen. Tomoe intygar att Mattitayos kommer att göra det; så småpratar de glatt om annat och dricker sitt te.

Scen 10 – Hos zoroasterdyrkarna

Roshan släpar Baraka tillbaka till zoroasterdyrkarna där hon ber om att få träffa Ariam. Han sitter i meditation, men de stör honom för att berätta om vad Baraka har gjort. De tre sätter sig i enrum och Roshan får Baraka att berätta vad Tomoe har bett honom att göra.

Ariam lyssnar noggrant och resonerar sedan med Baraka om stabilitet och gör Baraka svårmodig. Ariam säger att Baraka måste fundera på att han och Suu Kyi endast har ett enda liv och hur de kan tillbringa dem på bästa sätt. Har Suu Kyi utfört så fruktansvärda synder eller är så farlig att hon inte kan ges en möjlighet att botgöra för sina brott? Baraka har givits en möjlighet att botgöra sina synder, trots de följder de har fått.

Baraka måste kunna besvara en fråga: är hon ett så stort hot mot stabiliteten att hon måste undanröjas för att rädda församlingen undan att störtas i kaos? Om svaret är ja är det rätt att dräpa henne. Om svaret är nej bör hon inte dräpas. Ariam känner inte till svaret, utan det kan bara Baraka lista ut. Ariam tar alltså inte avstånd från att döda Suu Kyi, men gör Baraka avsevärt mycket mer osäker.

Roshan är missnöjd. Detta var inte vad hon hoppats på.

Efterarbete

Vi utvärderar spelmötet och konstaterar att vi har börjat äntra en tredje del av berättelsen. Om den första delen var Adiletts mission och den andra delen var Adiletts lärljungar, verkar denna tredje del handla om följderna av denna schism. Vi börjar närma oss ett slut på denna kampanj. Likväl har vi inte besvarat någon fråga idag.

Vi går sedan vidare till Sanningsefterarbetet, där vi ställer frågor till Sanningar. Vi prövar att minska till två frågor:

  • Har vi lärt oss någonting nytt om Sanningen?
  • Har Sanningen fått rollpersonen att agera djärvt eller lämna sig sårbar?

För varje ”ja” som de övriga spelarna ger får den ett kryss. Detta fungerar väl och tar nog lång tid oavsett. Två frågor räcker, om man följaktligen sänker mängden Djärvheter som behövs för att utveckla Sanningen till 4. Nu har detta system satt sig och funkar fint: Sanningarna får lite mindre närvaro under spel och det är färre större arkana i cirkulation, men det gör också att alla Sanningar får en möjlighet att komma fram, då man tolkar infon som man gör.

Inga Lögner har uttalats, men Baraka skriver en Lögn till Sanningen ”Kapaktätna är ett hot” som han skrev förra spelmötet: ”Agera för att rädda Apeldalen”.

Hur ska så detta gå? Kommer Apeldalen att dö? Kommer Nya Galileen att acceptera detta? Vi får se.

Annonser

Apeldalen 10: Kapakens röst

Det föregående spelmötet slutade med spännande skeenden: apostaterna hade krossats och tillfångatagits och Fijowna hade återvänt till de vaknas värld. Vi diskuterade innan spelmötet vilka begravningsceremonier Ariams zoroasterdyrkare har, då de inte kan lämna sina döda till asfåglarna. Vi kom fram till att de kremerar sina döda, men sedan låter de dödas ben vila i församlingens urnkammare (bättre namn).

Innan spelmötet åt vi ett väldigt gott julbord, sådär i januari, och var därför dästa och svårstartade. Vi slarvade därmed med öppningen och pratade inte om frågeställningar som det sig bör, men de som stod i fokus var:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Scen 1 – På ett torg

En stor del av Nya Galileen är ansamlade på ett av de större torgen. På torgets upphöjnad sitter kardinal Mattitayos ensam; runt torget sitter rådsledamöter, qadi, imamer och milisledare. Runt dessa trängs församlingens medlemmar, i våning på våning, i tusental. Församlingens väpnade syskon och milismedlemmar är utspridda för att hålla ordning. Kurian är inte närvarande.

Samtliga rollpersoner är på plats: Roshan och Baraka står var för sig undangömda i folkmassorna medan Tomoe sitter med Fijowna och rådsledamötena.

Som kardinalen hade deklarerat skulle alla som vänt sig från församlingen eller rest sin hand emot den, ges möjlighet att be om församlingens förlåtelse och givas den om den är ärlig. Han deklarerar att det straff som kommer att åläggas dem är att arbeta med de Saliga och andra nödvändiga sysslor, tills dess att de har insett sina misstag.

En efter en träder apostaterna fram till kardinal Mattitayos, som frågar dem om deras namn, deras synder och om de vill avsvära sig sin falska tro och be om syndernas förlåtelse. De är ömsom ångerfulla och ömsom trotsiga. Många väljer att be om förlåtelse, men en inte oansenlig mängd väljer döden. De svär, håller försvarstal, spottar kardinalen i ansiktet när han ber om ursäkt, och mer.

Några bekanta ansikten dyker upp: Sunan ber om förlåtelse och anklagar tårdrypande Baraka för att ha förlett honom. Baraka funderar på att framträda och uppmana alla till att välja förlåtelsen, men han tvekar. Han är rädd, och skamfylld och vågar ej. När sedan Elysiumpa, som hållits fången av Kurian efter att ha försökt befria Baraka innan upploppet, framträder åkallar han Barakas namn och talar så väl om honom. Baraka vill kliva fram och rädda sin vän, men fryser och vågar inte träda fram. Elysiumpa väljer rakryggat döden.

Avsides frågar Suu Kyi retfullt om Fijowna ska vittna, med hänvisning till att ju även hon befann sig hos apostaterna. Tomoe sätter dock emot å det grövsta och vinner Konflikten för att få henne att vara tyst.

Sist av alla vittnande skjuts Klowi fram i en rullstol. Hon är frånvarande, hennes hår är tovigt och smutsigt och hennes skrud är fläckad i halsen av kapaksaft. En supplikant talar för henne och börjar bekänna hennes brott. Innan han hinner be om förlåtelse å hennes vägnar rycker hon till och börjar tala med en utomvärldslig stämma. Hennes blanka ögon vandra över de ansamlade och verkar blicka in i varje hjärta som där står, och orden som kommer ut ur hennes mun verkar komma från den Kapakätna.

Hon hånar kardinalen och anklagar honom för att vilja dräpa Guds budbärare. Hon ställer sig upp på vacklande ben och gräver ur sin hårbotten fram lite färskt kapakmögel som hon erbjuder till kardinal Mattitayos. Han är tyst och darrar, osäker. Växer det alltså mögel på henne? Folkmassan skakar; somliga är vördnadsfullt tysta, medan andra följer Roshans exempel och flyr i vild panik. Innan hon har hunnit fram till Mattitayos har Ariams soldater tagit grepp om henne och Tomoe har tagit sig fram och tystat henne genom att diskret strypa henne till medvetslöshet.  Tomoe förkunnar att hon skall ges vård och tar henne till de Saliga.

Scen 2 – Bland de saliga

Tomoe ser till att Klowi sätts i en egen cell och planerar att tvätta av henne, för att undersöka om kapaken växer på henne. Hon tar med sig två assistenter, klär av henne och börjar sedan tvätta av henne noggrant.

Vid undersökning upptäcker Tomoe att kopparmöglet växer i Klowis hårbotten och hudveck. Hon skickar genast ut assistenterna och förbjuder alla från att ha kontakt med Klowi. Sedan tvättar hon av henne och sveper över alla hudveck med sprit, i hopp om döda kapaken.

Scen 3 – I zoroaster-dyrkarnas kapitelhus

Efter att ha sett vad hon fruktar är den Kapakätna ta Klowis kropp i besittning, har Roshan flytt till kapitelhuset där hon är i färd med att dricka sig full på gefionitiskt algbrännvin, för att glömma synen av Klowi.

Baraka dyker upp, bankandes på dörren, i hopp om att finna en säker plats att prata ut på, överlycklig att det var just Roshan där. Även han är gripen av vad han sett: alla de som har valt döden som en följd av hans ord. Roshan bjuder honom på algbrännvinet och han bekänner att han för svag, för att träda fram på torget och rädda sina följeslagare. Han bekänner även att det var han som skickade soldaterna mot Apeldalen. Roshan biter samman och döljer sin ilska, av medkänsla, och säger åt honom att inte nämna det för någon.

Baraka behöver en mentor, som kan hjälpa honom att hitta den väg han har tappat bort. De fortsätter prata i väntan på att Ariam skall komma.

Scen 4 – Återigen, bland de saliga

När Tomoe har lämnat Klowis cell våndas hon av sin osäkerhet. Vad ska hon göra åt den levande kapaken? Var det inte på detta sätt det började i Apeldalen? Hon funderar på hur hon ska göra och om hon ska söka hjälp, men rädslan får henne att vända sig om och snabbt gå tillbaka till cellen.

Medan den atonala körsången från de Saliga flyter fram genom korridoren utanför, finner Tomoe den kapakinfekterade Klowi ännu i sitt okontaktbara stadie. Tomoe går beslutsamt fram och börjar kväva henne.

Klowis kropp rycker till och försöker frigöra sig. En Konflikt uppstår, då Klowi, eller den som besitter hennes kropp, försöker smitta Tomoe. Klowis händer klöser vilt efter Tomoe i hopp om att skrapa sönder hennes hud, men misslyckas. Tomoe vinner konflikten och snart stillnar Klowis kropp under henne. Den atonala körsången kvarstår utanför cellen. Tomoe sveper Klowis kropp i lakanen och sitter sedan tills skiftbytet kommer för att byta av henne; tillsammans tar de Klowis kropp till krematoriet.

Scen 5 – Återigen, i kapitelhuset

I väntar på att de zoroastertrogna ska återvända dricker sig Roshan och Baraka berusade på algbrännvinet. När syskonen till sist återvänder, säger Roshan åt Baraka att vänta  medan hon går ut för att emot dem. Baraka, modig av spriten, följer dock efter, vilket inte är populärt.

När Kanti får syn på Baraka blir han vredgad och kastar sig över honom. Han anklagar Baraka för att bära ansvar för deras syskons död, genom att ha beordrat anfallet mot blockaden. Kanti vill döda Baraka, men Ariam skjuter undan Kanti och säger att han vill lyssna på Barakas ord.

Baraka bekänner sina svagheter och sina tvivel för Ariam. Han ber om att Ariams hjälp att botgöra sina synder och hjälpa till att bekämpa kapaken. Ariam tar inte emot detta lättsinnigt, utan skäller ut Baraka och kallar honom för vindflöjel, som bara söker efter någon att följa.

Då Baraka inte säger emot låter Ariam honom till slut beskriva sitt ärende mer utförligt. Baraka vill botgöra, genom att tjäna under Ariam. Med Roshans hjälp låter sig Ariam övertalas. Baraka skickas för att koka te. Där har Baraka brutit Sanningen ”Kapakdyrkare”.

Scen 6 – I kardinalshemmet

Efter kremeringen återvänder Tomoe till kardinalshemmet. Medan Fijowna & Xerxes sitter i salongen och arbetar som vanligt, går Tomoe till sitt sovrum och väntar på att hennes make ska infinna sig. När Mattitayos äntrar rummet, finner han att Tomoe har ställt fram en liten bänk. Han förstår vad hon menar: hon behöver bikta sig. De sätter sig den från varsin sidan, axel mot axel men med ansiktena pekandes åt motsatta håll. Så kan hon börja bekänna sina dåd.

Tomoe berättar att hon har nedrigt har dräpt Klowi, av fruktan för att det som skedde i Apeldalen även skulle ske i Nya Galileen. Hon berättar om sin rädsla och Mattitayos antar biktfaderns roll. Han slits mellan att vara chockerad att hon dräpt den levande kapakens kärl, och att vara en förstående biktfader.

Tomoe ber om hjälp att förstå och de resonerar kring situationen. Då Mattitayos ska förklara deras situation får han svårt att vara säker. Nya Gaileen balanserar, som han säger, mellan tvenne avgrunder: å ena sidan att Kurian tar över för att de inte lyckas undertrycka hotet, och å andra sidan att de förkastas av matriarkerna för att de motsätter sig kapaken. Tillsammans måste de vara kloka. Han ger henne förståelse och de lovar att ta hand om varandra.

Sedan ser de mot varandra, biktens karaktärsmasker faller av dem och de låter sin rädsla ta överhanden. De omfamnar varandra passionerat och faller i den äkta bäddens omfamning.

Efterarbete

Vi pratar om spelmötet. Det blev ett förhållandevis kort spelmöte, med en lång öppningsscen, som gav mycket stämning och knöt ihop trådarna från föregående spelmöte. Klowis och Elysiumpas öden har påverkat Baraka, som nu har ändrat sig.

Vi går igenom frågorna och konstaterar att vi har besvarat ”Vad kommer att hända med apostaterna?”: De är döda, återgångna till Asfåglarna eller i exil. De som inte avsvurit sig sin tro ska straffas med döden och de som benådats ska arbeta med de saliga.

Vad gäller Sanningarna följer vi som efter det förra spelmötet de tre frågorna som vi ställer till varje Sanning:

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

Vi markerar Djärvheter, men inga Sanningar utvecklas. Även detta spelmöte stöter vi dock på samma sak som skavde förra spelmötet: två av frågorna – spela djärvt och lämna sig sårbar – går ihop, då de är två sidor av samma mynt. Jag hade antagit att det inte skulle gå så väl, men jag ville speltesta en ytterligare gång först.

Hur ska frågorna ändras? Ett enkelt sätt är att slå ihop dem, och därefter antingen lägga till en ny tredje fråga eller helt enkelt behålla det vid två frågor och sänka antalet Djärvheter som behövs för en utveckling till fyra. Det andra alternativet lockar, för att korta efter-arbetestiden.

Vidare lade Malin fram tanken att det är de övriga spelarna som ska besvara frågor om rollpersoners Sanningar, snarare än den egna spelaren. När man är inne i sin rollperson är det svårt att avgöra om man spelat djärvt p.g.a. en sanning eller annat och en blick utifrån kan ha lättare att avgöra.

Vad gäller Lögner har Baraka uttalat Lögnen på ”Kapakätare”. Han väljer att omfamna lögnen och skriver ”Kapaken är ett hot”, vilket utgår ifrån innebörden i Lögnen.