Apeldalen 10: Kapakens röst

Det föregående spelmötet slutade med spännande skeenden: apostaterna hade krossats och tillfångatagits och Fijowna hade återvänt till de vaknas värld. Vi diskuterade innan spelmötet vilka begravningsceremonier Ariams zoroasterdyrkare har, då de inte kan lämna sina döda till asfåglarna. Vi kom fram till att de kremerar sina döda, men sedan låter de dödas ben vila i församlingens urnkammare (bättre namn).

Innan spelmötet åt vi ett väldigt gott julbord, sådär i januari, och var därför dästa och svårstartade. Vi slarvade därmed med öppningen och pratade inte om frågeställningar som det sig bör, men de som stod i fokus var:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Scen 1 – På ett torg

En stor del av Nya Galileen är ansamlade på ett av de större torgen. På torgets upphöjnad sitter kardinal Mattitayos ensam; runt torget sitter rådsledamöter, qadi, imamer och milisledare. Runt dessa trängs församlingens medlemmar, i våning på våning, i tusental. Församlingens väpnade syskon och milismedlemmar är utspridda för att hålla ordning. Kurian är inte närvarande.

Samtliga rollpersoner är på plats: Roshan och Baraka står var för sig undangömda i folkmassorna medan Tomoe sitter med Fijowna och rådsledamötena.

Som kardinalen hade deklarerat skulle alla som vänt sig från församlingen eller rest sin hand emot den, ges möjlighet att be om församlingens förlåtelse och givas den om den är ärlig. Han deklarerar att det straff som kommer att åläggas dem är att arbeta med de Saliga och andra nödvändiga sysslor, tills dess att de har insett sina misstag.

En efter en träder apostaterna fram till kardinal Mattitayos, som frågar dem om deras namn, deras synder och om de vill avsvära sig sin falska tro och be om syndernas förlåtelse. De är ömsom ångerfulla och ömsom trotsiga. Många väljer att be om förlåtelse, men en inte oansenlig mängd väljer döden. De svär, håller försvarstal, spottar kardinalen i ansiktet när han ber om ursäkt, och mer.

Några bekanta ansikten dyker upp: Sunan ber om förlåtelse och anklagar tårdrypande Baraka för att ha förlett honom. Baraka funderar på att framträda och uppmana alla till att välja förlåtelsen, men han tvekar. Han är rädd, och skamfylld och vågar ej. När sedan Elysiumpa, som hållits fången av Kurian efter att ha försökt befria Baraka innan upploppet, framträder åkallar han Barakas namn och talar så väl om honom. Baraka vill kliva fram och rädda sin vän, men fryser och vågar inte träda fram. Elysiumpa väljer rakryggat döden.

Avsides frågar Suu Kyi retfullt om Fijowna ska vittna, med hänvisning till att ju även hon befann sig hos apostaterna. Tomoe sätter dock emot å det grövsta och vinner Konflikten för att få henne att vara tyst.

Sist av alla vittnande skjuts Klowi fram i en rullstol. Hon är frånvarande, hennes hår är tovigt och smutsigt och hennes skrud är fläckad i halsen av kapaksaft. En supplikant talar för henne och börjar bekänna hennes brott. Innan han hinner be om förlåtelse å hennes vägnar rycker hon till och börjar tala med en utomvärldslig stämma. Hennes blanka ögon vandra över de ansamlade och verkar blicka in i varje hjärta som där står, och orden som kommer ut ur hennes mun verkar komma från den Kapakätna.

Hon hånar kardinalen och anklagar honom för att vilja dräpa Guds budbärare. Hon ställer sig upp på vacklande ben och gräver ur sin hårbotten fram lite färskt kapakmögel som hon erbjuder till kardinal Mattitayos. Han är tyst och darrar, osäker. Växer det alltså mögel på henne? Folkmassan skakar; somliga är vördnadsfullt tysta, medan andra följer Roshans exempel och flyr i vild panik. Innan hon har hunnit fram till Mattitayos har Ariams soldater tagit grepp om henne och Tomoe har tagit sig fram och tystat henne genom att diskret strypa henne till medvetslöshet.  Tomoe förkunnar att hon skall ges vård och tar henne till de Saliga.

Scen 2 – Bland de saliga

Tomoe ser till att Klowi sätts i en egen cell och planerar att tvätta av henne, för att undersöka om kapaken växer på henne. Hon tar med sig två assistenter, klär av henne och börjar sedan tvätta av henne noggrant.

Vid undersökning upptäcker Tomoe att kopparmöglet växer i Klowis hårbotten och hudveck. Hon skickar genast ut assistenterna och förbjuder alla från att ha kontakt med Klowi. Sedan tvättar hon av henne och sveper över alla hudveck med sprit, i hopp om döda kapaken.

Scen 3 – I zoroaster-dyrkarnas kapitelhus

Efter att ha sett vad hon fruktar är den Kapakätna ta Klowis kropp i besittning, har Roshan flytt till kapitelhuset där hon är i färd med att dricka sig full på gefionitiskt algbrännvin, för att glömma synen av Klowi.

Baraka dyker upp, bankandes på dörren, i hopp om att finna en säker plats att prata ut på, överlycklig att det var just Roshan där. Även han är gripen av vad han sett: alla de som har valt döden som en följd av hans ord. Roshan bjuder honom på algbrännvinet och han bekänner att han för svag, för att träda fram på torget och rädda sina följeslagare. Han bekänner även att det var han som skickade soldaterna mot Apeldalen. Roshan biter samman och döljer sin ilska, av medkänsla, och säger åt honom att inte nämna det för någon.

Baraka behöver en mentor, som kan hjälpa honom att hitta den väg han har tappat bort. De fortsätter prata i väntan på att Ariam skall komma.

Scen 4 – Återigen, bland de saliga

När Tomoe har lämnat Klowis cell våndas hon av sin osäkerhet. Vad ska hon göra åt den levande kapaken? Var det inte på detta sätt det började i Apeldalen? Hon funderar på hur hon ska göra och om hon ska söka hjälp, men rädslan får henne att vända sig om och snabbt gå tillbaka till cellen.

Medan den atonala körsången från de Saliga flyter fram genom korridoren utanför, finner Tomoe den kapakinfekterade Klowi ännu i sitt okontaktbara stadie. Tomoe går beslutsamt fram och börjar kväva henne.

Klowis kropp rycker till och försöker frigöra sig. En Konflikt uppstår, då Klowi, eller den som besitter hennes kropp, försöker smitta Tomoe. Klowis händer klöser vilt efter Tomoe i hopp om att skrapa sönder hennes hud, men misslyckas. Tomoe vinner konflikten och snart stillnar Klowis kropp under henne. Den atonala körsången kvarstår utanför cellen. Tomoe sveper Klowis kropp i lakanen och sitter sedan tills skiftbytet kommer för att byta av henne; tillsammans tar de Klowis kropp till krematoriet.

Scen 5 – Återigen, i kapitelhuset

I väntar på att de zoroastertrogna ska återvända dricker sig Roshan och Baraka berusade på algbrännvinet. När syskonen till sist återvänder, säger Roshan åt Baraka att vänta  medan hon går ut för att emot dem. Baraka, modig av spriten, följer dock efter, vilket inte är populärt.

När Kanti får syn på Baraka blir han vredgad och kastar sig över honom. Han anklagar Baraka för att bära ansvar för deras syskons död, genom att ha beordrat anfallet mot blockaden. Kanti vill döda Baraka, men Ariam skjuter undan Kanti och säger att han vill lyssna på Barakas ord.

Baraka bekänner sina svagheter och sina tvivel för Ariam. Han ber om att Ariams hjälp att botgöra sina synder och hjälpa till att bekämpa kapaken. Ariam tar inte emot detta lättsinnigt, utan skäller ut Baraka och kallar honom för vindflöjel, som bara söker efter någon att följa.

Då Baraka inte säger emot låter Ariam honom till slut beskriva sitt ärende mer utförligt. Baraka vill botgöra, genom att tjäna under Ariam. Med Roshans hjälp låter sig Ariam övertalas. Baraka skickas för att koka te. Där har Baraka brutit Sanningen ”Kapakdyrkare”.

Scen 6 – I kardinalshemmet

Efter kremeringen återvänder Tomoe till kardinalshemmet. Medan Fijowna & Xerxes sitter i salongen och arbetar som vanligt, går Tomoe till sitt sovrum och väntar på att hennes make ska infinna sig. När Mattitayos äntrar rummet, finner han att Tomoe har ställt fram en liten bänk. Han förstår vad hon menar: hon behöver bikta sig. De sätter sig den från varsin sidan, axel mot axel men med ansiktena pekandes åt motsatta håll. Så kan hon börja bekänna sina dåd.

Tomoe berättar att hon har nedrigt har dräpt Klowi, av fruktan för att det som skedde i Apeldalen även skulle ske i Nya Galileen. Hon berättar om sin rädsla och Mattitayos antar biktfaderns roll. Han slits mellan att vara chockerad att hon dräpt den levande kapakens kärl, och att vara en förstående biktfader.

Tomoe ber om hjälp att förstå och de resonerar kring situationen. Då Mattitayos ska förklara deras situation får han svårt att vara säker. Nya Gaileen balanserar, som han säger, mellan tvenne avgrunder: å ena sidan att Kurian tar över för att de inte lyckas undertrycka hotet, och å andra sidan att de förkastas av matriarkerna för att de motsätter sig kapaken. Tillsammans måste de vara kloka. Han ger henne förståelse och de lovar att ta hand om varandra.

Sedan ser de mot varandra, biktens karaktärsmasker faller av dem och de låter sin rädsla ta överhanden. De omfamnar varandra passionerat och faller i den äkta bäddens omfamning.

Efterarbete

Vi pratar om spelmötet. Det blev ett förhållandevis kort spelmöte, med en lång öppningsscen, som gav mycket stämning och knöt ihop trådarna från föregående spelmöte. Klowis och Elysiumpas öden har påverkat Baraka, som nu har ändrat sig.

Vi går igenom frågorna och konstaterar att vi har besvarat ”Vad kommer att hända med apostaterna?”: De är döda, återgångna till Asfåglarna eller i exil. De som inte avsvurit sig sin tro ska straffas med döden och de som benådats ska arbeta med de saliga.

Vad gäller Sanningarna följer vi som efter det förra spelmötet de tre frågorna som vi ställer till varje Sanning:

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

Vi markerar Djärvheter, men inga Sanningar utvecklas. Även detta spelmöte stöter vi dock på samma sak som skavde förra spelmötet: två av frågorna – spela djärvt och lämna sig sårbar – går ihop, då de är två sidor av samma mynt. Jag hade antagit att det inte skulle gå så väl, men jag ville speltesta en ytterligare gång först.

Hur ska frågorna ändras? Ett enkelt sätt är att slå ihop dem, och därefter antingen lägga till en ny tredje fråga eller helt enkelt behålla det vid två frågor och sänka antalet Djärvheter som behövs för en utveckling till fyra. Det andra alternativet lockar, för att korta efter-arbetestiden.

Vidare lade Malin fram tanken att det är de övriga spelarna som ska besvara frågor om rollpersoners Sanningar, snarare än den egna spelaren. När man är inne i sin rollperson är det svårt att avgöra om man spelat djärvt p.g.a. en sanning eller annat och en blick utifrån kan ha lättare att avgöra.

Vad gäller Lögner har Baraka uttalat Lögnen på ”Kapakätare”. Han väljer att omfamna lögnen och skriver ”Kapaken är ett hot”, vilket utgår ifrån innebörden i Lögnen.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s