Apeldalen 13: Slutet

Detta blev kampanjens sista spelmöte. Vi visste redan innan att det skulle bli det och var alla väl förberedda för det när vi började spela. Rollpersonerna var på väg in i Apeldalen, för att konfrontera Zonen, vilket vi väl alla hade vetat var på gång ända sedan början av berättelsen.

Alla våra frågeställningar var viktiga i detta skede, men de frågeställningar som särskilt stod i centrum för detta sista spelmöte var:

  • Vad händer med den Kapakätna?
  • Hur kommer blockaden att brytas?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?

Scen 1 – I det kardinalslösa kardinalshemmet

En besökare annonseras mitt i natten. Det visar sig vara taxiark Acharya som besöker Tomoe i hemlighet för att be henne att hjälpa deras angrepp mot Apeldalen. Kurians trupper kommer att vandra in samman med zoroasterdyrkarna, vilket kommer att möta motstånd.

Acharya ber Tomoe att se till att hålla rådet distraherat, så de inte stör angreppet. Tomoe går med på detta, då det även är hennes mål. Acharya är tacksam och frågar om Tomoe vet någonting om en Baraka som sitter fängslad. Tomoe säger att han har ett gott hjärta och för all del bör frisläppas. Taxiarken accepterar det.

Scen 2 – I Kurians kvarter

Dörren till Barakas cell öppnas och i motljuset står Kayo och Kanti. Baraka har denna gång inte torterats, men har likväl ingen önskan att vara kvar. Kanti säger att de ska brfria honom, men Kayo tvekar fortfarande.

Baraka föreslår impulsivt, för att vinna Kayos stöd, att denne kan sätta en bombkrage på honom. Kayo tycker att det låter som en utmärkt idé, till Barakas förtvivlan.

Scen 3 – I zoroasterdyrkarnas sanctum

Roshan försöker att sova så gott hon kan, vilket inte är mycket. När morgonen kommer är hon tidigt uppe. I helgedomen finner hon Ariam sittandes i meditation och de talar. De talar om rädsla och om vad som väntar dem under dagen.

Roshan bekänner att hon är livrädd för Zonen och för att ge sig in i den. Ariam lyssnar utan att döma och frågar henne om vad hon vill att de ska göra om Zonen skulle få grepp om henne.

Utan att tveka säger Roshan: döda mig. Det är inte jag.

Scen 4 – Utanför rådskammaren

Ariam har bett att få träffa Tomoe utan rådskammaren. Han har besökt rådets sammanträde i full rustning och sedan gått därifrån.

Ariam tar farväl av Tomoe och hoppas att hon ska hjälpa dem så gott det går. Han erbjuder att utnämna henne till sin efterträdare, för att hon ska kunna verka i rådet. Hon slås stum av storheten i hans gest och tilliten han visar och det sker.

De pratar, men det uppstår kontinuerliga tystnader och dessa tysta ögonblick inrymmer en oändlig tyngd. Bägge talar som om det är sista gången de ska träffas och inga ord passar.

Scen 5 – Utanför luftslussen

De marscherande härarna – zoroasterdyrkarna och Kurians styrkor – samlas utanför en luftsluss in till Apeldalen. Stämningen är tryckt, men ändå förväntansfull. Roshan står och spanar efter Baraka och de återses glatt. Roshan tar Baraka till sig och de går tillsammans in i Apeldalen.

Scen 6 – I rådskammaren

Tomoe tar sin plats i rådskammaren, men tillkännager inte sin nya position. Hon lyssnar på hur rådet bråkar och tjafsar, angående Kurians val att gå in i Apeldalen. De är splittrade mellan linjen att fördöma det, företrädd av Nishat, och kardinalens linje att inte agera alls.

Då ingenting som riskerar att hota expeditionen ej ännu har framkommit, lyssnar Tomoe.

Scen 7 – I Apeldalen, nedhållna

Baraka och Roshan finner sig nedhållna av eld från ghuler, i vad som en gång har varit en bostad. Väggar är övervuxna med kapak och en frodig bädd av mögel täcker en fläck av golvet. Luftslussen stängdes när bara hälften av trupperna hade kommit igenom och majoriteten av Kurians styrkor har stängts utanför Apeldalen. Nu är de överfallna av en svärm ghuler som är fler än dem.

Roshan ser blott en lösning. Hon ber Baraka att skydda henne, sätter sig vid mögelbädden och äter av den färska kapaken. Hon bryter därmed till sist sin Sanning ”Rädd för den Kapakätna”.

Hon känner närvaron av alla ghuler runtom dem. Det är en väldig, tusenhövdad gemenskap, som vill ha henne ibland sig. Zonen talar med henne i skepnaden av eld och marmorpelare och hon är en myra inför den. Den kräver att hon ska gå med dess väldiga och svarar inte på något annat. Hon undgår, trots sin fruktan att göra Zonen vred.

Baraka viskar åt Roshan att hon ska köpa tid åt honom. Han trycker en fjärrutlösar på bombkragen i hennes hand, varefter har försvinner upp i ventilationssystemen på jakt efter hjärtat. Roshan ger sig in i en konflikt med Zonen för att uppehålla den från Baraka och vinner: Baraka kommer att nå Hjärtat.

När Roshan vaknar får hon panik då hon inser att Baraka är borta och finner Ariam, för att övertala honom om att de måste bege sig mot hjärtat och finna Baraka. Ariam vill inte, då han anser att det vore vansinne att bege sig djupare in som det nu ser ut, men Roshan vinner Konflikten: utan Baraka kommer de ändå inte att finna hjärtat, så de måste ge sig efter honom.

Scen 8 – I rådskammare

Nyheten om att hären som vandrade mot Apeldalen har kluvits når rådet, vilket återigen väcker debatt. Nishat menar att ingenting ska göras och att zoroasterdyrkarna bör få dö inne i Zonen om det nu är vad de vill.

Tomoe framträder emellertid och vänder sig mot detta. Hon avslöjar att hon har blivit vald till Ariams efterträdare och pläderar för att Nya Galileen istället ska hjälpa zoroasterdyrkarna och Kurian, vilka är deras syskon i tron. Hon tilltalar Suu Kyi direkt, för att visa att detta är ett tillfälle att lägga undan gammalt groll.

Wilhelm spelar sitt enda större arkana: XX – Domen. Därmed vinner Tomoe tydligt konflikten. Alla inväntar Suu Kyis reaktion och när hon nickar dras resten av dem med. Nya Galileen ska undsätta den angripande hären.

Scen 9 – I ventilationstunnlarna & den stora moskén

Baraka finner vant sin väg genom ventilationstunnlarna. Där uppe sträcker sig kapakrötterna genom gångarna och väggarna är täckta av kapak. Desto längre in han kommer, desto mer tjockvuxen är kapaken och den sista biten innan han når den stora moskén pulsar han genom det våta möglet, som når honom upp till anklarna.

Moskén är övervuxen av kapak. Genom den saffransgula spordimman släpar ghuler fram kroppar till altaret. Där det tidigare stod en tom bärstol, tronar ett berg av kadaver i olika stadier av föruttnelse, övervuxna av kopparmöglet.

Baraka tar en rejäl sup, tar sig ner bland sporerna och försöker ta sig förbi ghulerna, fram till altaret. Ghulerna försöker givetvis att fånga honom. Mats deklarerar att Baraka kämpar för en sanning och spelar sitt enda större arkana från handen: 0 – Narren.

Och så får Barakas resa ett passande slut: han infångas av ghulerna, när han dumdristigt försöker springa förbi dem. De sliter av honom hans andningsfilter och begraver hans ansikte i spordimman.

Scen 10 – Inne i Apeldalen

Med understöd från Nya Galileens styrkor har Kurians trupper lyckats kämpa sig fram till zoroasterdyrkarnas ansatta skara. Deras framfart har satt Zonen i kaos och drivit tillbaka ghulerna. Tillsammans med Nya Galileens styrkor är majoriteten av rådsledamöter, däribland Tomoe och kardinal Mattitayos. Deras marsch fram ledsagas av församlingens kastratkör som sjunger sorgsna suror.

Tomoe och Roshan återser varandra och talar tacksamt. De söker efter Ariam, men finner honom ingenstans.

Sakta kämpar sig Nya Galileens styrkor fram till den stora moskén, apterar sprängladdningar därinne och spränger den samman, så att den delen av stationen kollapsar.

Scen 11 – Återigen, i Apeldalen

En stund senare har församlingens styrkor satt upp läger inne i Apeldalen. Ghulerna är nu splittrade och förvirrade och man håller sakta på att rensa ut Apeldalen.

Kanti kommer till Roshan och säger att de har funnit Baraka. Roshan frågar i vilket skick han befinner sig och då Kanti inte vill svara kräver Roshan att tas till honom.

Baraka, eller det som en gång var Baraka, står bunden med ett halvdussin andra ghuler. Hans ögon är vilda och känner inte igen Roshan. Hon står länge och tittar på honom, med detonatorn till bombkragen i sin hand. Roshan är osäker på huruvida den ännu fungerar eller ej. Efter en lång stund trycker hon av; det är bara ghuler. Säger Baraka ”Tack” ögonblicket innan kragen detonerar? Kanske. Hans överkropp exploderar, tillsammans med några av de ghuler som står nära honom.

Illamående och tvekan uppfyller Roshan, då hon ser på resterna av sin vän. Det var inte bara ghuler.

Scen 12 – Slutligen, i Apeldalen

Samtidigt, vid härlägret, söker Mattitayos upp sin hustru. Tomoe är med sin nya flock och kardinalen får söka upp henne. De har inte talats vid sedan kvällen innan och Mattitayos ser på sin hustru med nyfunnen beundran. Hennes tal inför rådet har gjort henne till någonting mer än vad hon en gång har varit.

Följaktligen finner hon sig inte längre dragen till sin make. Han ber henne komma hem med honom, men hon markerar sitt avstånd. Hon har nu, säger hon, sin plikt att uppfylla: att företräda och hjälpa de decimerade zoroasterdyrkarna, i Ariams frånvaro. Hon använder mjuka men definitiva ord och Mattitayos slits mellan att acceptera detta ofrånkomliga faktum och ett våldsamt trots. Det förstnämnda segrar och han vandrar tyst bort från sin hustru.

Epiloger

Roshans minnen är för fruktansvärda för henne. Vistelsen i Nya Galileen är befläckad av händelserna i Apeldalen och zonen. Hon finner plats på ett skepp som Apokryfa för en annan himlakropp. Exakt vart är inte viktigt, bara det är långt bort.

Tomoe fortsätter att leva med zoroastrianerna som deras representant, tills dess att Ariam kommer tillbaka eller deras sekt är nog återuppbyggd för att stå utan hennes hjälp. Hon lever för Fijowna, som med åren blir en skarp filosof i Nya Galileen, som skärskådar församlingens alla sekter och ger sammanhang till viktiga frågor.

Barakas namn lever vidare i det allmänna medvetandet, som en förbrytare och misslyckad kappvändare. Någon martyr blev han inte.

Nya Galileen lyckas aldrig riktigt ta tag i det öppna sår som är att de har dräpt en levande zon. Detta framkallar fruktansvärda konflikten inom församlingen och det sker splittringar, utflyttningar och allmän oro.

Kapakmöglet försvinner gradvis ifrån Apeldalen, men de seglivade rötterna fortsätter att växa  genom stationens ventilationsgångar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s