Färdig(?)!

Att skriva under sommarlovet är en tradition. Nu står jag inför en märklig känsla: är jag klar? Alla stora texter är färdigskrivna, reglerna är designade och det enda jag håller på med är att rätta till i texter och småpilla i regelformuleringar. Men det första utkastet till texten är i klart, förutom namnlistor och Sanningslistor.

Efter ungefär tre års seriöst arbete med att mejsla ut en speltext är detta en oerhört märkligt känsla. Vad gör jag nu? Well, nu kan arbetet gå vidare till att göra en riktig produkt av det: spana efter konstnärer, få ut texten på remisser, skriva ihop instruktioner till enkvällsäventyren, o.s.v. Sedan kanske det kan hamna i folks händer. Det är skrämmande men roligt att föreställa sig att folk läser spelet; det är ju trots allt vad jag har arbetat mot.

Det känns dock tomt att inte skriva. Jag har börjat se över mitt gamla skrivprojekt il Perso, en äventyrsroman som utspelar sig i den andra renässansen. Den blev inte färdigskriven för sju år sedan och det var för att jag kände att den var vindlande och att jag inte hade ett tydligt slut. Likväl har den hängt kvar i mig och pockat. Nu har jag skissat upp hur jag kan avsluta berättelsen, samt hur man kan skriva om vissa delar av den föregående storyn för att göra den starkare. Att skissa upp det har känts roligt och givande och jag kommer kanske att utvidga det och försöka skriva färdigt romanen. Det är ju inte riktigt samma sak som att skriva rollspelet, men det finns ju en tydlig koppling. Främst känns det kul för mig.

Annonser

Efter GothCon 2018

Årets GothCon är över och det var återigen ett bra GothCon. För mig handlade mycket av konventet åt att spelleda Den yttersta domen: jag höll i tre pass av årets äventyr, vilka alla blev bra. Tolv spelare har avgjort Charybdis’ och familjen Hamiscoras framtid och alla verkar ha haft roligt.

Det blev tre bra och skilda spelpass. Strukturen i äventyret är såpass öppen att spelomgångarna fick olika utvecklingar, beroende på rollpersonernas val och vilka Sanningar som först bröts. Strukturerna var lika, men utfallen blev väldigt olika.

Vår första omgång slutade med att den repentianske Darius korsfästes av balianisterna, vilket blev startskottet till religiösa våldsamheter på Charybdis. Vår andra omgång slutade med att den väldigt fromma familjen Hamiscora uppgick i daglönarnas väckelse och slutade existera, vilket ruinerade dem. Den sista omgången slutade med att Darius kallade samman Alltinget, vilka enades om att utesluta familjen Hamiscora från Alltinget och sanktionera dem för deras religiösa ambitioner. Familjen överlevde då, men knöts nära de jovianska församlingarna.

Äventyret blev med andra bra, dramatiskt och med en del vackra, våndafyllda ögonblick. Nu ska jag sammanställa spelledaranteckningarna och göra smärre förändringar i äventyret för att göra det ännu lite bättre. Jag har det i ryggraden att skriva äventyr nu.

Med det sagt beslöt jag mig i lördags kväll för att jag inte kommer att skriva något fler till nästa år. Jag har skrivit 8 äventyr, varav 6 är riktigt bra och de andra kan bli det med lite omarbetning. Detta år gick det fortare än tidigare att skriva äventyret, mina designmål uppfylldes och mina designbeslut visade sig vara rätt för att understryka tematiken. Jag kan detta nu; det finns andra saker att göra, som att få färdigt spelet. Texten närmar sig att bli färdig. Reglerna ska förtydligas och skärpas lite, men är för det mesta välfungerande och behöver inte ändras mer än i presentationen. Namntabeller ska fyllas ut.

Det är dags att blicka vidare. När jag kom hem igår satte jag mig och skissade ihop någon sorts layout för en beta-pdf och gjorde en snabb layout på det första kapitlet: Kapitel 1.

Är det något jag ska orka fortsätta med? Nja. Men tankarna börjar oavsett kretsa kring att få spelet i folks händer och vilken form en faktisk produkt ska ha. Hur ska den se ut? Hur många böcker? Vilken stil? Jag sitter just nu och är djupt imponerad över Hjältarnas tid, som har anpassat bokupplägget för spelets syfte.

Följ med till Charybdis på Gothcon!

Efter fredagens speltest kan jag nu definitivt säga att jag kommer att ha med mig ett nytt äventyr till Gothcon. Det har tyvärr ännu inte fått ett officiellt namn, men storyn är klar. I år befinner vi oss på Charybdis, en urgröpt asteroid i Huvudbältet. Där har Xiaohan, det tidigare familjeöverhuvudet – jiangong – över familjen Hamiscora gått bort. Han var en gigant på Charybdis, som knöt nära band med balianisterna kring Jupiter och retade de repentianskt lagda familjerna. Tomrummet efter honom är stort

Detta tomrum förväntas nu familjen Hamiscoras nytillträdde jiangong Jastiss fylla, som nu tvingas ta ansvar för sin framlidne företrädares alla löften. Xiaohan har lovat vitt och brett till olika grupper på Charybdis; löften som Jastiss nu ska försöka infria eller avväga mellan.

Till hens officiella mottagning som ny jiangong, där Xiaohans aska skall förevisas, anländer nu representanter från olika fraktioner. Den balianistiska väckelsen bland daglönare är där för att utkräva det stöd som de har lovats, för att kunna etablera sig som en sann församling. Där är även den rivaliserande familjen bin Kasada, som anklagar Hamiscora för att ha hjälpt De sex profeternas kyrka att anfalla deras gruvoperationer. Nu ska de utkräva Sanning och upprättelse.

Vilken sida som jiangong Jastiss väljer och de allianser som formas kommer att avgöra Charybdis framtid. Kommer balianismen att bli en sann maktfaktor där eller ej? Kommer familjesystemet att förbli intakt? Kommer sanningen om överfallet mot bin Kasada att framkomma? Hur skall Hamiscoras anseende att påverkas? Vi kommer att se hur tungt forna släktled hänger på de levandes axlar.

Äventyret är skrivet för fyra spelare, samt mig som spelledare, och tar ungefär fem timmar att spela. Kom förbi Indierummet, så kör vi! Jag hoppas få spela åtminstone två omgångar av äventyret!

Utöver äventyret kommer jag även att ha med mig en utskrift av regelboken i dess nuvarande form och spånar gärna kring regler och hur man bäst lägger upp settingkapitel på ett sätt som bidrar till spel. Jag tar nog även med mig blanka rollformulär, om någon skulle vilja pröva på hur det är att starta en kampanj.

Om livet, spelets status och Gothcon

Varje liv har sina upp- och nergångar. Här på bloggen har det varit tyst om allt annat än vår kampanj under denna höst. Det är av den tråkiga anledningen att jag knappt har arbetat med spelets textmassa sedan i slutet av september.

Detta har en alldagligt tråkig anledning. Jag arbetar till vardags som högstadielärare och har denna hösttermin haft en fruktansvärd arbetsbelastning. Det har kort sagt inte funnits någon ork till att bedriva kreativt arbete på den fritid jag har. Situationen är bättre nu under vårterminen och jag har börjat komma igång med arbetet kring spelet igen. Under hösten har jag fått en del glada tillrop och konstruktiv feedback vilket har glatt mig och hållit DYD i tankarna. Därtill har vi ju spelat vår kampanj som har givit en del insikter.

Nå, vad ska göras med spelet? I somras skrev jag färdigt mycket av den textmassa som ska göras. Textmässigt ska jag arbeta om strukturen i kapitlet kring balianismen, då jag har som plan att använda en annan struktur som förhoppningvis bättre underlättar faktiskt spel. Det är den stora textmassan att skriva, vilket är befriande lite. Utöver det ska jag utveckla sanningsreglerna lite och skriva exempel och namnlistor. Den försvinnande majoriteten av spelet är skrivet och feedback från ett speltest i höstas ger info att det går att spela utifrån det som är skrivet.

Det börjar alltså bli dags att göra allvar av spelet. Detta får komma i år.

Nu då? Jag arbetar med ett äventyr till GothCon i år, en berättelse från Charybdis i Huvudbältet, där ett nytillträtt familjeöverhuvud står inför svårigheterna i att fylla skorna efter sin älskade och hatade företrädare. Dennes beslut kommer att påverka hela Charybdis framtid och sociala struktur. På fredag ska vi speltesta och jag har hoppas att det ska hålla. Då tar jag med äventyret till GothCon; sannolikt tar jag även med från något tidigare år. Som vanligt sitter jag i Indierummet.

 

 

Ett färdigt Apokryfa

Att uppnå ett delmål är alltid förlösande. Man slappnar av och ser tillbaka på det utförda arbetet med häpnad: har jag verkligen gjort detta? Den känslan vilar jag i idag, då det första utkastet av kapitlet som beskriver rymdstationen Apokryfa och de berättelser vi kan spela där är färdgit. Detta kapitel har varit vårens stora projekt – en första titt från detta kapitel lades upp i slutet av januari – och på strax över 11000 ord i skrivande stund blir det bokens överlägset längsta kapitel; en mindre kampanjmodul i sig. Tack vare speltest och den fantastiska textkritik jag har fått under skrivprocessen, har texten därtill blivit bra.

Utgångspunkterna för kapitlet har varit att platsen ska ha en låg tröskel för att börja spela på och att texten ska vara fullproppad med fantasieggande koncept. Hur uppnår man en sån sak, utan att det blir vare sig substanslöst eller svårgenomträngligt? Valet av just Apokryfa kom av det. De Sex profeternas kyrka omfamnar alla som erkänner balianismens kärntro – de sex profeterna och det nollte budordets förbud mot tänkande maskiner – men lämnar till varje församling att bygga sina egna trossatser utifrån detta korpus. Därtill är stationen kyrkostatens kärna, dit all glans och smuts kring Jupiter dras.

Alla konflikter som finns i kyrkostaten visar sig på Apokryfa och så är också kapitlet upplagt. Däri presenteras fem oroshärdar på Apokryfa, som är förhållandevis fristående från varandra. Texten presenterar de konflikter som finns på dessa platser, dess framstående fraktionerna med namngivna figurer, samt konflikternas bakomliggande orsaker. När en spelgrupp skapar en kampanj väljer den en av dessa oroshärdar och spelar fram en lösning på konflikten. Texten ger platsen i stora drag samt frågor om platsen, som gruppen gemensamt besvarar för att fylla i detaljerna och göra den till sin egen.

I slutet av kapitlet ges förslag på berättelser man kan spela på Apokryfa, som man gärna kan använda som korta pitchar till sin spelgrupp. Utan sammanhanget kan det vara svårt att greppa detaljerna, men de kanske kan ge en känsla av platsen, i alla fall:

Berättelser att spela på Apokryfa, med specifika frågor

  • Slavarnas väckelse i Sukhavati. Ta reda på hur denna ohållbara situation ska lösas. Rollpersonerna bör gärna finnas både i Amidas vagga och bland den fria befolkningen. Kommer slavarnas väckelse att uppnå sina mål, eller kommer den att slås ner? Vem kommer att styra över Sukhavati framöver? Kommer det nollte budordet att lättas på? Vad kommer att bli av Kardinal Otienu och imam Juno Manout?
  • Den Kapakätna i Apeldalen. Lös belägringen och ta reda på Apokryfazonens framtid. Hur kommer belägringen att lösas? Kommer den Kapakätna att få fortgå med sin uppenbarelse? Vad sker med de ordnar som har tagit ställning för den? Är verkligen en Zon på väg att födas på Apokryfa? Hur reagerar Apokryfas befolkning om embryot till en levande Zon skadas?
  • Den republikanska konspirationen i Lotuskuben. Ta reda på vem som kommer att kontrollera Lotuskuben och den republikanska konspirationens framtida öde. Rollpersonerna kan tillhöra antingen syndikaten och ordnarna som strider på gatorna eller de mäktigare fraktionerna som intrigerar i bakgrunden. Vem kommer att kontrollera Lotuskuben? Vad kommer av det utlovade korståget? Kommer Kurian att svika republikanerna eller balianisterna? Kan det skapas fred
  • Tempeldistriktet. Dyk ner i Tempeldistriktets intriger och ambitioner. Låt gärna Seminariet vara ett nav i berättelsen; rollpersonerna kan gärna undervisa eller studera där. Skapa några rivaliserande sekter och ta reda på dessas framtid. Vilka sekter kommer att stiga och vilka kommer att falla? Vilka illasinnade rykten kommer att visa sig vara falska? Är kontakter och intrigerande mäktigare än en stark tro? Vad kommer att ske med de som sätter ambitionen före det Sanna?
  • Barnens stad. Avgör stadens framtida öde. Spela personer på stadens insida eller utsida och deras kamp för att antingen rädda eller förinta staden. Vad kommer av hotet om ett nytt korståg? Kommer Barnens stad att fortsätta leva som den gör? Vilka sekter kommer att härska i staden? Kommer staden att förrådas inifrån? Kommer Matriarkerna lägga sig i konflikten?
  • Kurians röst. Rollpersonerna är Kurians utsända, på en valfri plats på Apokryfa. De är officiellt journalister eller granskare åt en radio- eller tidningsredaktion lojal till Kurian. Alla vet dock att de i själva verket fungerar som en sorts inkvisition eller revision, som kan ställa vem som helst mot väggen. Bestäm vilka personer, sekter eller fenomen som de huvudsakligen undersöker. Vilka hemligheter kommer rollpersonerna att röja? Vad rapporterar rollpersonerna till sina mästare? Vilka befallningar kommer de att vägra utföra? Korrumperar makten alla, eller finns de som kan stå emot? 

Vilken berättelse skulle du vilja spela? Nå, att ett första utkast är färdigt betyder ju inte att texten är färdig. Nu ska den få vila en stund innan den återigen skickas för textkritik; den ska slipas till, göras tydligare och förbättras, men dess huvudsakliga form är tydlig. Nu ska annat arbetas på: kapitlet om balianismen, kanske? Eller kanske jag börjar rodda kring illustrationer?

Efter GothCon 2017

GothCon var även i år ett gott con. Som jag skrev förra året har det länge varit GothCon som utvecklingen har kretsat kring; rollspelsårets början och slut. Så även i år. Jag har fått spela och prata Den yttersta domen och tagit med mig en hel del inför den fortsatta utvecklingen. Innan konventet skrev jag om att jag hade förberett två aktiviteter och under konventet fick jag leda ett pass av varje – kort sagt precis vad jag hade hoppats på.

Ett land av mjölk och honung

Detta spelmöte blev djupt, dramatiskt och känslosamt. Spelarna tog till sig sina rollpersoner och det blev några oväntade utvecklingar. Det hela slutade med att profeten Natanaels hängivna hade lyckats samla vapnen i sina egna händer, och därmed kunde hindra patriarken Enok från att vända kibbutzens från Zonens hjärta. Med de motsträviga surrade på kärrorna vandrade så kibbutzen vidare mot Hjärtat och fann där ett land som flödade av mjölk och honung. Enok lyckades fly kibbutzen, men bara för att bli tagen av Zonens ghuler. Överraskande nog valde Jessika att stanna kvar med kibbutzen och Andrea och följde dem mot hjärtat.

Att det skulle fungera var det aldrig någon fråga om; äventyret är väl beprövat sedan tidigare. Det intressanta var att se hur väl mina ändringar föll ut. I korthet: bra. De huvudsakliga förändringarna låg i att ändra på Sanningar och relationer mellan rollpersoner och det blev ett smidigare flyt dem emellan. Tidigare har Kenjiro varit en ganska svår rollperson att spela, men ändringarna gjorde honom till en rundare och mer intressant figur.

Det finns ännu saker att förbättra för att göra äventyret enklare för nykomlingar att plocka upp och spela, vad gäller spelprocedur och första scen. Jag har redan hunnit se över några Sanningar en extra vända; därtill ska handledningen till äventyret göras tydligare och klarare.

Barnens stad på Apokryfa

Betydligt mer nervöst var det inför att skapa en kampanj, och särskilt en på Apokryfa. Nyligen fick jag väldigt bra och skarp kritik på kapitlet, som avslöjade bristerna i den skrivna texten. Jag har inte hunnit arbeta igenom all kritik, men under detta spelpass märktes inte de textmässiga bristerna av (då jag presenterade den). Det betyder ju i klartext att innehållet är solitt och bristen sitter i presentation.

Med fem spelare spånade vi fram en berättelse i Barnens stad:

På de höga murar som omgärdar den och dess välutrustade vakter, kan man lätt missta Barnens stad i cylinder 2 för en militärförläggning. Innanför dessa murar ligger dock en modellstad under Kurians beskydd. Ursprungligen huserade staden familjer som kunde få sunda och livsdugliga barn och var villiga att ta emot den genterapi och tekniska hjälp som krävs för att upprätthålla hälsosamma födelsetal. I takt med att radikala sekter har vunnit mark, har Barnens stad allt mer blivit en trygg hamn för alla de lärda vars skråkunskaper bryter mot det nollte budordet. Radikala balianister fördömer det som ett Gomorra, och drömmer om att dränka staden i svavel och fosfor. Än så länge kan Kurian skydda den.

Efter att ha dragit Vägar hade vi skapat en uppsättning rollpersoner som alla rörde sig i stadens gränsland: en smugglare, några sektledare som egentligen nog inte var kvalificerade att vara där, stadsvaktens kapten och en posterad väktargardist från Kalifatet. Vi kom inte särskilt långt i berättelsen, men fick se en del fina scener där det etableras en segdragen konflikt mellan kapakdyrkare och kapakskeptiker. En scen som satte igång många konflikter var när väktargardisten Nour tillsammans med sina trosfränder satte upp ett staket runt de muslimska muslimer, för att stänga ute kapakätarna. Detta föll, självsagt, i dålig jord.

Speltestet var nyttigt även för mig. Att spela med främlingar och se hur de tar sig an spelet är alltid välbehövligt. Kampanjskapandet flöt på bra och det fungerade väl att använda berättelseplatser. Det riktigt användbara jag fick med mig var dock en känsla för flyt och spelbarhet. Som reglerna är skrivna idag sätter man sig och skriver upp platser och biroller efter att ha skapat rollpersoner, men det skippade vi denna gång och det blev en mycket mer naturlig övergång till att börja spela och upptäcka rollpersonerna.

Under detta speltest fick jag svart på vitt något som jag redan hade anat: det behövs etableras att man ska spela ett Första spelmöte, och förklara hur man under detta bekantar sig med rollpersonerna genom spel. Hellre än att skapa biroller innan detta spelmöte, gör man SL och spelare det under spelmötets gång utifrån rollpersonernas handlingar. Förbättringarna tar inte slut.

Det framtida arbetet

Arbetet fortsätter. Förra årets Gothcon inledde ett långt sökande efter den rätta formen för settingpresentation och kampanjskapande. Nu har jag funnit det och texten närmar sig att finna en form. Det finns ännu arbete kvar att göra och årets Gothcon har gett goda uppslag.

Arbetet börjar dock också att gå in i nästa fas: att göra en produkt av Den yttersta domen. Hur ska en bok se ut? Hur ska denna presenteras? Vilken stil på illustrationer vill man ha? Jag fick goda diskussioner även kring detta och har mycket att tänka på – men mer om detta framöver.

Spela Den yttersta domen på GothCon 2017

Nästa vecka är det Gothcon, rollspelsårets höjdpunkt och pånyttbörjan! Den yttersta domen har närvarat i Indierummet de sista sju åren och spelet har under många år levt kring GothCon, då det varje år har skrivits ett nytt enkvällsäventyr.

I år bryts traditionen, då inget nytt äventyr sätts upp på Gothcon. Det sista året har jag helt fokuserat på att skriva speltexten och brottats med hur jag ska presentera spelvärlden, på ett sätt som främjar den utforskande spelstil som beskrevs i det förra inlägget. Årets arrangemang följer på detta arbete. I Indierummet kommer man att kunna finna två saker:

För det första kommer jag att ta med allt material som krävs för att skapa en ny kampanj, satt på rymdstationen Apokryfa, balianismens högborg. Vi sätter oss ner, skapar en kampanj med rollpersoner och spelar så mycket vi har lust med; kort sagt, en sorts first session. Detta är ett utmärkt tillfälle dör den som vill känna på hur det går till att spela Den yttersta domen som kampanj. Apokryfa-kapitlet är därtill inte färdigskrivet, och jag kommer att ta med mig årets erfarenheter till speltexten.

För det andra återvänder en favorit i repris: Ett land av mjölk och honung, 2013 års konventsäventyr, uppdaterat och förbättrat. Inuti Jerusalemzonen leder Natanael, den återfödda profeten, sin kibbutz mot Zonens hjärta. Därinne, vet ju alla, skall man finna sitt hjärtas önskan; där väntar ett land av mjölk och honung. Alla i jerusalemkibbutzen är emellertid inte övertygade och de funderar på hur de ska lyckas övertyga sina kamrater att vända om och överge Zonens hjärta. Kommer hoppet om det som finns i Zonens hjärta att övervinna tvivlet? Ghulerna följer kibbutzen på avstånd utan att hindra den.

Den som vill spela eller prata om Den yttersta domen finner mig huvudsakligen i Indierummet. Kom gärna förbi och hälsa!