Apeldalen 11: Förstärkningar

Vi träffades till sist och spelade, efter att huvudsakligen mitt liv hade kajkat ihop sig. Vi var sega innan vi kom igång den här kvällen, men när vi efter kebaben gick in-game rullade det snabbt på och vi spelade, trots ett kortare kvällspass en massa scener.

Innan vi gick in i fiktionen etablerade jag att vi har hoppat några dagar framåt i tiden. Under dessa dagar har Kurian blivit kraftigt förstärkt, av soldater med bakgrunder från hela Dar al-Balian, understödda av rådgivare från Väktargardet. Löjtnant Kayo entledigas har entledigats och i hans ställe har taxiark Acharya tagit befäl.

Det är som om Apeldalens utbrytarförsök har fått eventuella byråkratiska hinder eller interna konflikter att försvinna och Kurians förstärkningar har vällt in och snabbt förstärkt blockaden och börjat besitta och avspärra de delar av Nya Galileen där Adiletts lärljungar höll till.

Detta skapar oro. Suu Kyi och Ariam har närmat sig Kurian och varit djupt tillmötesgående; Tomoe har uppmanat sin make att också han närma sig dem, för att dessa inte ska få något inflytande. Denna bakgrund ur vägen, kan vi kasta oss in i händelserna in medias res. Våra frågor var:

  • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?

Denna sista fråga hann vi tyvärr inte besvara något detta spelmöte, men så är det ibland. Vart berättelsen går vet man inte förrän det har spelats.

Scen 1 – I en vision

Roshan väcks av en röst, som ber om hennes hjälp. När hon ser sig runt finner hon sig dock i ett mörker. Från långt borta i mörkret uppenbarar sig en figur: Klowi närmar sig och ber upprepade gånger om hjälp.

Roshan försöker dra sig undan, men klarar inte av att fly ur visionen. Istället stannar hon kvar och blir omfamnad av Klowi, som fattar tag om henne och frenetiskt ber om hennes hjälp. Roshan hör hur flera tjog fler röster svarar Klowi och inser att hon är blott en av många som ser denna vision.

Nyfiket ser Roshan upp mot Klowi, vars ansikte nu är förbytt av en flamma. Sedan får hon visioner av Apeldalen i förfall: vissnande kapak och kollapsade människor. Rösten fortsätter att be om hennes hjälp och beklagar sig över att de dödas därinne.

Scen 2 – I minneskapellet

Zoroasterdyrkarna håller en minnesceremoni för dem som föll i försvaret av blockaden av Apeldalen. Alla rollpersoner är närvarande, men ingen tar ton. Ariam berättar i tur och ordning om martyrerna och deras liv och Baraka memorerar deras namn.

När ordenssyskonen ska lämna kapellet stannar Kanti framför Baraka och stirrar ner honom. Baraka viker undan blicken utan att ge något motstånd.

Scen 3 – I kardinalshemmet

Mattitayos återvänder från ett rådsmöte och ber om att tala med Tomoe ensam. Han berättar bekymat att Suu Kyi insisterar på att Fijowna ska vittna om sina upplevelser hos apostaterna och be om förlåtelse, som alla andra som har varit hos Adiletts lärljungar. Han undrar hur han ska göra, för om han skyddar henne alltför tydligt riskerar det att väcka misstankar hos Kurian. Tomoe lugnar honom genom att konstatera att Fijowna måste vittna.

Inombords börjar hon planera att röja undan Suu Kyi.

Scen 4 – Hos zoroasterdyrkarna

Runt matbordet i sitt nya hem berättar Roshan om sin vision av Apeldalen. Hon döljer inget särskilt, men är tydlig med att hon fick visionen trots att hon inte har ätit kapak, vilket ingen av dem hört talas om tidigare. Då hon berättar att hon hörde att andra delade visionen, konstaterar hon och Ariam att de bör finna rätt på alla som har fått visioner av kapaken. Baraka vill hjälpa till och Ariam tillåter detta. Först ska han dock ta kontakt med kardinalen för att avlägga sin förlåtelse till församlingen.

Scen 5 – I badrummet, i kardinalshemmet

Tomoe frågar, medan hon reder ut Fijownas hår i badet, om Adilett. Varför gick Fijowna till apostaterna och vad upplevde hon egentligen där? Fijowna försöker att vifta bort det, men Adilett ser givetvis igenom sin dotter och pressar henne.

Fijowna bryter då ihop och berättar allt för Tomoe. Hur hon drogs dit av en nyfikenhet, en önskan om att alla kunde enas. Hon berättar hur hon delade kapak med Klowi och i den stunden kände en sådan enighet och gemenskap, en omfamning av tusentals själar, och hur det där iblad dem fanns en närvaro som var långt mer än bara de troende.

Tomoe berättar att hon kommer att behöva vittna och att hon ska tänka noggrannt kring vad hon säger. Tomoe understryker att Fijowna måste vara försktig.
– Inför vem? frågar Fijowna.
– Alla, Fijowna, svarar Tomoe. Alla.

Scen 6 – Bland de saliga

I hopp om att finna fler som har upplevt den Kapakätnas vision besöker Roshan och Baraka de Saliga, dit många av botgörarna har skickats. Visst finns det drömmare där, varav en är välbekant: Sunan, smugglaren som i sin bekännelse kastade smuts över Barakas namn.

Medan Roshan talar med honom i en cell håller sig Baraka undan. Sunan bekräftar att han har sett saker, men är tillknäppt om sina erfarenheter. Roshan försöker locka fram Sanningen ur honom, men förlorar konflikten och får gå därifrån utan framgång.

Scen 7 – Samtidigt, bland de saliga

Medan Roshan talar med Sunan stjäl Tomoe Baraka för en stund. Hon för honom till en annan cell, där de kan tala ostört. Tomoes många knogar vitnar då hon börjar fråga ut Baraka. Hon vill veta mer om Barakas avsikter om Fijowna och Baraka bekänner att han närmade sig henne i hopp om att nå Tomoe.

Baraka, ivrig att botgöra sig och i tron att Tomoe kana ge honom den audiens med kardinalen som Ariam sade åt honom att skaffa, ber om att få hjälpa Tomoe på något sätt. Tomoe frågar vad han är villig att göra för att hjälpa Nya Galileen och han svarar att han är villig att göra vad som helst, om det är till gagn för församlingen.

Tomoe tvekar ett ögonblick. Ska hon förlita sig på Baraka? Så beslutar hon sig för att ta chansen: hon ger honom ett litet rör fyllt av gift och med en hårstunn nål i korken. Denna, säger Tomoe, ska han använda för att mörda Suu Kyi. Baraka tar inte genast emot det: han frågar varför Suu Kyi måste dö, men nöjer sig med Tomoes förklaring att hon riskerar att splittra hela församlingen. Han tar emot röret och är i Tomoes tjänst.

Scen 8 – Slutligen, bland de saliga

Baraka och Roshan återses i korridoren och på Roshans fråga om var han har avrit berättar Baraka, som vanligt utan att tveka, att han har träffat Tomoe och att hon har givit honom en möjlighet att tjäna församlingen och bidra till sin botgörelse genom att ta Suu Kyi av daga.

Till en början tror inte Roshan att hon har hört rätt, men då Baraka upprepa sig blir hon utom sig. Hon försöker få honom att förstå det självklara: att saker och ting inte står rätt till och att han inte bara kan mörda någon – särskilt inte en rådsmedlem – bara för att kardinalshustrun ber honom om det!

Baraka vill dock inte lyssna på Roshans rimliga ord, då han har givits en möjlighet till botgörelse! Istället ämnar han att ge sig av för att påbörja sitt värv. Roshan lyckas emellertid, efter en konflikt, koppla grepp om honom och släpar honom bort till zoroaster-dyrkarnas kapitelhus, i hopp om att Ariam ska tala vett i honom.

Scen 9 – På taxiarkens kontor

Eftersom den nya taxiarken inte får tillåtas falla under Suu Kyis inflytande och eftersom Fijowna måste skyddas, besöker Tomoe taxiark Acharya. Bland Kurians gångar är det fullt av nya ansikten och god utrustning. Säkerheten är märkbart skärpt och hon blir stannad och kontrollerad på vägen in.

När hon anmäler sig vid taxiarkens kontor, avbryts ett möte som Acharya har med en grupp officerare och några av de medföljande väktargardisterna. Tomoe äntrar så och träffar den nya taxiarken. Taxiark Acharya är en väldigt kvinna, över två meter lång och bred över axlar, bröst och höfter,  klädd i en utsökt, marinblå klänning. Hon tar emot Tomoe vid divanerna och erbjuder henne frukt och te. När Tomoe tackar nej, då det ska vara ett kort besök, kallar in te oavsett och börjar skära upp en persika med en fruktkniv.

De småpratar glatt och Acharya lyssnar förstående på när Tomoe talar till henne, som en mor till en annan, och ber henne att skona Fijwona undan några publika framträdanden och inkvisitioner. Acharya förstår Tomoe och går med på det. I utbyte förväntar hon sig dock, som en gift kvinna till en annan, att Tomoe talar med sin make och ser till att han stödjer Kurians linje i att ta hand om Apeldalen. Tomoe intygar att Mattitayos kommer att göra det; så småpratar de glatt om annat och dricker sitt te.

Scen 10 – Hos zoroasterdyrkarna

Roshan släpar Baraka tillbaka till zoroasterdyrkarna där hon ber om att få träffa Ariam. Han sitter i meditation, men de stör honom för att berätta om vad Baraka har gjort. De tre sätter sig i enrum och Roshan får Baraka att berätta vad Tomoe har bett honom att göra.

Ariam lyssnar noggrant och resonerar sedan med Baraka om stabilitet och gör Baraka svårmodig. Ariam säger att Baraka måste fundera på att han och Suu Kyi endast har ett enda liv och hur de kan tillbringa dem på bästa sätt. Har Suu Kyi utfört så fruktansvärda synder eller är så farlig att hon inte kan ges en möjlighet att botgöra för sina brott? Baraka har givits en möjlighet att botgöra sina synder, trots de följder de har fått.

Baraka måste kunna besvara en fråga: är hon ett så stort hot mot stabiliteten att hon måste undanröjas för att rädda församlingen undan att störtas i kaos? Om svaret är ja är det rätt att dräpa henne. Om svaret är nej bör hon inte dräpas. Ariam känner inte till svaret, utan det kan bara Baraka lista ut. Ariam tar alltså inte avstånd från att döda Suu Kyi, men gör Baraka avsevärt mycket mer osäker.

Roshan är missnöjd. Detta var inte vad hon hoppats på.

Efterarbete

Vi utvärderar spelmötet och konstaterar att vi har börjat äntra en tredje del av berättelsen. Om den första delen var Adiletts mission och den andra delen var Adiletts lärljungar, verkar denna tredje del handla om följderna av denna schism. Vi börjar närma oss ett slut på denna kampanj. Likväl har vi inte besvarat någon fråga idag.

Vi går sedan vidare till Sanningsefterarbetet, där vi ställer frågor till Sanningar. Vi prövar att minska till två frågor:

  • Har vi lärt oss någonting nytt om Sanningen?
  • Har Sanningen fått rollpersonen att agera djärvt eller lämna sig sårbar?

För varje ”ja” som de övriga spelarna ger får den ett kryss. Detta fungerar väl och tar nog lång tid oavsett. Två frågor räcker, om man följaktligen sänker mängden Djärvheter som behövs för att utveckla Sanningen till 4. Nu har detta system satt sig och funkar fint: Sanningarna får lite mindre närvaro under spel och det är färre större arkana i cirkulation, men det gör också att alla Sanningar får en möjlighet att komma fram, då man tolkar infon som man gör.

Inga Lögner har uttalats, men Baraka skriver en Lögn till Sanningen ”Kapaktätna är ett hot” som han skrev förra spelmötet: ”Agera för att rädda Apeldalen”.

Hur ska så detta gå? Kommer Apeldalen att dö? Kommer Nya Galileen att acceptera detta? Vi får se.

Annonser

Apeldalen 10: Kapakens röst

Det föregående spelmötet slutade med spännande skeenden: apostaterna hade krossats och tillfångatagits och Fijowna hade återvänt till de vaknas värld. Vi diskuterade innan spelmötet vilka begravningsceremonier Ariams zoroasterdyrkare har, då de inte kan lämna sina döda till asfåglarna. Vi kom fram till att de kremerar sina döda, men sedan låter de dödas ben vila i församlingens urnkammare (bättre namn).

Innan spelmötet åt vi ett väldigt gott julbord, sådär i januari, och var därför dästa och svårstartade. Vi slarvade därmed med öppningen och pratade inte om frågeställningar som det sig bör, men de som stod i fokus var:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Scen 1 – På ett torg

En stor del av Nya Galileen är ansamlade på ett av de större torgen. På torgets upphöjnad sitter kardinal Mattitayos ensam; runt torget sitter rådsledamöter, qadi, imamer och milisledare. Runt dessa trängs församlingens medlemmar, i våning på våning, i tusental. Församlingens väpnade syskon och milismedlemmar är utspridda för att hålla ordning. Kurian är inte närvarande.

Samtliga rollpersoner är på plats: Roshan och Baraka står var för sig undangömda i folkmassorna medan Tomoe sitter med Fijowna och rådsledamötena.

Som kardinalen hade deklarerat skulle alla som vänt sig från församlingen eller rest sin hand emot den, ges möjlighet att be om församlingens förlåtelse och givas den om den är ärlig. Han deklarerar att det straff som kommer att åläggas dem är att arbeta med de Saliga och andra nödvändiga sysslor, tills dess att de har insett sina misstag.

En efter en träder apostaterna fram till kardinal Mattitayos, som frågar dem om deras namn, deras synder och om de vill avsvära sig sin falska tro och be om syndernas förlåtelse. De är ömsom ångerfulla och ömsom trotsiga. Många väljer att be om förlåtelse, men en inte oansenlig mängd väljer döden. De svär, håller försvarstal, spottar kardinalen i ansiktet när han ber om ursäkt, och mer.

Några bekanta ansikten dyker upp: Sunan ber om förlåtelse och anklagar tårdrypande Baraka för att ha förlett honom. Baraka funderar på att framträda och uppmana alla till att välja förlåtelsen, men han tvekar. Han är rädd, och skamfylld och vågar ej. När sedan Elysiumpa, som hållits fången av Kurian efter att ha försökt befria Baraka innan upploppet, framträder åkallar han Barakas namn och talar så väl om honom. Baraka vill kliva fram och rädda sin vän, men fryser och vågar inte träda fram. Elysiumpa väljer rakryggat döden.

Avsides frågar Suu Kyi retfullt om Fijowna ska vittna, med hänvisning till att ju även hon befann sig hos apostaterna. Tomoe sätter dock emot å det grövsta och vinner Konflikten för att få henne att vara tyst.

Sist av alla vittnande skjuts Klowi fram i en rullstol. Hon är frånvarande, hennes hår är tovigt och smutsigt och hennes skrud är fläckad i halsen av kapaksaft. En supplikant talar för henne och börjar bekänna hennes brott. Innan han hinner be om förlåtelse å hennes vägnar rycker hon till och börjar tala med en utomvärldslig stämma. Hennes blanka ögon vandra över de ansamlade och verkar blicka in i varje hjärta som där står, och orden som kommer ut ur hennes mun verkar komma från den Kapakätna.

Hon hånar kardinalen och anklagar honom för att vilja dräpa Guds budbärare. Hon ställer sig upp på vacklande ben och gräver ur sin hårbotten fram lite färskt kapakmögel som hon erbjuder till kardinal Mattitayos. Han är tyst och darrar, osäker. Växer det alltså mögel på henne? Folkmassan skakar; somliga är vördnadsfullt tysta, medan andra följer Roshans exempel och flyr i vild panik. Innan hon har hunnit fram till Mattitayos har Ariams soldater tagit grepp om henne och Tomoe har tagit sig fram och tystat henne genom att diskret strypa henne till medvetslöshet.  Tomoe förkunnar att hon skall ges vård och tar henne till de Saliga.

Scen 2 – Bland de saliga

Tomoe ser till att Klowi sätts i en egen cell och planerar att tvätta av henne, för att undersöka om kapaken växer på henne. Hon tar med sig två assistenter, klär av henne och börjar sedan tvätta av henne noggrant.

Vid undersökning upptäcker Tomoe att kopparmöglet växer i Klowis hårbotten och hudveck. Hon skickar genast ut assistenterna och förbjuder alla från att ha kontakt med Klowi. Sedan tvättar hon av henne och sveper över alla hudveck med sprit, i hopp om döda kapaken.

Scen 3 – I zoroaster-dyrkarnas kapitelhus

Efter att ha sett vad hon fruktar är den Kapakätna ta Klowis kropp i besittning, har Roshan flytt till kapitelhuset där hon är i färd med att dricka sig full på gefionitiskt algbrännvin, för att glömma synen av Klowi.

Baraka dyker upp, bankandes på dörren, i hopp om att finna en säker plats att prata ut på, överlycklig att det var just Roshan där. Även han är gripen av vad han sett: alla de som har valt döden som en följd av hans ord. Roshan bjuder honom på algbrännvinet och han bekänner att han för svag, för att träda fram på torget och rädda sina följeslagare. Han bekänner även att det var han som skickade soldaterna mot Apeldalen. Roshan biter samman och döljer sin ilska, av medkänsla, och säger åt honom att inte nämna det för någon.

Baraka behöver en mentor, som kan hjälpa honom att hitta den väg han har tappat bort. De fortsätter prata i väntan på att Ariam skall komma.

Scen 4 – Återigen, bland de saliga

När Tomoe har lämnat Klowis cell våndas hon av sin osäkerhet. Vad ska hon göra åt den levande kapaken? Var det inte på detta sätt det började i Apeldalen? Hon funderar på hur hon ska göra och om hon ska söka hjälp, men rädslan får henne att vända sig om och snabbt gå tillbaka till cellen.

Medan den atonala körsången från de Saliga flyter fram genom korridoren utanför, finner Tomoe den kapakinfekterade Klowi ännu i sitt okontaktbara stadie. Tomoe går beslutsamt fram och börjar kväva henne.

Klowis kropp rycker till och försöker frigöra sig. En Konflikt uppstår, då Klowi, eller den som besitter hennes kropp, försöker smitta Tomoe. Klowis händer klöser vilt efter Tomoe i hopp om att skrapa sönder hennes hud, men misslyckas. Tomoe vinner konflikten och snart stillnar Klowis kropp under henne. Den atonala körsången kvarstår utanför cellen. Tomoe sveper Klowis kropp i lakanen och sitter sedan tills skiftbytet kommer för att byta av henne; tillsammans tar de Klowis kropp till krematoriet.

Scen 5 – Återigen, i kapitelhuset

I väntar på att de zoroastertrogna ska återvända dricker sig Roshan och Baraka berusade på algbrännvinet. När syskonen till sist återvänder, säger Roshan åt Baraka att vänta  medan hon går ut för att emot dem. Baraka, modig av spriten, följer dock efter, vilket inte är populärt.

När Kanti får syn på Baraka blir han vredgad och kastar sig över honom. Han anklagar Baraka för att bära ansvar för deras syskons död, genom att ha beordrat anfallet mot blockaden. Kanti vill döda Baraka, men Ariam skjuter undan Kanti och säger att han vill lyssna på Barakas ord.

Baraka bekänner sina svagheter och sina tvivel för Ariam. Han ber om att Ariams hjälp att botgöra sina synder och hjälpa till att bekämpa kapaken. Ariam tar inte emot detta lättsinnigt, utan skäller ut Baraka och kallar honom för vindflöjel, som bara söker efter någon att följa.

Då Baraka inte säger emot låter Ariam honom till slut beskriva sitt ärende mer utförligt. Baraka vill botgöra, genom att tjäna under Ariam. Med Roshans hjälp låter sig Ariam övertalas. Baraka skickas för att koka te. Där har Baraka brutit Sanningen ”Kapakdyrkare”.

Scen 6 – I kardinalshemmet

Efter kremeringen återvänder Tomoe till kardinalshemmet. Medan Fijowna & Xerxes sitter i salongen och arbetar som vanligt, går Tomoe till sitt sovrum och väntar på att hennes make ska infinna sig. När Mattitayos äntrar rummet, finner han att Tomoe har ställt fram en liten bänk. Han förstår vad hon menar: hon behöver bikta sig. De sätter sig den från varsin sidan, axel mot axel men med ansiktena pekandes åt motsatta håll. Så kan hon börja bekänna sina dåd.

Tomoe berättar att hon har nedrigt har dräpt Klowi, av fruktan för att det som skedde i Apeldalen även skulle ske i Nya Galileen. Hon berättar om sin rädsla och Mattitayos antar biktfaderns roll. Han slits mellan att vara chockerad att hon dräpt den levande kapakens kärl, och att vara en förstående biktfader.

Tomoe ber om hjälp att förstå och de resonerar kring situationen. Då Mattitayos ska förklara deras situation får han svårt att vara säker. Nya Gaileen balanserar, som han säger, mellan tvenne avgrunder: å ena sidan att Kurian tar över för att de inte lyckas undertrycka hotet, och å andra sidan att de förkastas av matriarkerna för att de motsätter sig kapaken. Tillsammans måste de vara kloka. Han ger henne förståelse och de lovar att ta hand om varandra.

Sedan ser de mot varandra, biktens karaktärsmasker faller av dem och de låter sin rädsla ta överhanden. De omfamnar varandra passionerat och faller i den äkta bäddens omfamning.

Efterarbete

Vi pratar om spelmötet. Det blev ett förhållandevis kort spelmöte, med en lång öppningsscen, som gav mycket stämning och knöt ihop trådarna från föregående spelmöte. Klowis och Elysiumpas öden har påverkat Baraka, som nu har ändrat sig.

Vi går igenom frågorna och konstaterar att vi har besvarat ”Vad kommer att hända med apostaterna?”: De är döda, återgångna till Asfåglarna eller i exil. De som inte avsvurit sig sin tro ska straffas med döden och de som benådats ska arbeta med de saliga.

Vad gäller Sanningarna följer vi som efter det förra spelmötet de tre frågorna som vi ställer till varje Sanning:

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

Vi markerar Djärvheter, men inga Sanningar utvecklas. Även detta spelmöte stöter vi dock på samma sak som skavde förra spelmötet: två av frågorna – spela djärvt och lämna sig sårbar – går ihop, då de är två sidor av samma mynt. Jag hade antagit att det inte skulle gå så väl, men jag ville speltesta en ytterligare gång först.

Hur ska frågorna ändras? Ett enkelt sätt är att slå ihop dem, och därefter antingen lägga till en ny tredje fråga eller helt enkelt behålla det vid två frågor och sänka antalet Djärvheter som behövs för en utveckling till fyra. Det andra alternativet lockar, för att korta efter-arbetestiden.

Vidare lade Malin fram tanken att det är de övriga spelarna som ska besvara frågor om rollpersoners Sanningar, snarare än den egna spelaren. När man är inne i sin rollperson är det svårt att avgöra om man spelat djärvt p.g.a. en sanning eller annat och en blick utifrån kan ha lättare att avgöra.

Vad gäller Lögner har Baraka uttalat Lögnen på ”Kapakätare”. Han väljer att omfamna lögnen och skriver ”Kapaken är ett hot”, vilket utgår ifrån innebörden i Lögnen.

 

Apeldalen 9: Mot Apeldalen!

Detta spelmöte följde naturligt på det föregående, som ju slutade med att Baraka gick in i för att konfrontera sohei och Tomoe ledde sin make till säkerhet. Vi plockar upp berättelsen precis från dess avslut.

Våra frågeställningar var som följer:

  • Vem kommer kapaken att ta?
  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Vad kommer sohei göra, i och med splittringen?

Vi prövade också att spela med ett par mindre regeländringar kring hur Djärvheter delas ut och hur Lögner fungerar för att utvärdera dem. Mer om det i slutet.

Scen 1 – Vid härlägret

Medan kardinal Mattitayos tas om hand av läkarna, håller Tomoe ömt om Fijowna, som ännu inte har kommit ut ur sitt långa kapakrus. Löjtnant Kayo önskar få Fijowna förhörd så snart som möjligt och vänder sig till Roshan, i egenskap av orakel. Hon går med på att hålla förhör, men utan entusiasm.

Tillsammans med en kurians soldat går Roshan fram till Tomoe och ber om att få låna Fijowna. “Självklart,” svarar Tomoe, “så fort hon har blivit bättre.” När Roshan försöker förklara att det inte är hennes order, vägrar Tomoe. Det blir en konflikt om saken, vilken Tomoe vinner genom att ställa till en scen som lockar till sig ledamot Ariam som talar för henne.

Tomoe tar sin dotter och beger sig hem.

Scen 2 – Bland Adiletts tjänare

Baraka befinner sig återigen bland sina följeslagare. Han vandrar djupare in bland sina lärljungar och möter en grupp som frågar honom vad de ska göra: ska de följa syster-kaplan Etsuko Jakovitsu eller ska de försöka sluta fred med församlingen?

Baraka försöker övertyga dem om att vända ryggen åt sohei och istället återförenas med asfåglarna, men de är svåra att övertyga. De förvirras av Barakas något osammanhängande utläggning, men han uppmuntrar dem om att minnas vem som var Adiletts sanna fiende: Kurian. Det är dem som de troende behöver angripa.

Till sist kan Baraka få dem att förstå, genom att ge dem ett mål. Nästan utan eftertanke säger han några ödesdigra ord: “angrip blockaden av Apeldalen!” De hörsammar entusiastiskt detta bud.

Scen 3 – Återigen, i härlägret

Så snart rapporterna om att Adiletts lärljungar angriper blockad av Apeldalen börjar Kurians och församlingens styrkor att panikslaget organisera en undsättning. Roshan drabbas av en sådan fruktan för vad som kan komma ut ur Apeldalen att hon anmäler sig som frivillig och övertygar Ariam om att hon kan hjälpa till att bekämpa apostaterna. Han godtar hennes förslag och hon ges en karbin att kämpa med.

Scen 4 – I Fijownas rum

Fijowna ligger nerbäddad i sin säng, med en orolig Tomoe vid sin sida. Hon är ännu inne i kapakdimmornas dvala och från hennes mun gengjuder apostaterans gälla stridsrop, då de angriper Kurians blockad. Fijowna skriker gällt och hennes kropp skakar av spasmer och intryck, då hon upplever apostaternas anfall genom det heliga möglet. Tomoe baddar hennes panna med en sval näsduk för att göra det så uthärdligt som möjligt för henne.

Scen 5 – I det inre sanctum

Till sist når Baraka det inre sanctum, där ledarskiktet för Adiletts lärljungar väntar. Sohei utanför släpper in honom utan att tveka. Väl inomhus blir han överraskad: det hus som var hans hem en gång är nu förvandlat till en krigscentral. Därifrån försöker Apokryfazonens sohei organisera motståndet mot asfåglarna; deras försök sinkas av att kommunikationen nu måste ske analogt.

Baraka finner sig öga mot öga med syster-kaplan Etsuko Jakovitsu och Valja. De välkomnar honom tillbaka och Etsuko Jakovitsu förlåter honom för att han sade åt församlingen att lägga ner sina vapen; hon förstår att han var tvungen att göra det för att skydda sig. Nu vill de dock veta vad han gör där och varför han har skickat lärljungarna att angripa blockaden. Vad hoppas han åstadkomma?

Baraka, börjar, i vanlig ordning att tala i lösa ordalag om tro och vägen framåt för församlingen, men Etsuko Jakovitsu avbryter honom. Hon talar som en taktiker och vill höra att han har en plan, snarare än bara ord: vad vill han uppnå? Vad är deras mål? Hur ska han få till en fred med asfåglarna?

Barakas inre religiösa kris och tvivel över kapaken kommer upp till ytan, vilket syster-kaplanen märker. Han talar om försoning och frälsning i allmänna termer och försöker få dem att angripa blockaden av Apeldalen, eftersom Kurian är deras gemensamma fiende.

Syster-kaplanen är tränad och tänker inte kasta bort sina syskons liv. Hon ifrågasätter och konflikt uppstår – en konflikt som Baraka förlorar. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu pressar honom vidare: vad vill han uppnå? Hur ska han uppnå fred med asfåglarna? Baraka bryter till sist samman och svarar ärligt: “genom att ge dem er.”

Detta planerade förräderi är den sista droppen. Syster-kaplan Etsuko Jakovitsu svartmålar Barakas förräderi och förkastar honom. Han är en svikare, svag i tron, som inte har kunnat bryta med de kätterska asfåglarna. Baraka ges möjlighet att lämna dem, men får inte återvända.

Han är utkastad ur denna andra gemenskap, som han hjälpte till att grunda.

Scen 6 – Striden vid blockaden

Roshan, Ariam och deras bundsförvanter närmar sig blockaderna mot Apeldalen och flankerar de angripande Adiletts lärljungar. Eftersom blockaden måste sträcka sig över större avstånd och flera nivåer blir striden utdragen och olika tung på olika platser. En försvårande omständighet är att den Kapakätnas trogna anfaller inifrån Apeldalen också, vilket gör saker svårare.

Vi hanterar striden som en enda Konflikt, mellan Roshan och spelledaren, där spelledarens Avsikt är att öppna slussarna och Roshans att oskadliggörs anfaller. Det sätts en hög svårighet; Roshan kämpar för en Sanning – Rädsla för den Kapakätna – och spelar sitt enda kort ur den större arkanan: XXI – Världen. Hon vinner Konflikten övertygande och beskriver hur asfåglarnas och kurians lyckas slå tillbaka anfallet.

Scen 7 – I Fijownas rum

En utmattad Tomoe hör till sist sin dotters röst och slappnar av. Fijowna mumlar svagt och försiktigt, men nyktert och som sig själv. Tomoe säger några betryggande ord till henne och uppmuntrar henne att sova. Sedan ger hon Fijowna en kyss på pannan och med sin dotter i säkert tillstånd går hon sedan och lägger sig, utmattad av sina ansträngningar.

Scen 8 – I Barakas gamla sovrum

Nedslagen av att ha blivit nedtalad av syster-kaplan Etsuko Jakovitsu söker Baraka upp Guds brud, Klowi. Det privilegiet tillåts honom. Han finner henne sovande i lugn och ro, inne i vad som en för en kort stund sedan var hans sovrum. Hon sover djupt, invaggad i kapakrusets omfamning. Hennes hår ligger utfläkt runt hennes huvud som en svart gloria; halslinningen på hennes vita särk är fläckad av kapaksafter som runnit från hennes mun.

Då Baraka försöker få kontakt med henne svarar hon inte, då hon är för djupt inne i ruset. Ska han ge sig in i ruset och möta henne där? Baraka tvekar. Mats etablerar att Baraka har gömt undan en flaska whisky i sitt rum, vilken Baraka tar fram och börjar hälla i Klowi, i hopp om att väcka henne ur transen.

Trots att han klunkar ner spriten i hennes mun och ger den tid att påverkas väcks hon inte. Hon blir inte mer kontaktbar än innan. Klowi har blivit Guds brud och uppgått i kapakens omfamning. Baraka inser att det enda sättet han kan få träffa henne igen är genom att äta det heliga möglet och möta henne i ruset – men är hon då samma Klowi? Han skriker förtvivlat och stormar ut ur det inre sanctum, bort från Adiletts lärljungar som har följt honom.

När han lämnar detta högkvarter tänker han på förstörelsen av Apokryfa, på grund av Zonen; på hur Asfåglarna har splittrats mot varandra; på hur Klowi har försvunnit eftersom hon har följt hans råd. Han erkänner för sig själv: “jag har lett min församling fel!” och uttalar Lögnen på sin Sanning “Församlingens herde”.

Scen 9 – Återigen, vid blockaden.

Ariam och Kayo grälar om straffet för krigsfångarna. Kayo är av åsikten att de har förkastat Kardinalens bud och därmed förtjänar att sändas till Paradisets portar för att återfödas i ett nytt liv. Ariam argumenterar emot, utifrån sina tankar grundade i S:t Zoroasters läror: tänk om de inte återföds, utan bara har ett enda liv? Då är det vår skyldighet att ge dem fler möjlighet att sona sina synder.

Roshan lägger sig i och backar upp ledamot Ariam. Kayo varnar Roshan för att ställning emot honom, men Roshan bryr sig inte i det. Konflikten vinns av Roshan och det beslutas att ingenting ska göras med krigsfångarna förrän kardinal Mattitayos har fått uttala sig. Kardinalens bud måste fortfarande anses stå kvar, då han inte har sagt någonting annat. Kurian har faktiskt ingen rätt att döma Asfåglarnas medlemmar, utan det är Kardinalens och församlingens ansvar. Roshan ska uppsöka honom genast.

Kayo sväljer bittert detta och förklarar för Roshan att hon inte längre är välkommen bland Kurian och behöver hitta en ny plats att sova på. Hon ger sig iväg, utan någon större sorg.

Scen 10 – I kardinalens hem.

Roshan ger sig genast av för att tala med kardinal Mattitayos om fångarnas öde. Kardinalen tar emot henne i sitt hem, i sitt vardagsrum, medan hans livmedicus tar hand om hans sår. Roshan beskriver genast situationen och Mattitayos hör på henne om fångarna. Han är kluven, då han inte vet hur han ska hantera situationen. Han vill förhindra mer död i sin församling, men är osäker. Nyheterna får honom att börja tvivla kring kapaken och han resonerar högt.

Mattitayos prövar olika tankar och synsätt och frågar Roshan om hennes tankar. Han är stressad och söker vägledning, men Roshan ger honom inga svar, utan väntar tyst. Frustrerad frågar han henne varför hon egentligen är där och frågar om hon inte ska hämta hans hustru istället, om hon inte ska vara till någon hjälp. Kort sagt, han sårar henne i hopp om att få någon reaktion, och vi inser skillnaden mellan hans relationer till Roshan och Tomoe.

Till sist försöker Roshan att uppmuntra hans tvivel kring kapaken och omvända honom till sitt synsätt, vilket leder till en Konflikt som hon förlorar. Mattitayos förkastar ej kapaken, utan håller fast vid sin tro. Vad gäller fångarna beslutar han att de får en sista chans att avsvära sig sin kätterska tro och göra botgöring genom att tjäna de Saliga. De som ej tar emot detta bud har avsagt sig sina liv.

Roshan sitter kvar hos honom en stund, i lugn och ro.

Efterarbete

Vi pratar en stund om vilka tunga konflikter vi hade detta spelmöte, där ett annat resultat hade kunnat resultera i att hela kampanjen omkullkastas. Dessa blev dock instängda. Likväl har vi besvarat en del frågeställningar: vi vet vem kardinalen är och vi vet att Klowi har tagits av kapaken, samt att sohei nu är isolerade och splittrade.

När det sedan kommer till Sanningsarbetet provar vi två varianter på regler. Först Lögner, där man har tre alternativ. I slutet av spelmötet väljer man vilket som passar bäst:

  • Ångrar rollpersonen sitt avfall? Skriv en ny Sanning med samma innebörd som den brutna, men spetsa till den.
  • Har rollpersonen omfamnat sitt avfall? Skriv en ny Sanning, som utgår ifrån Lögnen som har uttalats.
  • Är rollpersonen vilsen? Spela nästa spelmöte utan någon Sanning, för att visa att hen har tappat sitt rättesnöre. I slutet av nästa spelmöte skriver du en ny Sanning. 

Tidigare har endast det sista varit det rimliga. Baraka omfamnar sitt avfall kring ”Församlingen herde” och skriver genast Sanningen ”Botgörare”.

Tomoe skriver “Vägled Fijowna” (Lögn: låt Fijowna gå sin egen väg) för att ersätta sin ”Maktlystnad” som hon uttalade förra spelmötet.

Sedan talar vi om Djärvheter och provar en regeländring. Tidigare har dessa delats ut till de Sanningar som har spelats på i scener. Nu provar vi varianten att vi i slutet av spelmötet ställer tre frågor till varje Sanning. 

  • Har vi lärt oss något nytt om Sanningen?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att spela djärvt?
  • Har den fått rollpersonen/spelaren att lämna sig sårbar?

För varje ”ja” får Sanningen en Djärvhet, men inga har delats ut under mötet. Dessa besvarar vi utifrån en helhetsbild under hela spelmötet, för att å ena sidan ge Sanningar som har influerat rollpersoners agerande men på ett mer subtilt sätt möjlighet att utvecklas och för att å andra sidan minska mängden bookkeeping som behöver göras under spelmötet. En kort reflektion är att tanken är god men att just frågorna behöver anpassas för att inte gå in i varandra.

Tomoe utvecklar “Den kapakätna är ett hot” genom att ersätta lögnen med ”Acceptera missbruk av kapak”.

Roshan utvecklar “Rädd för den Kapakätna” genom att skriva en skarpare lögn: ”Att äta kapaken”. Det kommer att hamna i kläm med hennes roll som drömmare!

 

Apeldalen 8: De första skotten

Frågeställningarna i fokus var i mångt och mycket samma som det föregående spelmötets, då de följde logiskt på varandra:

  • Vad kommer att ske med Apostaterna?
  • Vem är kardinalen?

Några frågor som vi berörde men som inte stod i direkt fokus var:

  • Vad kommer Nya Galileen att tolerera från Kurian?
  • Hur kommer Zonen att påverka Apokryfa?

Scen 1 – På en kärra, i härlägret

Baraka är fjättrad på en vagn och dras till härlägret likt en krigstrofé. Löjtnant Kayo, rustad i full kyrass, kör fyrhjulingen med ett förnöjt uttryck. Roshan får sitta bak på kärran; nu ska alla se om hon verkligen har lyckats omvända Baraka.

Härlägret är en nod: där finns kämpar från församlingens väpnade ordnar, bland annat rådsledamot Ariam och hans Zoroaster-dyrkare och från Kurian. Kardinalen finns på plats för att överse det hela. Belägringen sträcker sig över flera våningar och fronten är bred, för att omringa apostaterna. Mellan fronterna sträcker sig ett ingenmansland, i form av hundratals meter av korridorer, utan några slussar.

Efter att ha stannat går Kayo upp till Baraka och tar ett fast grepp om hans haka. Han hotar att om Baraka försöker någonting, kommer Kayo gladeligen att krossa hans huvud. Kayo varnar för att hoppas bli befriad och avslöjar att de redan har fångat in några apostater, anförda av någon smugglare, som hoppades befria honom.

Scen 2 – En resa i lönndom

Efter att ha upptäckt att hennes dotter är försvunne fylls Tomoe av dådkraft och ger sig ut i den tidiga morgonen, utan att informera någon. Jämsides med ordnarnas och milisernas soldater beger hon sig mot fronten, men inte för att upprätthålla belägringen, utan för att smita igenom den. Hon drar en slöja för ansiktet för att undgå upptäckt och smiter raskt genom frontlinjen, innan den har hunnit upprättas och tar sig till apostaternas kvarter.

Scen 3 – Återigen, i härlägret

Roshan och Baraka talar om vad som komma skall och Barakas löfte. Hon är ännu osäker på vad han ska säga och uppmuntrar honom att ta sitt förnuft till fånga och mana till fred. Baraka lyssnar på Roshan och lovar henne att han ska leda församlingen på rätt väg, men ger inget entydigt svar.

Scen 4 – Inne hos apostaterna

Tomoe smyger sig djupare in bland apostaterna. Desto längre in hon kommer, desto mer bjärt målade är väggarna och Adiletts ord är pryder dem i meterhöga hanzi. Runt om sig ser hon de utmärglade apostaterna och nykomlingarna, många druckna av kapakruset. Luften är tjock av kapakrök och hon dränker sin slöja i sprit för att hålla möglet stånget.

Snart tjocknar folkmassorna och hon skymtar patrullerande sohei i fulla kyrasser. Hon lyckas undvika upptäckt och når ett torg, där hundrtals trogna står på knä runt en upphöjd plattform varpå en kvinna i snövit skrud leder bönen. Hennes hår står ut som en svart gloria runt hennes huvud och hon när hon sjunger en sura stämmer församlingen upp som sjunger de med en enda stämma. Hon är Klowi, Guds brud, och när församlingen sedan bugar och böjer sina anleten mot marken, gör de detta samfällt, enade i kapakens omfamning.

Tomoe tar sig upp till den andra våningen, för att överblicka situationen. Hur ska hon nå Guds brud? Sohei vandrar bland folkmassan. Hon väntar och gör inget förhastat.

Scen 5 – Återigen, i härlägret

Kardinal Mattitayos talar genom bosättningens högtalarsystem och vädjar apostaterna och upprorsmakarna att komma ut. Som planerat erbjuder han dem en möjlighet att rädda sig själva: envar som vandrar ut och avsvär sig sin falska tro kommer att välkomnas åter till församlingen. Den som vägrar är en avfälling och fiende.

Baraka tas fram för att hålla sitt tal. Ögon stirrar spänt på honom, oroliga för vad han kan komma att säga för något. Han tar till orda och uppmanar alla de som kallas apostater att gå hem till sig och undvika  våldsamheter. Han uttrycker sig i allmänna ordalag och undviker därigenom att uttala någon Lögn, men kardinalens män är nöjda och denne ser till att Baraka blir släppt ur sina bojor.

Scen 6 – I apostaternas hjärta

Efter ritualen kollapsar Guds brud av utmattning från visionerna. Hennes supplikanter lyfter upp henne ovan sina huvuden och bär henne bort från församlingen, djupare in i apostaternas kvarter. Tomoe följer efter dem och har inga problem med att hålla uppsikt över Guds brud: delvis på grund av hennes vita skrud som står ut, delvis på grund av den stora grupp följeslagare som önskar vidröra henne, som står närmare Gud.

I tumultet kan Tomoe smita med utan att dra till sig uppmärksamhet. Snart når tåget fram till en särskilt befäst position, välbevakad av sohei. Guds brud tas in dit. Tomoe antar att även Fijowna finns däri; var annars skulle man förvara en så viktig fånge? Här inne hörs inte längre utrop genom högtalarna; kapaken är för stark.

Hon väger dock sina alternativ och konstaterar att hon aldrig kan ta sig in via framsidan. Med andra ord kollar Wilper på Tomoes tillvägagångssätt och konstaterar att han aldrig kan vinna en sådan Konflikt. Därför går han runt det genom att spela ett kort ur den större arkanan och beskriva hur det finns en alternativ väg in, som går via en entré på en övre våning. De merkurianska sohei är inte vana vid att tänka i de termer och har därför inte befäst den.

Tomoe tar sig fram genom denna alternativa rutt och kommer till sist till den dörr som leder in till kommandocentralen; i slutet av en trappa vaktas den av en ensam vakt. Tomoe använder sitt tillvägagångssätt Mord för att falla över vakten och snabbt avsluta dennes liv. Hon tar därefter vaktens uniform och vandrar in i kommandocentralen.

Scen 7 – Ett ultimatum, vid härlägret

De första apostaterna har börjat vandra ut genom ingenmansland. De mottages av Baraka och skickas vidare för att svära sig till den Gråtande ghulens asfåglars sanna tro.

Syster-kapten Etsuko Jakovitsus röst sprakar genom högtalarna. Hon förkastar kardinalens erbjudande om en gemenskap i en kättersk församling. Hon säger också att hon förstår att Baraka givit sitt tal under hot. ”Var inte rädd,” säger hon. ”Martyrer lever för evigt.” Den som lämnar deras famn är otrogna hundra och kättare.

Som på en order börjar sohei att skjuta på de civila som vandrar i ingenmansland. Snabbt tar det slut på utvandrare från apostaterans läger.

Baraka inser att han behöver ta sitt ansvar för situationen och börjar vandra mot apostaterna. Kayo tar genast ett fast grepp om hans nacke. Hans bepansrade näve hotar krossa Barakas ryggrad när han hotar Baraka för att vara inblandad i denna konspiration. Baraka väger sina ord, och talar till kardinal Mattitayos och rådsmedlem Ariam, när han säger att han inte varit inblandad i detta och nu vill bege sig in för att hjälpa till att få stopp på sohei.

Han vinner Konflikten och Mattitayos beordrar Kayo att släppa honom. Baraka vandrar ensam iväg över ingenmansland, på väg mot sina syskon.

Scen 8 – Inuti apostaternas kommandocentral

Förklädd till en vakt infiltrerar Tomoe kommandocentralen. Däri råder full uppståndelse och genom att hålla en bunt papper i handen och se målmedveten ut lyckas hon undvika upptäckt. Medan hon vandrar förbi kan hon höra soheis befälhavare diskutera: med Baraka tillfångatagen och Guds brud utslagen ligger ansvaret helt på dem.

Efter att ha gått igenom kommandocentralen, vilket är Barakas tidigare boning, finner hon till sist, i ett litet rum vilket tidigare varit ett sovrum, två bäddar, varpå den ena sover Guds brud och på den andra hennes älskade Fijowna. Tomoe springer snabbt fram och får liv i Fijowna. Dottern är givetvis omskakad, men Tomoe får snabbt tyst på henne och får henne att fokusera.

Med hjälp av list och tur tar de sig ut från kommandocentralen.

Scen 9 – Vid utkanten av apostaternas område

Baraka vandrar in bland sina syskon. Ingen skjuter mot honom när han kommer och när han börjar tala med sina följeslagare försöker han få dem att förstå att de måste sluta bekämpa asfåglarna, vilka är deras egentliga syskon. Det finns dock ett hot mot stabiliteten Nya Galileen: Apokryfazonens sohei. Vad vet egentligen de om situationen här? Dessa ska hans följeslagare inte längre lita på.

Ledaren för den milisen vid frontlinjen, Duncan, omfamnar Barakas budskap och slår följe med honom. Baraka vinner sin konflikt och skapar en lugn korridor ut från apostaternas kvarter, då han sprider detta budskap allt eftersom.

Scen 10 – Ett möte, bland apostaterna

Tomoe och Fijowna snappar upp rykten om att det ska finnas en öppen väg ut mot resten av Nya Galileen och dras till denna. När de närmar sig utkanterna och det börjar låta ur högtalarna igen, korsas emellertid deras vägar med ett följe. Framför dem, står Baraka, hans ansikte omisskännligt, omgiven av en eskort.

Hans ögon faller på dem och han känner igen dem, där andra inte gör det. Han går hastigt fram till dem och Tomoe och Fijowna fryser av fruktan för ett ögonblick innan han tar deras händer, och lutar sig för att viska till Tomoe att de är på samma sida och att han vill dem väl. Han säger åt Duncan och dennes milismän att se till att eskortera ut Tomoe och Fijowna säkert.

Sedan skiljs deras vägar åt; Baraka går djupare in, medan Tomoe och Fijowna fortsätter utåt.

Scen 11 – I ingenmansland

Tomoe och Fijowna återkommer till Nya Galileen via ingenmanslandet. Duncan och hans milismän låter dem vandra den sista biten själv. När det blir tydligt att det är dem blir kardinal Mattitayos alldeles till sig och springer ut för att ta emot dem. Han tar dem i sin famn och kysser dem förtvivlat, överlycklig över att de har återvänt. Tomoe känner knappt igen sin make.

När de sedan går tillbaka, som en enad familj skrattar han högt, uppfylld av lycka. Plötsligt bränner ett skott av från bakom dem och kardinalen faller till marken. Han vrålar och snabbt kommer hjälp som bär honom till säkerhet. Nedhållande eld vrålar över deras huvuden, riktad mot den sohei som försökte dräpa kardinalen. Väl i säkerhet konstateras att skottet som tur var gick genom benet och därmed inte är livshotande. Däremot hotar det hoppet om en fredlig lösning på konflikten.

Efterarbete

Vi pratar om vad vi har fått reda på under detta spelmöte och kan delvis besvara flera av våra frågor: Vem är kardinalen? Vad kommer hände med apostaterna? Hur kommer staden att förändras?

Vi lägger även till några nya frågor:

  • Vad kommer av att Tomoe och Fijowna återvände från apostaterna?
  • Vad kommer sohei göra, i och med splittringen?
  • Hur kommer Roshan påverka Zonen?

Vi konstaterar att Tomoe har brutit sin Sanning ”Maktlystnad”, då hon satte sin dotter Fijowna före makten, genom att huvudlöst kasta sig in i ett räddningsuppdrag.

Nu börjar vi inträda en ny del av berättelsen. Det är nu en krigszon i delar av Nya Galileen och kapaken har börjat äta sin väg genom systemen även här ute. Det lugna mellanspelet är över, då de första skotten har avfyrats.

Apeldalen 7: Lugnets sista afton

Det står och väger. Lugnet försvinner. Vad ska bli av apostaternas sekt och Barakas försök att leva i fred? De frågor som stod i fokus för detta spelmöte var:

  • Vem är kardinalen?
  • Hur kommer det att gå för apostaterna?

Scen 1 – På löjtnantens kontor

Löjtnant Kayo har kallat till sig Roshan, för att fråga varför hon ännu inte har lämnat över de ledande apostaterna. Hon svävar på svaret och löjtnant Kayo ger henne en ovälkommen upplysning: han kan inte längre hålla kardinalens trupper väntande. De kommer att gå mot apostaterna vid gryningen. Roshan har till dess på sig att lura ut dem, om hon vill undvika en konfrontation.

Roshan frågar om de är medvetna om att apostaterna har fått förstärkning av sohei från Mmerkurius; det är han inte och tackar för upplysningen.

Scen 2 – I apostaternas rådskammare

På ena sidan den trånga rådskammaren, som tidigare varit Barakas sovrum, sitter syster-kapten Etsuko Jakovitsu och argumenterar för att den nya församlingen behöver förbereda sig för ett angrepp, genom att barrikera sig. På andra sidan sitter Klowi och argumenterar för att de måste visa sig villiga att enas med sina syskon och finna förståelse. I mitten är Baraka fångad, tyngd av ansvar och ovillig att ta ställning. I hans huvud är de ännu del av den Gråtande ghulens asfåglar, och uteslutningen av dem visar bara att de behövs för att leda dem på rätt köl.

Han tar Klowis parti och förespråkar lugn. Snart hoppas de att Fijowna ska komma till dem; då har de en möjlighet att diskutera med henne och förhoppningsvis påverka kardinalen. För att blidka syster-kapten Etsuko Jakovitsu föreslår Baraka att de ska bygga barrikader längre in i deras kvarter, där de inte lika lätt upptäcks. De vill inte verka avståndstagande. Hon accepterar det, men förklarar för Baraka att hon hoppas att han har rätt.

Scen 3 – I kardinalens salong

Långt in på natten sitter kardinal Mattitayos i salongen och ser över försändelser, rapporter och förslag. Hans församling mobiliserar till strid och han kan inte sova. Fijowna och Xerxes har sedan länge dragit sig tillbaka för kvällen, men Tomoe är kvar vid hans sida.

En förfrågning har kommit: vilka order ska ges till soldaterna? Ska de gå in snabbt och gripa alla upprorsmakare, eller ge sig till känna? Matittayos våndas och frågar sin fru: är det inte viktigt att de visar sig barmhärtiga och först ger alla valet att försaka denna apostasi innan de kapas ner.

Tomoe är av den motsatta åsikten: de visste precis vad de valde, när de lämnade församlingen. Alla som är kvar är övertygade kättare och ska kapas ner snabbt och skoningslöst.

Detta dras till en konflikt, som Tomoe förlorar. Mattitayos delar ut ordern att Nya Galileens här skall vänta på behörigt avstånd och ge alla möjlighet att avsvära sig sin falska tro, innan de går in. Tomoe muttrar inombords, men yppar inte ett ljud.

Scen 4 – I närheten av de saliga

I närheten av de saligas boning väntar Baraka på Roshan, i hopp om att kunna tala med henne och få henne att avstyra det hela. Hon blir överraskad, men söker att övertyga honom om att visa någon vilja att nedrusta, i hopp om att visa hopp. Hon avslöjar att anfallet kommer vid gryningen och att de måste visa underkastelse. Baraka ber henne gå till kardinalen och få honom att avbryta det och i utbyte mot det är han villig att förråda Apokryfazonens sohei till Kurian om det skulle innebära fred.

Baraka vinner konflikten, men hinner inte göra någonting av det. Bakom Baraka dyker två agenter från Kurian upp, som följt Roshan i väntan på att hon ska leda dem till Baraka som övertalat. De smyger sig på, trots att Roshan försöker få dem att försvinna. När samtalet når sin slutpunkt och Baraka går därifrån ropar de åt honom att stanna. Han börjar löpa och de drar sina pistoler.

Och Roshan ställer sig i vägen för soldaterna för att hjälpa Baraka fly. D.v.s. hon hjälper Baraka i Konflikten mellan vakterna och honom – till ingen nytta. Ett skott träffar Baraka, och fäller honom till marken, medan vakterna snabbt rusar över Roshan. De skäller ut henne för att hon skött sin roll så dåligt, men Baraka tror inte att han har blivit förrådd: han förbannar henne, men blinkar listigt med ena ögat.

Kurians soldater släpar iväg Baraka till sitt högkvarter.

Scen 5 – Återigen, i kardinalens salong

Bunden av sitt löfte till Baraka söker sig Roshan genast till kardinal Mattitayos. Då hon kommer med ett viktigt bud, visas hon upp i salongen. Där sitter nu Mattitayos, Tomoe och Roshan: kardinalen, den bedragna och bedragerskan. Tomoe drar sig tillbaka och låter kardinalen och Roshan diskutera.

Hon rapporterar att Baraka är infångad och i Kurians förvar, vilket gör Mattitayos överlycklig. Hon vill dock gå steget längre: hon vill hitta ett sätt att skona Barakas liv. Kardinalen undrar varför i hela fridens namn det är så viktigt och Roshan säger rakt ut: ”Han är min vän och jag är orolig för honom.” Men han är ju apostat?

Jo, medger Roshan, men det kan ändras på. Om han skulle avsvära sig denna tro? En konflikt uppstår, som Roshan vinner. Hon får ett löfte från kardinalen att Barakas liv kommer att skonas, om han på morgonen ställer sig inför sin forna församling, fördömer sitt kätteri och uppmanar dem att överge honom.

Tomoe har inte yppat ett ord, men hon har insett någonting: så rakt på sak har Mattitayos aldrig låtit en annan person tala. Roshan var genuin, ärlig och mötte honom som en person med egna känslor. Så har Tomoe aldrig gjort. Det är inte Roshans ungdom som drar honom till henne, utan hennes ärlighet – och det kan Tomoe inte ge honom.

Scen 6 – I kurians fängelse

Baraka kastas ner på en stol i ett av Kurians förhörsrum och spänns fast i den. Snart kommer löjtnant Kayo in. Han skriker och domderar och kräver information från Baraka. Vem? Var? Hur? Allt som kan hjälpa honom att krossa kätteriet. Han visar upp sin arbetsbänk, fylld av tortyrredskap förberedda just för honom. Baraka vägrar kuvas. Han nekar fortfarande.

Så Kayo börjar slå honom. Och slå, och slå, och slå, tills dess att en vakt som insett vad som pågår stormar in i rummet och berättar att löjtnanten behövs någon annanstans.

Scen 7 – Återigen, i kurians fängelse

Roshan söker snabbt upp Baraka och blir insläppt i hans cell. Hon väcker honom till liv och berättar vad kardinalen har sagt: han kan rädda sitt liv, om han bara avsvär sin tro! Baraka vägrar. Varför ska han göra det? Han leder sig församling rätt. De måste skydda den Kapakätna. Han frågar henne: varför är hon så rädd?

Roshan suckar tungt. Så tar hon fram en bit kapakmögel ur sin rensel. Det är dags att visa honom. De äter det heliga mögel gemensamt och snart faller deras kroppar bort. Som det orakel hon är visar Roshan honom Jerusalemzonen: de benvita kapakrötterna så långt ögat når, övervuxna av kopparmöglet varän biomassa har varit. De saffransgula sporerna drar fram i tunga moln.

Deras grupp vandrar gemensamt i dalgång. De är utmärglade, sjuka; deras kläder är trasiga och mångas hud bär en gulaktig ton efter att länge druckit var dag för att hålla zonen ute. På ett krön till höger står där på en rad ett dussin ghuler och stirrar med sina rovdjursaktiga blickar ner i dalen. De ser upp på en av dem, som bär deras mors ansikte, men bakom ansiktet finns ingenting kvar av henne.

Roshan visar honom allting. Hon visar all sin smärta och utsatthet, all sin sorg och sina förluster. Baraka tar in denna fantombil och de sanna känslor vilka bär upp den. Zonen försvinner, som det visionens staffage det är, och kvar är blott den djupaste sorg en människa kan uppleva och denna är på grund av Zonen. De enas i den och Roshan visar också varför hon hjälper Baraka: det är på grund av kärlek. Inte en romantisk sådan, utan en sant osjälvisk, god kärlek.

Scen 8 – På Fijownas rum

Då Fijowna inte har stigit upp i vanlig tid, går Tomoe för att se till sin dotter. Väl där finner hon en uppbäddad säng, men ingen dotter. Paniskt sliter hon täcken och kuddar av sängen i jakt på sin dotter. När hon till sitt accepterar att hon är försvunnen vrålar hon ut sin vrede över detta – förräderi? Kidnappning? Oavsett ska någon betala.

Scen 9 – Slutligen, i kurians fängelse

Roshan och Baraka väcks, då löjtnant Kayo trampar in i rummet. Deras ögon är  rödgråtna och sömngruset knastrar då de blinkar bort drömmen. Han har inget tålamod, utan vill helt enkelt veta om Baraka har bestämt sig. Ska han avsvära sig sin tro eller ska han bli kvar här i fängelset.

Baraka ser på Roshan och ställer sig upp. Han säger att han följer med –  och att det är Roshan som har räddat honom.

Efterarbete

Vi talar om det nästkommande spelmötet, då vi ju självfallet kommer att få ta reda på hur det apostatiska sekten ska ta detta hot. Vi diskuterar också att Tomoe personliga stora nu kommer att komma igång, då hon tvingas lämna hemmets härd som en följd av Fijownas försvinnande. Vi är peppade.

Några Sanningar har ändrats: Tomoe har bestämt en Lögn till sin Sanning ”Maktlystnad”: ”Sätt makten före Fijowna”. Därtill utvecklades Roshans Sanning ”Vill rädda Baraka”, som hon har slitit. Hon ändrar Lögnen till ”Låt honom offra sig själv”.

Apeldalen 6: de Saligas anleten

Under detta spelpass fortsatte vi bygga på den nya situation som vi etablerade under det föregående spelmötet. Tomoe har blivit en rollperson och vi vill knyta samman henne med de övriga rollpersonerna. För att uppnå detta siktade vi på att sätta förhållandevis korta scener och få se olika konstellationer av figurer.

Scen 1 – I kardinalshemmet

Tomoe arbetar i kardinalshemmet, med att ordna hushållet. Hon arbetar i tystnad i salongen medan läraren Xerxes sitter vid sitt arbetsbord i samma rum och skriver ett svar till Fijownas senaste uppsats.

Snart kommer Fijowna hem. Hon hälsar på de andra och lämnar över ett brev till sin mor, vilket hon berättar att en apostat har bett henne ge till henne. Tomoe säger ingenting – så upprörd blir hon av att höra att hennes dotter har träffat en apostat – och skickar iväg henne.

Först när hon har gjort färdigt sitt arbete läser hon brevet: en kort skrivelse från Klowi, som berömmer Tomoe för hennes klokskap och vädjar om att de ska träffas och försöka finna ett sätt att ena församlingen. Tomoe gör inget brevet, men knyter bandet som omgivit pappret om sin handled, för att tänka på det.

Scen 2 – Ibland apostaterna

Roshan minns sitt löfte till löjtnant Kayo, om att hjälpa till att få tag på apostaternas ledare, och vandrar målmedvetet mot Barakas boning. Allteftersom hon närmar sig deras högkvarter tjocknar kapakröken Adiletts slagord är skrivna på väggarna: ”Kärlek är att döda sina fiender”.

Apostaterna känner igen henne men de hindrar henne inte. När hon närmar sig Baraka möter hon två svurna syskon ur Apokryfazonens sohei i fulla kyrassrustningar,vilka hon inte hade hört om tidigare. Snabbt blir hon mottagen av en entusiastisk Baraka som är överlycklig att hon har sökt upp dem. Han ber entusiastiskt om hennes hjälp att fortsätta med Klowis arbete att övertyga Tomoe. Roshan krossar emellertid snabbt hans hopp.

För första gången talar hon helt ärligt: hon förklarar för Baraka vilka dåliga beslut han har tagit och hur svårt han gör för henne att hålla honom levande. Hans vädjan om hjälp ger hon inte mycket för, utan säger rakt ut att det hon tidigare sagt om de saliga – att det sägs att de är frälsta – är lögn och båg. Hennes ord skakar Baraka och hon pressar på och vädjar att han ska låta henne hjälpa honom. Hennes plan är enkel: om de ger Klowi till Kurian och Baraka hoppar av kommer kätteriet att ha tappat huvudet. Då kan han skonas.

Baraka skakar saktmodigt på huvudet och frågar Roshan: ”Är döden det vi ska frukta mest, eller är det ett liv utan mening?”

Han vägrar och det uppstår Konflikt, där Roshan vill att Baraka ska offra Klowi och Baraka vill att Roshan ska hjälpa honom. Baraka vinner just Konflikten och Roshan lovar att hjälpa övertyga Tomoe.

Scen 3 – Bland de saliga

Tomoe, ännu förvirrad av brevet hon fick dagen innan, går till sin värv bland de saliga. De hålls i en undanskymd del av staden, där de lever sina liv efter strikta rutiner vilka föreskriver när de ska stiga upp, äta, meditera och när dagens sex böner skall uträttas. De saliga deltar efter förmåga: somliga är klara större delen av dagen bara för att emellertid förlora sig i möglets grepp, medan de mest förlorade i kapaken är letargiska och okontaktbara eller rent av aggressiva.

Under ett bönemöte lyssnar Tomoe till Kanti, en av zoroastrianerna, som predikar om vikten att aldrig ge upp sina syskon utan ständigt kämpa för att rehabilitera dem; sannolikt predikar han mer till skötarna än till de saliga. Tomoe fingrar på sidenbandet runt sin arm och vänder på orden. Till sist finner hon någon slags frid och kan lugna sitt stormiga sinne.

Scen 4 – I gatan utanför de saligas kvarter

Då Tomoe lämnar sin tjänst hos de saliga väntar Baraka och Roshan någon gata bort. Baraka fäller ner sin huva och avslöjar sig för Kurians övervakningskamera. Han vet att tiden är knapp innan Kurian slår till och ber om Tomoes öra. Tomoe tvekar, men drar sig inte undan. Tålmodigt lyssnar hon på Barakas vädjan om hjälp och gör snabbt tydligt att de nog kommer ha svårt att komma överens.

Innan deras samtal har kommit någon längre väg ber dock Tomoe de andra att följa henne, då hon vill visa dem någonting. Hon vänder om och leder dem till de saliga.

Scen 5 – Återigen, bland de saliga

Tomoe leder runt Baraka och Roshan bland de saliga och visar upp de intagnas förtvivlan och lidande. Till sist stannar de utanför en cell, vari en kvinna sitter inspärrat; hennes ansikte är förstört och ärrat sedan hon i sin förtvivlan har löst sönder det. Hennes ögon blickar hoppfullt mot besökarna.

Tomoe insisterar på att alla Nya Galileens invånare skulle dela denna kvinnas öde om zonen skulle få utvidgas och att det är därför de måste kontrollera kapaken. Baraka är skakad av sina syner, men hävdar motsatsen: denna kvinna har nekats den gemenskap som möglet kan ge människan. Det är grymt att hålla henne inspärrad på detta sätt och driva henne till sina självskador.

Roshan försöker få Tomoe att mojna och tala för fred och samförstånd, men når ingent större framgång. Debatten böljar fram och tillbaka, tills dess att de förstår varandras positioner. Då Baraka vägrar ändra sig inser Tomoe att han inte kommer att vara hennes vän. Hon vandrar mållös därifrån och lämnar dem ensamma.

Roshan tar över Tomoes roll och försöker få Baraka att förstå sin position. Han lyssnar dock inte. Hans ögon är fästa på den ärrade kvinnan och han vill visa för Roshan att han har rätt, att en tuss av det heliga möglet skulle bota hennes sorg. Roshan briserar och de grälar högljutt en stund innan de blir avbrutna av skötare och flyr undan att bli upptäckta.

Intermezzo – skakade av de saliga

Under de kommande dagarna söker sig Baraka gång på gång tillbaka till de saligas kvarter, där han vandrar ibland dem, lyssnar till deras framstönade psalmer och försöker utröna deras tankar ur deras trötta ögon. Hans tankar finner varken svar eller ro. Ett vet han: nyckeln till kardinalen går genom hans familj. Om inte makan är villig att hjälpa dem får han vända sig till dottern.

Roshan går osäkert runt, osäker på vem hon ska vända sig till. Hon återvänder inte till Kurians kvarter, då hon inte vill behöva stå till svars inför löjtnant Kayo än. Vem ska hon vända sig till, nu när Tomoe verkar oframkomlig? Kardinalen? Ariam? Nishat? Hon vet inte. Hennes önskan att skydda både Baraka och motverka Apeldalen sätter henne i en knipa.

Scen 6 – Återigen, i kardinalshemmet

Även Tomoe är frustrerad. Hennes tankar vägrar vila sedan diskussionen med Baraka. Och även hennes interaktion med Roshan; äntligen förstår hon vad hennes make ser i sin älskarinna. Det är inte hennes ungdom eller skönhet som särskiljer henne – nej, det är hennes ärlighet, hennes förmåga att blotta sitt hjärta som Tomoe aldrig gjort. Till råga på allt bränner en av kokerskorna såsen till maten.

Kort sagt är hon på ett fruktansvärt humör, vilket går ut över familjelyckan. När Fijowna berömmer diktsamlingen av Jafar el-Rufi som hon håller på att läsa brister det för Tomoe: småaktigt sablar hon ner sin dotters åsikter och kallar el-Rufis verser för banala och ovärdiga Fijowna. Tomoe tar boken av henne och kastar den på elden.

Xerxes ser med förskräckelse hur denna vackert bundna bok förtärs av lågorna. När Fijowna ställer sig upp och ifrågasätter sin mors beteende ger Tomoe henne en rask örfil. Aldrig förut har hon burit hand på sin dotter och denna smäll har brutit någonting mellan dem. De äter i tystnad.

Efterarbete

Vi avslutar spelmötet med figuerna i botten: vilsna, frågvisa och med en frustration. Bra fördjupning inför nästa spelmöte, vilket bygger vidare på detta. Vad håller Kurian på med? Vad vill Kardinalen? Vad har Fijowna egentligen haft för samröre med apostaterna?

Under spelmötet har vi skrivit till några nya frågor, som uppkommit:

  • Hur kommer det att gå för apostaterna?
  • Hur kommer Zonen att påverka Apokryfa?
  • Vem kommer kapaken att ta?

Därtill har det skrivits några Lögner. Baraka behöver Lögner till de nya Sanningar som han har fått. Till ”Församligens herde” skrivs ”Erkänna att han leder dem fel” och till ”Vill alliera sig med Tomoe” skrivs ”Ge upp hoppet om Tomoe”.

Därtill behöver Tomoe Lögner, då hon nu spelat ett fullt spelmöte utan Lögner. Till ”Orolig för Roshans inflytande” skrivs ”Låt Mattitayos gå till Roshan”, till ”Den kapakätna är ett hot” skrivs ”Acceptera överflödet av kapak” och till ”Maktlystnad” skrivs ”Sätt Fijowna före makten”. Sanningen ”Trons beskyddare” har vi ännu inte fått en känsla för, varför den lämnas därhän.

Roshans Sanningar ändras ingenting ännu, men hon har flera stycken som närmar sig att utvecklas. Snart når hon en brytpunkt.

Apeldalen 5: Nya gemenskaper

Detta spelmöte var länge väntat; som en följd av schemakrockar hade vi inte kunnat få ihop något på länge. Efter det fjärde spelmötets dramatiska slut behövde vi börja på en ny kula. Det femte spelmötet blev kort, men innehållsrikt.

Efter att Adilett hade gått hädan tog Wilper över Tomoe, kardinal Mattitayos fru, som sin rollperson. Tidigare hade vi inte sett henne i berättelsen och det enda som etablerat var att hon fanns, hade fött en välskapt dotter vid namn Fijowna och ville straffa Roshan för hennes affär med kardinal Mattitayos.

Wilper utvecklade så Tomoe till en fullvärdig rollperson. Hon träffade sin blivande make Mattitayos medan han var vid seminariet och lärde sig snabbt hur hon skulle leda honom dit hon vill. Utan hennes hjälp och uppmuntran hade han näppeligen nått denna storhet. Idag har hon i praktiken ett stort inflytande över Nya Galileen, vilket de flesta rådsledamöterna är medvetna om men inte kan göra någonting åt.

I sin vardag arbetar hon med församlingens medlemmar vilka är förlorade i kapakdyrkan, de som är på randen att bli ghuler och nu är viljelösa kollin. Hon sörjer dem, till skillnad från många av sina syskon. Hennes Sanningar är:

  • Trons beskyddare. Tomoe lutar åt S:t Zoroasters skola, vilken förespråkar goda dåd i detta liv och måttlighet, inte minst vad gäller kapakbruk.
  • Orolig för Roshans inflytande. Hon fruktar vad Roshans affär med hennes make kan få för följder.
  • Den kapakätna är ett hot.
  • Maktlystnad.

Scen 1 – I kardinalshemmet

Vi ser insidan av kardinalens hem. På nedervåningen är en opulens värdig kardinalens ställning, där han tar emot sina besökare. På ovanvåningen väntar Tomoe och tar emot honom efter en dag av överläggningar och arbete. Hon tar emot hans utsmyckade ämbetsskrud och hänger undan den inför nästa dag. Sedan går de in i salongen.

Där sitter deras dotter Fijowna vid ett bord tillsammans med sin lärare Xerxes och diskuterar. Mattitayos börjar berätta om sina vedermödor och Tomoe lockar ut det ur honom. Han har bara idag blivit uppsökt av dussintals församlingsmedlemmar som kräver att han gör någonting åt apostaterna som vägrar lämna Nya Galileen, men han är rädd för oroligheter.

Tomoe ser inga problem med detta; är det inte dags att göra sig av med dem nu? En diskussion tar vid, vari Fijowna dras in och läraren Xerxes används som ett lärovittne. Fijowna antar rollen som motpart till Mattitayos försiktighet och Tomoe argumenterar genom att lägga in åtänkanden och hänvisningar.

Det hela avgörs genom en Konflikt, vilken Tomoe vinner. Kardinal Mattitayos hjärta har omvänts och han är beslutsam att driva ut apostaterna.

Scen 2 – I Barakas nyblivna högkvarter

Tillsammans med Baraka utträdde alla de som verkligen trodde på Adilett och många av de som verkligen tror på den Kapakätna. Kvarteren runt Barakas bostad är fyllda av utmattade sökare. Korridorerna är målade i gälla färger och på väggarna står skrivna citat av och hadither om aposteln Adilett i metershöga hanzi. Kapakångorna söta doft tränger överallt. En församling håller på att formas.

Baraka är dess outtalade ledaren, då han utträdde ur församlingen, trots att han själv inte vill framhäva sig. Någon predikant eller teolog är han inte. Denna stundande församlings religiösa ledsagare har istället blivit Klowi, som blev berörd då aposteln Adilett övertog hennes lidande. Hon har givits titeln Guds brud och leder sina åhörare i trans.

Det är knapert i församlingen, då det är den Gråtande ghulens asfåglar som har givits rätt att styra över Nya Galileen och därmed kontrollerar all matproduktion och tar emot alla försändningar. Tills vidare har apostaterna överlevt på donationer som har sänts från kapakdyrkare över hela Apokryfa. Dessa har, korrekt, förstått att apostaterna kontrollerar smuggelrutterna till Apeldalen och att den legitimerade församlingen inte kommer att hålla liv i Apeldalen längre.

In i denna osäkerhet marscherar nu något tjog soldater in, i fulla kyrassrustningar och med tung beväpning, deras visir uppfällda men ansikten dolda bakom slöjor. De presenterar sig som Apokryfazonens sohei och säger att de har sänts av Miiderakatedralen på Merkurius för att understödja den Kapakätna. Dess ledare, syster-kapten Etsuko Jakovitsu, sitter ner med Baraka för att erbjuda sin hjälp i kampen.

Då syster-kaptenen frågar efter en ledare slingrar sig dock Baraka och säger att han inte styr, att ingen egentligen styr. Med befälets självklarhet säger Etsuko Jakovitsu:

”Då tar vi kontroll här.”

Och Baraka tvekar. Detta var ju inte vad han ville! Han börjar argumentera emot och snart står en konflikt mellan dem. Baraka vinner dock och övertygar syster-kaptenen att Apokryfazonens sohei inte bara kan ta över. Istället etableras ett styrande råd, där de självklart har en plats. Och så är församlingen etablerad.

Scen 3 – På den framlidne taxiarkens kontor

Roshan blir uppkallad till löjtnant Kayo. Sedan taxiark Ifens bortgång har kurians styrkor varit osäkra och splittrade; befälskedjan har skakats och man har hållit en låg profil. Vad som kommer att ske har Roshan ännu inte fått höra; somliga viskar om att rådgivare från Kalifatet ska sändas till Nya Galileen för att förstärka Kurian. Tills vidare har löjtnant Kayo befälet: för omvärlden är han kompetent men har aldrig bevisat sig värdig någonting högre än en löjtnantstitel.

Löjtnanten tar emot Roshan och börjar med att på ett konfrontativt och knöligt sätt fråga vad hon egentligen gör åt Kurian. Hon blir stött och förklarar att hon har kontakter och kan medla, vilket intresserar taxiarken. På frågan om hon skulle kunna komma i kontakt med Baraka och Klowi svarar hon – Självklart!

Löjtnant Kayo blir överlycklig åt detta och förklarar sin plan: om de kan kapa ormens huvud, d.v.s. Baraka och Klowi, kommer kätteriet att falla samman. Han ber Roshan att lova att hjälpa till med detta och hon lovar, motvilligt, att hjälpa honom att fånga in dessa.

Efterarbete

Vi pratade kort om spelmötet och känslan i vart vi är på väg. Det blev en möte med lite spel och mycket etablerat. Sanningsmässigt väntar vi med att skriva Lögner till Tomoes Sanningar.

Däremot var det dags att ersätta Barakas religiösa Sanning, vars Lögn han uttalade under förra spelmötet, då han nu har gått ett spelmöte utan. Barakas exkommunicering och denna nya församling i vardande har tvingat honom att omvärdera sin plats i församlingen. Mats hittade en perfekt ersättning: Församlingens herde.